Nya planer på det nya året

Även om jag är ledig i stort sett varje dag, så känner jag mig ändå lite extra ledig när det är helg. Eftersom det då är fler som inte måste gå till sitt arbete finns möjligheten att träffas lite oftare utan att tänka på att man måste upp tidigt morgonen därpå. Jag har verkligen inte gått upp tidigt under julhelgen. Tonåringen Rasmus har inget emot sovmorgnar och t.o.m. Zoé  har sovit lite längre vissa dagar. Ibland behövs det sådana slappedagar. Det är nyttigt för alla åldrar, inbillar jag mig.

Inför ett nytt år har de flesta oftast stora planer och förhoppningar. Det borde man egentligen ha alltid. Bara för att det bestämts att det nya året ska starta just den första januari, så är det ändå precis som vilken annan dag som helst. Att planera och önska sig saker går lika bra alltid. Jag läste om olika nyårslöften. Det bästa jag nånsin hört var det om att varje månad på året göra något som man aldrig gjort förut. Så spännande det låter! Det löftet tror jag faktiskt att jag kopierar. Jag är övertygad om att det måste finnas tusentals saker som jag aldrig testat.

Just nu kan jag dock inte komma på något. Så är det alltid...idéerna kommer inte på beställning. De brukar infinna sig när man minst anar det...ungefär som en blixt från en klar himmel. Jag tror jag sätter mig i TV-soffan och funderar och funderar och väntar på blixtnedslaget.

Pulserande

Vid mitt senaste läkarbesök blev jag undersökt av en AT-läkare. Jag hade beställt tid för att jag tyckte det snurrade så konstigt inne i huvudet på mig, Virrig har jag alltid varit, men detta var något annat. Det kändes som att sitta i en karusell och inte kunna komma loss. I hela mitt liv har jag haft lågt blodtryck, men nu visade det sig helt plötsligt ha skjutit i höjden. Därav yrseln och tröttheten, enligt läkaren. Dessutom tyckte hon att min puls var på tok för låg. Förr fick man alltid höra att det var bra att ha låg puls för det tydde på att man var vältränad. Vältränad är definitivt ingen beskrivning som stämmer in på mig, men eftersom ingen läkare tidigare reagerat över den låga pulsen, så tog jag för givet att allt var ok.

Den här nya läkaren skickade en remiss till hjärtmottagningen och det gjorde mig aningen orolig. Jag började googla om problemet....och det skulle jag naturligtvis inte ha gjort. Jag blev helt nipprig. Det slutade med att jag kollade pulsen femtioelva gånger om dagen. Inte katten blev den högre för det. Min puls har alltid legat mellan 43-47 och jag har mått bra ändå.

Jag fick kallelese att åka in och få en bandspelare tejpad på mig under att dygn för kontroll. Några veckor senare var det dags att åka in och prata med hjärtläkaren. Hon undrade om jag kände mig yr, för bandspelaren hade visat att min puls sjönk till 37 vid vissa tillfällen. Yrseln hade tack och lov försvunnit efter att jag börjat med blodtrycksmedicinen. -"Jaha", sa hon, "då är det inte aktuellt med någon pacemaker". Vilket glädjebesked! Jag är ändå glad att jag blev remitterad dit, för nu hålls det extra koll på mig. Jag ska ha bandspelare på mig 1 gång om året och nästa vecka ska jag in och göra ett arbetsprov.

Det stod på kallelsen att jag skulle cykla 5-10 minuter och de såg helst att jag var ombytt i bekväma kläder när jag kom dit så jag kunde starta med en gång. Jag får göra en djupdykning i mina garderober och se vad jag hittar. Det är inte så att jag har ett stort utbud av träningskläder, men det duger säkert med ett par joggingbyxor och och en T-shirt. Cykling är inte riktigt min förtjusning. Jag gillar promenader bättre. Men 5 minuter kan jag säkert stå ut med.

2018

GOTT NYTT ÅR!

Av någon underlig anledning känns det som om hela det här året bara susat förbi. Jag tycker alltid att tiden går snabbt, men just i år tycks det ha accelererat rejält. När man är barn är det bara bra, för man vill bli stor så fort som möjligt. Som tonåring finns också vissa åldersgränser man gärna vill nå upp till för att kunna få göra en del saker. Efter att jag fyllt tjugo tror jag nästan att all den där "ålderslängtan försvann". Jag gifte mig, skaffade barn och allt flöt på i lugn takt. Hur länge det varade är jag inte riktigt säker på, men helt plötsligt var jag både mormor och farmor och efter det vete fåglarna vart åren tog vägen.

I och för sig har jag aldrig varit vidare åldersfixerad och inte fasat för att bli ett år äldre eftersom jag aldrig haft någon större koll på min ålder. Det året jag fyller jämna år är helt ok, men när jag de där mellanåren får frågan hur gammal jag är, får jag först tänka efter vilket år jag är född och räkna ut mellanskillnaden till innevarande år. Jag är ändå inte så förvirrad att jag inte vet vilket datum min födelsedag infaller på. Det hade ju varit katastrof! Födelsedagar måste firas rejält, så de får man aldrig glömma bort.

Vi har haft en jättemysig jul med Zoé och Rasmus som huvudpersoner. Julklapparna lades under granen och även om vi inte var så många här så var det en ganska rejäl hög ändå, trots att vi bestämt att det bara var barnbarnen som skulle få julklappar. Göran och jag fick trots det två julklappar vardera. Morfar fick en korsordstidning och en penna för just ändamålet att lösa korsord....en specialpenna. Jag fick en träbricka och ett servettställ i plåt. Det kommer att passa perfekt för sommarens fika ute i trädgården. 

Julafton är ju tomtens stressigaste dag på hela året, så vi trodde inte att han skulle hinna komma till oss denna julen. Rasmus och Zoé tyckte att då kunde de gå upp på lekplatsen ett tag för att fördriva tiden fram till julklappsutdelningen. De klädde fnissande på sig och stegade iväg. Fem minuter senare ringde det på ytterdörren. När Katarina öppnade stod två tomtenissar med röda luvor på trappan. De vikarierade för tomten, sa de, och var hitskickade för att ta hand om utdelningen av klapparna. När nissarna var klara tackade de för sig och försvann och kort därefter kom Zoé och Rasmus tillbaka från lekplatsen. 

Nu är Zoé hemma i Luxemburg igen för hennes skola startar i morgon. Rasmus har en veckas jullov kvar och då kommer han att vara här. Han fick en jättestor kokbok i julklapp, så jag räknar med att inte behöva laga middag en enda dag den här veckan. 

God fortsättning på det nya året!

Lucka 24

Edelweiss

Edelweiss är en blomma som växer bl.a. i Alperna. Det är Schweiz nationalblomma. Den trivs på hög höjd, mellan 2000 och 2900 m och det finns en romantisk uppfattning om att den alltid växer på svårtillgängliga platser så att friarna som tänker sig att plocka blomman till sin tillkommande måste riskera både liv och lem. I själva verket förekommer blomman främst på lättillgängliga gräsmarker. Edelweiss är fridlyst i nästan hela Europa.

När man hör talas om edelweiss tror jag att de flesta automatiskt tänker på Sound of Music. Den filmen är starkt förknippad med blomman genom melodin som Kapten von Trapp och hans familj sjunger på festivalen. Jag vet inte hur många julhelger jag sett den här filmen. Det spelar ingen roll att jag kommer ihåg varenda sekvens i den. Filmen hör till julen precis lika mycket som Kalle Anka och hans vänner.

Tusen tack för alla trevliga kommentarer denna månaden. Jag har varje dag sett fram emot att läsa dem. Nu tar jag ledigt resten av året, eftersom hälften av barnbarnsskaran är här och vi kommer att vara fullt upptagna med att....ja det vet jag inte riktigt, men det blir säkert kul. Vi ses igen på det nya året. Jag vill önska alla en riktigt

GOD JUL 

Lucka 23

Snobben

Snobben eller Peanuts, som serien heter på engelska är en amerikansk tecknad serie som skapades av Charles M. Schulz och publicerades första gången i oktober 1950. Det är en av världens mest lästa serier och har getts ut i mer än 2600 tidningar i 75 länder. Redan på 70-talet lyckades skaparen av serien få igenom en överenskommelse med seriesyndikatet att ingen skulle ta över som tecknare efter hans död. När han gick bort i februari 2000 lades serien således ner, men den går fortfarande att läsa i en del tidningar, eftersom många valt att fortsätta med repriser.

Huvudpersonen Snobben är en vit beagle och hans ägare heter Karl. Snobben är en mycket självständig hund som har väldigt höga tankar om sig själv. Han ligger ofta på taket till sin hundkoja och filosoferar. Det är ytterst sällan han är inne i kojan, för han ser den mer som ett gästrum.

Jag har en tavla ovanför mitt databord som föreställer Snobbens arbetsvecka. Katten Gustav och Snobben är väldigt lika när det gäller att arbeta eller anstränga sig på något vis.  Det är något de försöker hålla sig ifrån så mycket som möjligt.

Lite kul är det när man tänker på att kommandomodulen respektive månlandaren för Apollo 10-färden hade som anropssignaler Charlie Brown (Karl) och Snoopy (Snobben). Snobben kallar ju ofta sig själv för flygaräss.

När mina barn var små köpte jag var sin Snobbenfigur till dem. Det gick även att köpa olika kläder till honom, och särskilt flygarhjälmen var populär. Både min mor och jag sydde och stickade kläder i olika modeller, så de där tre Snobbarna hade var sin välfylld garderob.

Lucka 22

Mjölkprodukter

Mjölk är det första livsmedel som både människor och däggdjur får i sig. Det är något som funnits med i alla tider och i alla länder. Min farfar hade mjölkkor och när jag var där på skolloven fick jag ibland hjälpa till när de skulle mjölkas. Han hade bara fem mjölkkor så det var inte tal om att ha någon maskin utan här var det handkraft som gällde. Man fick sitta på en låg, trebent träpall och ha en spann placerad så den hölls fast mellan knäna. Det var jättesvårt att få fram någon mjölk. När farfar mjölkade såg det så enkelt ut, men jag lyckades aldrig få ut så många droppar. Naturligtvis fick jag bara träna på den kossan som var väldigt lugn och tålig, för jag gissar att det var inte så behagligt för henne när jag höll på.

Mjölken hälldes på mjölkkannor där grädden silades ifrån. Sen rullades de ut till vägen och placerades på mjölkbordet i väntan på att mjölkbilen skulle hämta dem för vidare färd till mejeriet. Farmor hade inget kylskåp utan mjölken sattes i jordkällaren där det var ganska svalt. Riktigt kall blev den aldrig och jag tyckte inte det var speciellt gott. Vi fick ny mjölk varje dag, men den som höll på att surna gjorde farmor "fillebunk" av. Det var jättegott. Med socker och kanel till var det rena delikatessen.

Vi hade inte heller något kylskåp de första åren vi bodde i hyreshus, utan då gick vi till mjölkaffären varje dag med en mjölkkanna av emalj och köpte mjölk. Den östes upp med en stor "soppslev" från stora tunnor. För grädden minns jag att mor hade en pytteliten emaljkanna. Grädde köpte vi däremot inte så ofta. Mjölkaffären var öppen alla dagar i veckan, men på söndagarna var det bara en liten stund på förmiddagen.

Idag är det så bekvämt med paketerad mjölk som vi bara kan sätta in i kylskåpet och vi behöver inte ge oss iväg till affären alla dagar. Det finns massor av olika sorters mjölk och yoghurt att välja bland. Det är ganska många år sedan som jag slutade dricka mjölk. Jag tycker helt enkelt inte att det är gott. Däremot äter jag gärna fil eller yoghurt och kakor och desserter med vispgrädde är inte heller något jag tackar nej till.

Lucka 21

Väldoftande skönheter

Under vår och tidig sommar blommar syrenen. Jag minns alla mina skolavslutningar i småskolan, som det hette då, när vi gick till skolan kvällen före examensdagen och pyntade i klassrummet. De som hade trädgårdar eller kolonier tog blommor därifrån, men det gick minst lika bra med ängsblommor. Huvudsaken var att det såg fint ut just den sista dagen på skolåret. Alla år var det alltid någon som hade plockat syrener och det doftade så gott i hela salen. Färgen på syrenerna varierade, men jag tyckte den vita var vackrast.

Det har alltid varit min dröm att ha en syrenberså, men det har aldrig blivit av att vi planterat några buskar, så jag får nog titta i månen efter den. Hos min farmor satt vi alltid och fikade i hennes runda syrenberså. Naturligtvis är det därför jag inte riktigt kan släppa tanken på en liknande i min trädgård. Det lutar nog mer åt att jag får plocka en syrenbukett och ställa i en vas på bordet när vi fikar under plommonträdet. Det duger det med.

Liljekonvalj är en romantisk blomma som ofta förekommer i brudbuketter under sommaren. Inne i skogen blommar den bland en massa ormbunkar som kan ge den skugga. Doften är nästan bedövande.

En annan vit, väldoftande blomma är hyacinten. Även om det går att driva fram hyacinter när som helst på året så tycker jag den hör mest julen till.

En blomma, som inte direkt har någon markerad doft, är vitsippan. Trots det vill jag ha den med här. Det är den blomman som gör att humöret stiger flera grader när den börjar visa sig. Att komma in i skogen och se stora områden med vitsippor är rena himmelriket. Egentligen skulle vi fira jul under vitsippsperioden, för då hade vi alltid varit garanterade att det var vitt på marken.