Veckans fotoutmaning hos Edith och jag och Mamma med ambitioner har temat Metall.
Jag tycker om gamla saker och det är alltid något speciellt om det finns en historia eller händelse förknippad med dem. De här silversmyckena hör egentligen inte ihop. Örhängena, som är clipsörhängen, har jag ärvt efter min mor. Jag minns att hon ofta bar dem när hon skulle gå på fest. Själv har jag aldrig använt dem, eftersom de klämmer så hårt om örsnibben, så jag får huvudvärk efter en stund. Ett tag funderade jag på att få dem omgjorda med stift, så jag kunde använda dem, men då hade det inte blivit riktigt detsamma. En del saker är kul att ha bara och titta på och minnas.
Halsbandet har jag också ärvt efter min mor, och hon har i sin tur ärvt det efter sin moster. Varken min mor eller jag har använt halsbandet, för det har en lite ruskig historia förknippat med sig. Min mors morbror var ingen trevlig person. En gång försökte han strypa sin fru med just det här halsbandet. Det bär spår efter den händelsen. Kedjan närmast låset är rak och fin, men längre fram är silverringarna utdragna och sneda. Hur jag än försöker rätta till dem, så går det inte. Ett tydligt bevis på vad det varit med om.
Fler bilder på temat Metall hittar du här.
Så fina bilder på ditt barnbarn i tidigare inlägg! Och vilken ruskig historia , den med halsbandet..../M
SvaraRaderaJa det finns alla typer av människor.
RaderaRyser när jag läser om halsbandet och dess historia...
SvaraRaderainga roliga minnen.
Så jag tittar desto mera på ditt tidigare inlägg och njuter av dina söta barnbarn.
Vi har lika många nu sen trean kom här för en vecka sen.
Vi var också ned i veckan och tankade så mycket kärlek och mys.
Och lite snor på axeln blev det på alla tröjor eftersom John var så snorig...
men vem bryr sig om hundra år...
Tjingelingen från Rantamor.
Barnbarn överskuggar allt annat.
RaderaÖrhängena är jättefin och jag skulle göra om dem snabbt :-), för att kunna använda dem.
SvaraRaderaHalsbandet hade en otäck historia. Förstår att du inte vill använda den.
Jag är lite i valet och kvalet om örhängena. En dag kanske jag gör om dem.
Raderavilken ruggig historia, förstår att du inte vill använda halsbandet. Ha en fortsatt fin söndag
SvaraRaderaTack, Åse!
RaderaMen hu vilken hemska människa och vilken historia det halsbandet alltid kommer att ha. Ha en fortsatt härlig söndag Karin
SvaraRaderaNär man vet vad som hänt, känns det inte särskilt lockande att använda det.
RaderaJa det var en gräslig historia. Hur gick det för din moster efter det?
SvaraRaderaDetta hände ju för väldigt många år sen och rättsskyddet då var inget vidare. Hennes man lyckades få henne inlagd på ett "sinnessjukhus" som det hette då, där hon senare dog. Kvinnor var inte mycket värda på den tiden och behandlades som sämre stående varelser. Tyvärr finns väl detta fortfarande kvar i en del länder.
RaderaMen hu så hemskt! Något måste ha blivit fel när du länkade till ditt bidrag. Länken hos mig går till ett av dina tidigare bidrag.
SvaraRaderaKram Maria
Tack för att du påpekade det. Nu har jag ändrat.
RaderaFi metall men förstår att du inte vill använda halsbandet, läskig historia.
SvaraRaderaDet får ligga i ett vitrinskåp i stället.
RaderaRiktigt läskigt med halsbandets historia... förstår att du inte vill använda det!
SvaraRaderaHa det gott!
Kram
Även om det är vackert, så tar det emot att ha det på sig.
RaderaUsch vilken människa. Och så blev HON inlagd!
SvaraRaderaAngående örhängena - tycker du om dem, så låt göra dem med stift. I lådan används de inte.
Jag kanske borde göra det. Fyrklöverna är så söta och jag använder nästan alltid örhängen. Lite synd att inte kunna ha dem.
Raderausch vilken hemsk historia som det halsbandet bär på, usch då
SvaraRaderajag ser i en annan kommentar att du fått förslaget att sätta stift i örhängena så att du kan använda dem, det tycker jag att du ska göra
kramar
Jag har blivit mer och mer övertygad om att göra så. Då kan jag äntligen använda min mors gamla örhängen.
Radera