Min store Rasmus

Rasmus är snart 11 år och det märks att han inte är så liten längre. För några år sedan ringde han många fredagkvällar och undrade ifall han kunde sova över hos mig under helgen. Givetvis såg jag fram emot de samtalen. Tiden gick så otroligt fort när han var här, för vi hade så mycket att göra. Han har alltid varit väldigt idérik och mycket frågvis om allt han inte kände till. Då blev det automatiskt att vi var tvungna att ta reda på hur det egentligen låg till. Jag fick lära mig mycket som jag inte hade en aning om genom detta, t.ex moonwalk. Under loven när hans föräldrar har jobbat så har vi alltid försökt hitta på något kul, och det har i regel inte varit så svårt.

Med åren har det blivit lite mindre sova-över-helger eftersom det var fotboll och kompisar som lockade. Det är givetvis en helt naturlig utveckling och jag är otroligt glad att han har så många kompisar.  Numera ringer han mig när skolan slutar och talar om ifall han följer med en kompis hem eller de ska var hemma hos Rasmus. Då är jag hjärtligt välkommen att åka dit och laga pannkakor eller nåt annat smaskigt. Jag slänger mig så klart i bilen och kör med en gång. Sådana tillfällen får man inte missa.

Nu har det varit ganska varmt ett tag och då har han och kompisarna gått direkt till friluftsbadet efter skolan. Häromdagen blev det lite väl kallt ganska snabbt så han gick hem från badet. Sen ringde han mig och undrade om jag ville komma en stund innan hans föräldrar kom hem. Naturligtvis ville jag det. Jag hade ju inte träffat honom på några dagar. När jag skulle åka hem fick jag en stor kram. Mormor har tydligen fortfarande VIP-status.