Slappedag

Årets största Slappedag infaller för min del alltid dagen efter teaterbesöket i Köpenhamn. När jag vaknar på söndagsmorgonen känner jag mig helt slut som människa. Så även idag. Det blir inte mycket gjort idag, det kan jag garantera. Dessutom är det väldigt hälsosamt för kroppen att ta igen sig efter ett hårt arbetspass. 

Igår var det lite bökigare att ta sig dit än det brukar. Till Helsingborg är det inga problem, och färjorna går var 20:e minut, så det var som vanligt. Nästan. Vi kom ombord på en färja som jag trodde försvann nån gång på 60-talet. Den påminde om de gamla färjorna där man gick ombord på bildäck och därefter fick ta sig till passagerardäck. Här kom vi visserligen direkt till rätt plan. Men så ofräsch den var! Det är alltid mysigt att ta nåt att dricka på överfarten, men det var inga problem att hoppa över det denna gången. Väl framme i Helsingör står normalt ett tåg inne på perrongen så det bara är att hoppa på. Väldigt tomt där! Efter en kort stund kom då tåget som skulle föra oss till Köpenhamn. 

När vi kommer fram har vi de senaste åren alltid lunchat på ett litet mysigt ställe. Det hade nu slagit igen! Det blev till att snabbt hitta ett annat lika mysigt ställe, för blodsockernivån var låg och det kändes som om det fick inte dröja för länge innan vi kunde äta. Vi hade turen på vår sida och hittade ett lugnt och rökfritt ställe. Jag avskyr när folk sitter och blåser rök i ansiktet på mig när jag äter. 

Nu var det dags att dra sig mot teaterhållet och affärerna där. Jag vet inte om danskarna använder ett annat klädstorlekssystem eller det är jag som krymper när jag kommit över sundet, men av någon underlig anledning så finns det, till plånbokens förskräckelse, massvis av kläder som passar min figur. Det finns två sätt att shoppa på; "riktigshopping" och "fönstershopping". Det blev lite av det första och mycket av det andra alternativet. Förr hade jag alltid ett anteckningsblock och en penna med i väskan, så jag snabbt kunde göra en skiss när jag såg något snyggt. Nu är det så bekvämt att bara ta upp mobilen och fotografera. 

På teatern har vi i alla år alternerat mellan platserna 4-7 på rad 4. Jag tycker snart de kunde brodera in våra namn på ett litet hörn av ryggstödet. Föreställningen var, precis som vid de andra tillfällena, helt fantastisk. Jag blir varje gång så imponerad av deras fantasi när det gäller scenkläder. Det plus bra musik, manus och skådespelare gör ju att det är svårt att misslyckas.

Så var det då dags för hemresa. Jag har läst i tidningen att det var problem med Öresundstågen, men jag trodde inte att det skulle märkas nåt av det än. Där trodde jag fel. Tåget vi skulle åka med till Helsingör var enormt försenat. När det äntligen kom och vi åkt en bit, hördes i högtalarna att tåget skulle bara gå till Snekkersten eftersom det var så försenat. Det blev till att hoppa av vid en tidigare station och ta efterkommande tåg, som FAKTISKT gick ända fram till Helsingör. Jag ska nog inte åka till Köpenhamn förrän de har fått rätsida på alla tågproblem. Att vänta är inget jag är bra på.