Grattis Rasmus

Idag fyller mitt första barnbarn 9 år. Jag tycker det känns som om de här åren bara har snurrat på i hundranittio. Jag minns fortfarande hur stolt jag var när jag var ute och promenerade med Rasmus i barnvagnen. Skolan jag jobbade på låg bara en kort bit från där Rasmus bor, så det blev många inomsvängningar där på väg hem från jobb. Jag har ju fått se allt nytt han lärt sig hela tiden, och det är en stor förmån. Även om han nu är en stor kille så är han fortfarande väldigt mån om att hålla mig informerad om allt som händer och sker i hans värld.

Redan när han gick på dagis, så ville han ha lov som skolbarnen, och då blev det så att jag passade honom. Då försökte vi alltid hitta på lite olika saker. Under ett sommarlov hade vi en lekplatstest. Vi åkte runt till olika lekparker och kollade ifall där fanns roliga saker att pyssla med och viktigast av allt om det fanns en glasskiosk i närheten. Han har alltid älskat att vara i skogen och vi har tillbringat mycket tid där med att vada i dammen, fotografera  eller bara leta efter ovanliga saker. Har man bara fantasi kan man hitta det mesta.  Och fantasi har han verkligen!

Han har ända sedan han var väldigt liten varit intresserad av brandbilar, och tittade ofta på en tecknad film om Brandman Sam och hans kompis Elvis. När han sen lekte så var han naturligtvis Sam och jag fick den stora äran att vara Elvis. En gång när vi körde hem från ett lekplatsbesök så blev det "larm". Det var bara för Sam och Elvis att sätta på sirenerna. När vi kört en bit såg jag en jättestor traktor ute på åkern och sa: "Titta, Rasmus vilken stor traktor!" Men Rasmus/Sam var inte ett dugg imponerad. Hans svar var: "Skit i traktorn, Elvis. Vi är på larm".

Jag kan inte tänka mig ett liv utan barnbarn.

Nu är det 36 dagar kvar.