Gruppresa med reseledare

När vi åkte hem från Luxemburg i söndags kväll följde Katarina och Zoé också med. Katarina hade en del ärenden att uträtta i Sverige och eftersom det är sportlov i Luxemburg också denna veckan precis som i Sverige så passade det bra. Då blev det en kusinträff igen några dagar.

Zoe hade packat sin kabinväska med Rosie, favoritdockan, och en del plastmat. Vi var alla lite undrande inför hennes val, men hon verkade nöjd och det var huvudsaken. När vi landat i Köpenhamn och skulle gå genom terminalen till utgången var det Zoé som tog täten. Hon spatserade före oss med bestämda steg för hon skulle visa oss "how to go". Det var noga i vilken ordning vi gick. Zoé först naturligtvis och sen skulle mormor komma tätt efter och därefter mamma. Morfar skulle gå sist. Ibland blev han lite på efterkälken och då stoppade hon oss genom att sätta upp handen och säga med bestämd röst: "Vi måste vänta på morfar". Det känns tryggt med så omtänksamma reseledare.

Bo väntade på oss vid utgången, för vi landade ganska sent och det tar lite tid att åka de där milen hem. Zoé somnade nästan genast, men när vi svängde av in emot Åstorp vaknade hon och började prata med en gång. Hon frågade genast efter Rasmus. Huvudsyftet med resan, enligt Zoés sätt att se, var givetvis att få träffa kusinen.