Geta på Åland

Jag undrar om någon av Helsingborgs Dagblads anställda varit på Åland och fikat på Pettas café. När jag löste korsordet i vår tidning igår stod det i en ruta: en del av Åland. Det skulle vara 4 bokstäver och jag tänkte med en gång på Geta. Om jag inte börjat blogga hade jag aldrig nånsin kommit på det. Genom bloggen har jag blivit bekant med Karin på Åland som driver Pettas café. Hon har skrivit och berättat mycket om Geta och jag har fått se väldigt många fina bilder från trakterna där.

När jag var tonåring var det inte tal om något bloggande eller e-mailande utan då var det vanlig snigelpost som gällde. Jag hade väldigt många brevvänner från olika länder över hela världen. Det var så roligt att få höra lite om hur det var hos dem. Programutbudet på TV var inte särskilt stort, och det var inte så ofta man såg nåt från andra länder....i varje fall inte natur-eller reseprogram.

På mitt rum hade jag en världskarta på väggen och där satte jag fast nålar på de platser där mina brevvänner bodde. Jag skulle kunna tänka mig att göra något liknande när det gäller mina bloggvänner, men då räcker det med en Nordenkarta. En del bloggar jag läser känner jag igen mycket av omgivningarna de berättar om, eftersom jag varit där tidigare. Men de flesta bor så långt bort att det nog är ganska säkert att vi aldrig kommer att träffas i verkligheten. Fast helt säker kan man klart aldrig vara.

Pumpor och häxor

Jag köpte en stor pumpa i affären i helgen. Den vägde drygt 7 kg. Rasmus har många år i rad karvat ut en pumpalykta till mig som jag har på yttertrappan. Det har blivit en tradition. Inuti sätter jag ett gravljus, så jag är säker på att inte lågan ska släckas. Halloween är inte min älsklingsfirarhögtid, men de flesta barn gillar den, och när jag nu i år har två stycken hos mig, så kommer det klart att firas rejält.

Vi tänkte ha den stora Halloweenfesten när Zoé´s föräldrar kommer hit. Då har vi en hel vecka på oss att förbereda. Zoé undrade vad jag skulle klä ut mig till, men så långt hade jag inte tänkt. Jag har en svart häxhatt, så jag får kanske agera häxa. Kan väl inte vara så svårt? Själv hade hon tagit med sig en tröja med häxor på och en svart tyllkjol. Till det hörde även ett svart trollspö och som pricken över i:et satte hon en tiara i håret. Det ville hon sova med första natten, men jag övertalade henne att åtminstone skippa tiaran och trollspöet. Kjolen kunde jag ta av när hon somnat.

Igår var det dags att få fastsatt den där bandspelaren på hjärtat. Det gick väldigt snabbt och smärtfritt och jag ska ha den på ett dygn. Det passade bra att jag fick den igår, eftersom det var den stora Halloweenfirardagen. Med alla sladdar som hänger på mig nu påminner jag om nån slags robot. Häxhatt till det och jag är en perfekt robothäxa. Läskigare kan det knappast bli.

Fraktgods

När Katarina för 25 år sedan var på språkresa i Frankrike fotograferade en kompis henne framför Guccis modehus. Fotot var jättebra men det som såg lite malplacerat ut var den röda plastkassen hon hade i handen, tyckte jag. Det visade sig bara att hon var långt före sin tid. Nästan 20 år senare var den här plastkassen med på catwalken. Ja, inte den Katarina fotograferades med utan en liknande modell för en tusenlapp.

Det är inte länge sen Balenciaga lanserade sin stora shoppingbag, som är väldigt svår att skilja från IKEAs kasse Frakta. Den tar möbelvaruhuset 5 kr för, men Balenciaga vill ha 20 000 kr för sin modell. Jag undrar varför. De fyller exakt samma funktion. Jag kan gå in med den här designerväskan och shoppa loss på IKEA och få plats till hur mycket som helst i den. Precis som jag kan promenera in på Balenciagas modehus med en IKEA-kasse. Fast där blir det lite svårt att shoppa loss och fylla den till brädden. Då behöver jag ha ett annat kort att handla för.

Det senaste i den här stilen är väskan som påminner om en brun papperskasse. Jag tar mig för pannan och suckar. Affärerna försöker få oss att inte köpa kassar när vi handlar för att tänka lite på miljön, vilket jag tycker är jättebra. Är det kanske det som modeskaparna haft i tankarna, och vill att övergången ska bli så smidig som möjligt för oss. Nu kan vi gå in på ICA eller Coop eller var vi vill handla och stoppa mjölk och pålägg och annat i dyra designerväskor som liknar de kassar vi tidigare köpte för några kronor.

Höststormarna börjar så smått

I lördags blåste det rejält hos oss. Det kändes lite nervöst, för vi hade bestämt att vi skulle åka till Kastrup och hämta Zoé på kvällen. Ett tag blåste det så häftigt att Öresundsbron stängdes av. Vi har klart ett alternativ till, nämligen att ta färjan över till Helsingör och sen köra bil ner till Kastrup på den danska sidan. Utan tvekan så är det betydligt bekvämare andra hållet. Jag har en brobizz som jag sätter fast på framrutan i bilen, och när vi då kommer ner till bron är det bara att köra genom passagen och eftersom jag redan har en "biljett" fastsatt i bilen, så öppnas bommen och vi kan köra vidare. Avgiften dras direkt på mitt VISA-kort.

Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag åkt över den där bron, men det är åtskilliga. När vi ska resa iväg med flyg är det alltid Kastrup som gäller. Sturup har inte det utbud av flygturer som passar oss. Det bästa hade klart varit ifall Ängelholm hade uppgraderats till en storflygplats. Det kunde åtminstone gått direktflyg därifrån till Luxemburg, tycker jag.

Blåsten avtog när det var dags för oss att köra, vilket var väldigt skönt. Det avråddes för att köra över bron ifall man hade ett vindkänsligt fordon. Jag tror det är mest lastbilar eller skåpbilar som har nån känning av det, för en vanlig personbil är inte så hög. Vi har kört där när det blåst ganska mycket, men vi har inte haft några större besvär med det.

Eftersom Zoé´s föräldrar skulle åka vidare med ett plan till Tel Aviv tidigt på söndagsmorgonen, så stannade de kvar över natten i Köpenhamn. Zoé däremot följde med oss hem. Rasmus var med och hämtade henne och det var väldigt uppskattat. De två kusinerna satt i baksätet och hade tydligen mycket roligt att berätta för varandra, för de skrattade högt.

Vänner

Alla gillar inte mig, men alla räknas inte.

Det viktigaste är att de jag räknar som mina vänner gillar mig. Då är jag mer än nöjd. 

Nalledagen

Theodore Roosevelt var president i USA år 1902 och det året var han i Mississippi för att avgöra en gränskonflikt mellan just Mississippi och Louisiana. Han fick följa med på en jakttur och där hittade jaktlaget en övergiven björnunge. De band den lilla björnen vid ett träd och erbjöd presidenten att skjuta den. Men presidenten hade både hjärta och hjärna i motsats till de övriga som var med, och han befallde dem att släppa björnungen fri. Händelsen blev mycket populär och det skrevs om den i alla tidningar.

En man, som ägde en godisaffär, bad sin fru sy två stoppade björnar med knappögon. Han tog kontakt med presidenten, vars smeknamn var Teddy, och bad att få kalla dem för Teddy´s bear, och det fick han tillstånd till. Björnarna visade han sen upp i sitt skyltfönster och Teddybjörnen var född. Theodore Roosevelt fyllde år den 27 oktober så det passar utmärkt att Nalledagen firas just den dagen. I år fyller teddybjörnen 115 år och är nog det populäraste gosedjuret i världen.

När Ulrika var liten älskade hon Rasmus Nalle eller Rasmus Klump som han hette på originalspråket.

Bamse var Katarinas nallefavorit, och hon hade ett gosedjur som hon kallade för Ljuse nalle, fast det var en kanin.

Jag hade också en liten nalle när jag var barn. Den var inte mer än 12 cm hög.

Det finns butiker som heter Build-a-Bear och där får barnen själv vara med och tillverka en nalle. När Rasmus var liten var vi i en sådan affär i Malmö där han fick tillverka sin egen nalle. Björnarna fick ett hjärta instoppat bland fyllningen också så det var lite speciellt. När de var klara registrerades de och fick ett födelsebevis. Naturligtvis fanns det otroligt mycket kläder att köpa till nallarna. Det gick även att skaffa pass till dem ifall de skulle följa med på nån utlandsresa. Man behöver faktiskt inte åka så långt. Det räcker att åka över Öresund till Danmark. När det sen är dags att köra tillbaka till Sverige måste man visa pass eller annan legitimation för att få resa in i landet.....men det gäller kanske inte nallar.

Rasmus

Idag har Rasmus namnsdag. Det finns både gränder och kvarnar uppkallade efter honom. Även Astrid Lindgren har dragit sitt strå till stacken för att bevara namnet. Vår Rasmus firar sin dag på ett lite udda sätt genom att ha tre prov i skolan i bild, engelska och biologi. Det är tufft på högstadiet, men bra träning inför senare gymnasiestudier. Snart har han gått halva tiden av högstadiet. De här 14 åren som gått sedan han föddes har bara flugit iväg, känns det som. Och när man tittar på bilden ovan så märks det hur mycket han har växt. Idag är han längre än vad jag är. Så mycket roligt vi haft tillsammans under alla dessa år! Jag märkte tidigt att vi hade samma sjuka humor, och jag har skrattat ibland så tårarna runnit. Han är så kvicktänkt och kan tänka lite utanför ramarna också. Givetvis är jag partisk, men det hör liksom till när man är mormor och det gäller samma när man är farmor.

Jag har alltid tyckt om att vara tillsammans med barn. Redan när jag var en 9-10 år gick jag och ringde på hos de familjer där jag visste det fanns småbarn, och undrade om jag fick passa dem. Det fick jag gärna göra. Under hela min skoltid passade jag barn på eftermiddagarna och de flesta helger satt jag barnvakt. Jag tyckte det var toppen!

Jag utbildade mig till att ta hand om sjuka barn och när jag sen fick egna barn var det en dröm som gick i uppfyllelse. För att få lite bättre arbetstider slutade jag mitt jobb på barnsjukhuset och började i stället att jobba inom skola och barnomsorg. Då kunde jag vara ledig när mina barn hade skollov.

Innan man får sitt första barnbarn går det inte att förstå varför en mormor/farmor nästan faller i trance när hon berättar om telningarna. Efter att sen själv ha blivit farmor/mormor förstår man att det är ju bara naturligt. Mitt uppe i barnuppfostran och allt som hörde till den vardagen kändes det ibland som om man var lastgammal, men allt sådant försvinner när barnbarnen kommer. Då är det föräldrarna som får ta hand om ansvaret och själv plockar man bara åt sig godbitarna. Så gör jag nu. Nästa vecka är det höstlov både här i Åstorp och i Luxemburg och då strålar kusinerna samman hos mig. Jag har förberett med en del saker vi ska göra, men annars tar vi dagen som den kommer. Det brukar fungera bra det med.

Rasmus är mycket tålmodig och låter Zoé bestämma en hel del, men med glimten i ögat. Han tar inte hennes tillrättavisningar så allvarligt. -"När Zoé är här denna veckan får vi föra lite statistik," sa han. -"Vi gör en lista där vi skriver in alla gånger hon säger: Nej, Rasmus! för att jag inte har gjort en sak på rätt sätt och alla gånger hon säger :A, mormor!" Det betyder ungefär eller hur mormor? Hon vill gärna ha mitt godkännande speciellt när Rasmus gjort något som han inte borde. Zoé har också väldigt lätt för att skratta och hänger gärna med på lite bus, så jag ser fram emot en jättekul vecka där jag kommer att känna mig yngre och yngre för var dag som går.