Avjulning

Povel Ramel sjöng om att han kände sig lika vissen som cissusen såg ut...och jag sjunger om (och nu ska ni vara evigt tacksamma för att jag inte har en ljudblogg) att jag känner mig lika vissen som cyklamen ser ut eller vilken annan vissen växt som helst.

Jag visste det! Den eller de, jag köpte ju två stycken, skulle inte bli långlivade. Efter alla konstens regler så hällde jag vatten i ytterkrukan, eftersom jag läste att de skulle suga upp vattnet nerifrån. Jag ville inte verka snål, så jag hällde på rejält med vatten. Efter några dagar läste jag att när blomman sugit upp vad den behövde skulle man tömma ut resten av vattnet. Det var så dags då. När jag kollade var den redan genomsur. Precis som jag. Jag fattar inte varför jag gång efter gång envisas med att köpa hem levande blommor. Det enklaste hade varit, om jag nu tvunget måste köpa dem, att plocka dem från bilen och slänga direkt i tunnan. Det blir ju ändå där de hamnar förr eller senare. Mer förr än senare, om jag ska vara ärlig.

Denna veckan ska allt julpynt åka ner i sina lådor igen. Lika roligt som det är att plocka fram allt, lika glatt plockar jag undan samma saker. Det enda som jag drar mig lite för är adventsstakarna i fönstren. Det är fortfarande så mörkt på mornarna och då är det mysigt med lite extra lyse. När barnen bodde hemma väntade jag till efter Trettonhelgen att "jula av" eftersom äldsta dottern fyller år då. Det är faktiskt riktigt skönt att ha avjulat hemma och åka bort på Trettonafton och bli bjuden på mat och tårta. Det är inte helt fel att ha vuxna barn.

Nu ska jag blanda till lite olika häxbrygder som jag har fått tips om. Det är kanske bäst jag håller till i källaren, så inte ångorna får grannarna att börja undra.