Gnidestenen eller glättestenen är egentligen föregångaren till strykjärnet. Metoden är känd sedan yngre järnåldern i Norden. Det var antingen en sten som hade blivit slipad rund i havet eller en svartgrönskimrande glasklump. I Linnés Skånska resa från 1749 kan man läsa: "Gnidestenar bruktes här av kvinnfolken och dessa stenar store som en handloge voro gjorde av grönt eller blått glas. Hon utlade sitt linförkläde, vilket gneds med glasstenen på vilken bägge händer tryckte, och det med sådan iver, att svetten rann utur pannan."
Jag har fått min farmors "gniesten" som hon kallade den för. Hon i sin tur hade fått den av sin mamma. Farmor använde den när hon stärkte kragarna på farfars skjortor. Den är ca 7,5cm i diameter.
Jag har två järn där man ska lägga in ett uppvärmt lod inuti järnet. Lodet värmde man i spisen och när det sen var på plats inne i järnet, låstes luckan och man kunde börja stryka. Ena järnet har ett handtag av trä och på det andra är handtaget klätt med läder.
Man måste verkligen säga att utvecklingen gått framåt sen glättestenens tid. Själv har jag en ångstation som jag använder. Det är så enkelt och inget som fodrar nån större armstyrka. Eftersom det är ångan som gör jobbet här, så behöver jag aldrig oroa mig för att plagget ska bli bränt. Det är en stor fördel när man stryker olika slags material. Det går t.o.m. att stryka vingen på en duva.
Så kul!:)
SvaraRaderaBodde du närmare nu så kunde då få några till till samlingen. De är så tunga att sända på posten.
Vi har haft en del liknande strykjärn i vår ägo också, men delat med oss till andra, men nu finns bara några enklare varianter kvar.
Den nedersta bildens strykjärn, allra längst ut till höger, ser ut som det min mor använde när jag var barn på femtiotalet.
Nostalgikram!
Jag känner också igen samma järn från min barndom. Jag tycker om att samla på gamla saker, även om jag inte har nån direkt nytta av dem.
RaderaJag har också några gamla strykjärn som står i källaren och skräpar. Man kanske skulle plocka fram dem och putsa upp dem lite.
SvaraRaderaDu har verkligen en imponerande samling.
Kram, Ingrid
Jag har lite svårt att inte köpa på mig när jag ser lite annorlunda och äldre saker. Men det går alltid att tränga ihop lite mer.
RaderaDu har fler strykjärn än jag, men även jag har några. Jag försöker stryka så litet jag kan, men litet måste man. Blir också svettig, men inte av iver.
SvaraRaderaJättekul att se dina strykjärn. Det med det virade handtaget har jag aldrig sett, men stryker man sig svettig kan det nog vara bra.
Haha! Jag stryker mig inte heller svettig, men det hade man kanske blivit om man använt nån av de här gamla.
RaderaHär kastas man från skor (så fina!) till strykjärn. Rolig och intressant läsning. Jag har ett sånt där gammalt med lucka där bak. Varför vet jag inte, det står och samlar damm. Ungefär som det nutida.
SvaraRaderaSvar: Tur att det finns flera som jag. Nej, vänta nu. Det betyder att kanske andra fantiserar om mig! Nu blir jag nyfiken på vad de tänker ... :)
Kram
Många saker är egentligen helt onödiga att ha....men ganska kul ändå. SV:Haha! I andras ögon är man kanske en väldigt suspekt figur.
RaderaVilken samling du har även på strykjärn. Det måste ha varit ett tungt jobb tidigare att stryka. Tur att de nya är lättare och smidigare med ångfunktion.
SvaraRaderaFungerar det med en ångstation? Har funderat på en sån, men inte hört någon som haft en.
Jag är helnöjd med min. Det är bara att fylla tanken med vatten och sen kan man stryka länge. Behöver inte ställa in värmen på järnet efter vilket material man stryker utan det är bara ångan som gör jobbet. På mitt järn sprutar ångan både från spetsen framtill och från stryksulan neråt beroende på vad jag väljer.
RaderaVilka vackra järn!!! Och intressant med gnidestenen, det hade jag inte hört förut. Kram!
SvaraRaderaGnidestenen är den jag är mest förtjust i eftersom den varit min farmors och jag har sett när hon använde den. De andra järnen har jag köpt på loppis och auktioner, så där vet jag inte historien bakom.
RaderaFörst vill jag tacka för ett uppmuntande sms.Har du ett helt museum hemma?? Vad är ångstation??...Får väl bygga upp styrkan igen med grönsaker och vitaminer.Ha en bra kväll! Kram!
SvaraRaderaHaha! Nej, då, men jag gillar allt gammalt. Ångstation är ett järn som kopplas till en vattentank. När det sen är igång stryker man bara med ångan. T.o.m. linnetyg som är hopplöst att få slätt är enkelt att stryka.
RaderaSå många intressanta tingestar!! Utvecklingen har ju verkligen gått framåt. Vilken tur att vi slipper jobba med dom tyngderna på strykbrädan. Eller not. Då kunde vi ju slippa gymet....
SvaraRaderaStrukit duvvingar har jag aldrig gjort - det var ju också ett sätt.... Tydligen väl fungerande!
Jag är ganska tacksam att slippa vara hänvisad till de gammaldags järnen. Men de är betydligt vackrare än dagens järn, det måste man erkänna. Det går nog att stryka det mesta.....tror jag.
RaderaVilken helt underbar samling. Gniestenen i synnerhet.
SvaraRaderaJag fick, som flicka, min mormors barnstrykjärn hon fått som flicka. Ett litet järn med lucka och lod, bara ca 5 cm långt. Det ligger mig varmt om hjärtat även att det inte varit upphettat på riktigt på många år.
Vilken skatt du har! Det är så kul när man vet lite historia bakom sakerna man har.
RaderaSer att vi är många som har ett eller fler strykjärn i våra förråd och källare. Men det är svårt att göra sig av med dem. Många är ju riktigt vackra. Gniesten
SvaraRaderavar ett nytt ord för mig. Kul med lite ny information, det gillar jag. Ha nu en fin fortsatt solig vecka.
Jag har lite svårt att slänga gamla saker. Speciellt om det är sånt som gått i arv. Det finns ofta så många minnen förknippade med de sakerna.
RaderaIntressant läsning. Tack för lektionen. :)
SvaraRadera