Sättet att skriva har förändrats genom tiderna. Tack och lov så har vi det inte lika jobbigt som de som knackade in meddelanden på runstenar. Många större fåglar har fått släppa till vingpennor för att vi människor skulle kunna skriva. På 300-talet skrev man med en fjäderpenna som ofta kom från en gåsvinge. På 1800-talet kom stålpennan och den användes ännu när jag började skolan. Vi fick ett träskaft där man kunde sätta fast en stålspets. Den doppade man sen i ett bläckhorn som man hade på sin bänk. Det var ett speciellt runt hål på bänken som behållaren stod i. Milda makter så besvärligt det var att skriva med de här pennorna! Ofta fick man för mycket bläck när man doppade så det blev stora bläckplumpar på sidan. Då var det bara att börja om på nytt. Innan man kunde lägga ihop boken var man tvungen att lägga ett läskpapper över sidan så inte bläcket smetade av sig. Det var nästan omöjligt för en liten 7-åring att klara av allt detta. De som håller på med kalligrafi idag gör på ett liknande sätt, men det är i regel vuxna människor.
Reservoarpennan kom redan 1930 så varför vi inte fick använda den i stället förstår jag inte. Då sög man upp bläck i en behållare på pennan och skrev som med en stålbläckpenna, men slapp ifrån en hel del plumpar. Jag började skolan 1952 men antagligen var det då som nu att man inhandlade skolmaterial så billigt som möjligt. 1950 gjorde kulspetspennan sitt intåg och det var ännu en förbättring. Ingen bläckpåfyllning och inget droppande...nästan som att skriva med en vanlig blyertspenna.
Skrivmaskinen var länge populär, men nu är den nog helt utmanövrerad av datorn. Det är så enkelt att skriva på datorn. Att rätta fel gör man bara genom att trycka på en tangent och man kan flytta runt i texten på det man skrivit hur enkelt som helst. Vilken tur att vi slipper ifrån de här stålbläckpennorna till vardags. Allt strulet kring själva skrivandet tar bort både lust och fantasi. Hur skulle man kunnat blogga om inte datorn fanns? Jag tror aldrig att jag hade skrivit så mycket om jag inte haft en dator. Den är verkligen ett stort hjälpmedel och en utmärkt manick att sammanföra personer. Jag har blivit bekant med otroligt många trevliga bloggare de senaste åren.
Härliga funderingar!
SvaraRaderaSer framför mig hur vi står och knackar in våra tankar på stenar:)))
Håller med om hur härligt det är med alla nya vänner man får genom bloggandet.
kram!
Så enkelt det är idag.
RaderaVisst är det tur att datorn finns, annars hade man inte träffat alla dessa härliga bloggvänner :)
SvaraRaderaHa en fin fredag!
Kram
Man blir så frustrerad när datorn inte funkar. Kanske lite farligt att bli så beroende, men man kan använda den till så mycket kul.
RaderaJag minns också allt det där. Och när man skrev med de där stålspetsarna. Antingen kom det för mycket bläck eller raspade stiftet i pappret så det blev inte heller bra. Och skrivmaskinen, när det blev fel... oj, oj, oj.
SvaraRaderaBra mycket lättare med datorn. Skrivstilen utvecklas kanske inte, men inte många skriver längre.
Jag har en väninna som jag skriver snigelpost med. Med datorns hjälp hade det inte alls blivit så långa brev (men kanske oftare). Och så skriver man lappar när man handlar - eller? Jo, men det måste man väl.
Trevlig helg (visst går veckorna fortare som pensionär?( / Britt
Jag skriver fortfarande lappar när jag ska iväg och handla, men jag ser många ute i affären som står och tittar på sin telefon i stället. Pensionärsveckorna är svåra att hinna med. Det gäller att vara på hugget hela tiden.
RaderaJag började i skolan 1952 och minns det du beskriver . Tror tom att jag har en reservoarpenna kvar. Men det finns en aspekt på att mycket nu bara finns på datorer. Mycket sårbart och ett kärleksbrev tex skrivet på dator och skickats via dator finns ju inte kvar för en själv eller andra att läsa om datorn kraschar eller annat. Och inte är det väl romantiskt heller.....en liten fundering bara /M
SvaraRaderaJag tycker att vi ska ha kvar gammeldags skrivna brev också. Det blir ett helt annat slags minne att bevara.
RaderaFörr hade jag brevvänner, närmare bestämt 28 stycken. Nu har jag bloggvänner istället, men ibland kan jag faktiskt sakna att öppna ett handskrivet brev.
SvaraRaderaHa en skön helg!
Jag hade också mycket brevvänner när jag var yngre, sen blev det mailvänner och nu är det nästan enbart bloggvänner. Det var kul när det kom ett "riktigt" brev i brevlådan.
RaderaVerkligen, dator är bra! Trodde aldrig att jag skulle erkänna det, konservativ som jag är... Men måtta med allt, det är bra att komma ihåg.
SvaraRaderaAbsolut! Datorn får inte ta över helt. Då är det något som är fel.
RaderaVisst är datorn en välsignelse för oss som gillar att skriva! För att inte tala om så mycket trevliga kontakter man fått genom den.
SvaraRaderaJag var en bland de första i min klass som hade en reservoarpenna. Jag fick den av pappa, för jag tror inte att man fick dem genom skolan alls.
Ha en skön helg Gunnel!
Kram, Ingrid
Jag fick också min första reservoarpenna av min far. Vi beställde den med mitt namn på. Så lycklig man var över den.
RaderaÖnskar dig en fin fortsättning och tack för titten kram Nicki
SvaraRaderaTrevlig helg.
RaderaDet är bra att bli påmind ibland om tider som flytt.
SvaraRaderaTänk ändå att man har varit med om allt man har varit. Reservoarpenna, kalligrafi osv.
Det borde kanske bli mera sådant igen för stilens skull?
Skulle vi fortfarande ägna oss åt runskrift så blev det kanske ett blogginlägg per år, på sin höjd.
Och vem skulle sända iväg stenarna åt oss och var skulle vi förvara dem? Roliga tankar uppstår
Ha en skön helg!
Haha! Ja det hade verkligen blivit problem med så tunga blogginlägg. Ibland är det roligt att bli lite nostalgisk. Lite synd om skrivstilen skulle försvinna helt. Den kan vara som den finaste konst.
RaderaReservoarpennan hade vi i småskolan. Välskrivning. Oj oj oj. Allt utom datorn verkar lite besvärligt idag. Fast vi skriver post-it och ett och annat julkort för hand.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Datorn har verkligen underlättat skrivandet.
RaderaHej du,,jag håller med dig,datorn har öppnat helt nya möjligheter,jag började blogga i juni 2008,tycker fortfarande att det är roligt...
SvaraRaderaKlurigheter har alltid roat mig,,sen är det ju dubbelt kul när mina bloggvänner också gillar detta..Haé Kram.
Jag gillar också att blogga och precis som du älskar jag klurigheter och lek med ord och bokstäver.
RaderaDatorn öppnar och minskar avstånden mellan oss ......................................Ormar hör inte till de djur man kelar med! Kram!
SvaraRaderaHar aldrig förstått mig på ormtjusare.
RaderaTur det! Att datorerna kommit, alltså. Lite bekymrad är jag över att läsningen minskar. Och så blir jag galen när jag klickar in mig på en nyhet på nätet och det startar en film. Jag vill inte se en FILM, jag vill läsa!
SvaraRaderaSvar: Blev det något fniss i butiken?
Kram
Läsningen får absolut inte försvinna. Tycker det är lite konstigt att vi alltid matas med film. Språket blir lite fattigt då när man aldrig ser orden skrivna. Kön var lång så jag hade gott om tid att föreställa mig både det ena och det andra. Det gällde att bita hårt i läppen.
SvaraRaderaBläckhorn hade vi i skolan också, men pennorna var färdiga att skriva med. Skrivmaskin har varit mitt arbetsredskap i alla år jag jobbat, och jag måste ju säga att de stavade bättre än datorerna :).
SvaraRaderaAnnars är ju datorn suverän. Och numer är det kulspetspenna som gäller här också i all sköns färger.
Önskar dig en God fortsättning på nya året och hoppas det blir ett bra år.
Kram
Det är inte alltid man kan lita på stavningsprogrammet på datorn.
RaderaJag lärde mig skriva på skrivmaskin när jag gick en sekreterarutbildning kring 1980. Vi hade Tipp-ex remsor som användes om vi skrev fel.
SvaraRaderaMed allt SMSande som görs idag undrar jag om den yngre generationen kan skriva riktiga ord och korrekta meningar.
Vilken tur att datorerna finns och internet. De gör avstånden så mycket mindre när man har vänner på andra sidan jordklotet. :)
Ha en fin helg!
Tyvärr hör man ofta de här förkortningarna i tal också och det låter så löjligt, tycker jag.
RaderaJa, tidernas förändras... jag är några år yngre än dig och började skolan 1958... men även jag fick skriva med "äkta" bläckpenna innan vi fick prova en sådan modernitet som reservoarpennan... Skrev man riktigt fint och plumpfritt kunde det hända att man belönades med guldstjärnor... det var kul :)
SvaraRaderaNumer skrivs nästan allt på datorn och handskriften blir lidande... jag kan helt enkelt inte skriva lika fint som jag gjorde förr... lite trist egentligen...
Visst har avstånden krympt med datorns hjälp... och tänk så många trevliga människor man träffat genom bloggandet :)
Så mysigt att du får ha Santos hos dig... härligt att han är så pigg och så bra att han är morgontrött så du slipper gå ut med honom i ottan :)
Önskar dig en fin helg!
Kram
Santos är nog den morgontröttaste hund jag träffat på. Idag kom han kl 10 och såg alldeles yrvaken ut.
RaderaEn väldigt tur att utvecklingen går framåt hela tiden. Gillar den här nya tiden med datorer och internet, som du också skriver om, där man får nya bekantskaper genom bloggarna.
SvaraRaderaTror inte jag heller skulle ha skrivit så mycket som jag gör nu, om jag inte haft en dator.
Datorn har verkligen underlättat skrivandet.
Radera