Det blir snart bättre

Jag har känt mig lite av banan de sista två veckorna och det har varit jobbigt. Det är så frustrerande när man inte kan göra det man normalt klarar av. Det började med en onormal trötthet och efter ett tag blev det jättesvårt att andas och paniken var inte långt borta. Internet är bra ibland, men när man är sjuk är det inte alltid så lämpligt att söka information där. Jag googlade på andningssvårigheter, och milda makter så dåligt jag mådde sen.

Eftersom jag är bättre på att ge råd än att själv följa dem, så blev det klart inget läkarbesök förrän idag. Nu trodde inte ens jag att jag skulle bli frisk utan läkarhjälp. Min husläkare var på semester, men jag blev undersökt av en annan läkare som jag kände förtroende för med en gång. Det togs en massa prover och gjordes tester och allt var ok. Hur katten kunde jag då må så dåligt? Läkaren trodde att jag hade fått en släng av influensa eftersom jag även haft huvudvärk och muskelvärk. Vilken tur att jag vaccinerade mig i höstas, annars hade kanske inte symptomen blivit så här pass lindriga. Jag fick utskrivet en inhalator som jag ska använda när det blir för jobbigt att andas, och läkaren hör av sig till mig om en vecka. Han tyckte att jag borde vara frisk vid det laget. Det tycker jag också.

Jag lovade att höra av mig till mina barn när jag kom hem och Rasmus undrade klart också hur det hade gått. När jag nu säkert var frisk om en vecka tyckte han att vi två kunde hitta på nåt kul tillsammans i morgon eftersom han har skollov. Ingen av oss visste riktigt vad vi skulle göra, men vi kom överens om att tänka båda två tills i morgon och pratas vid då. "Jag har frukost mellan halv 7 och 7", sa han, "och sen har jag telefontid fram till kl.8, så du kan ringa mig då." Det är nog bäst att jag ställer väckarklockan på ringning så jag inte missar telefontiden i morgon.