Det doftar jul

När nu skolan startat efter sommarlovet brukar förkylningarna starta samtidigt. Efter bara några dagar berättade Rasmus att det var många i klassen som hostade och hade feber och nu har han själv drabbats. Han tycker inte det är så kul att ligga hemma själv hela dagen utan kom hit igår kväll och sov över. Nu stannar han tills febern är borta och det är dags för skola igen.

När man är sjuk är inte aptiten så stor. Det brukar mest vara att man längtar efter lite olika saker, och ofta sånt som inte finns hemma i kylskåp eller skafferi. Rasmus blev sugen på pepparkaksbröd, och när han berättade det så kände jag att det var jag också sugen på. Det brödet smakar lika bra om man är frisk. Efter en inspektion bland bakgrejerna såg jag att allt fanns hemma utom filmjölk. Det blev till att bege sig till affären för en liter fil.

När smeten gräddades inne i ugnen spred sig en riktig juldoft i hela huset. Så ljuvligt! Både kanel och nejlikor finns med i smeten så det var inte så konstigt. Det gjorde att jag började tänka lite på jul och julförberedelser. Snart får vi säkert se både tomtar och julgransprydnader ute i affärerna. Jag brukar inte köpa några nya prydnader inför just julen, men det är alltid roligt att själv tillverka något. Vi får se vad det blir i år.

När kakan svalnat något så skar jag den i fyrkanter och sen åt vi den med smör och ost på. Det skyndade säkert på tillfrisknandet lite.

Höstens delikatesser

Vårt lilla plommonträd dignar av plommon i år. Vi brukar passa på att äta några när vi sitter under det och fikar. Väldigt enkelt att bara sträcka upp armen och plocka ner ett plommon. Det behövs inget fikabröd den här tiden. Vi kan inte äta allt själva, för det är nog inte riktigt hälsosamt för magen. Idag plockade jag ner en del och kokte marmelad. Fortfarande sitter det många kvar på grenarna. Getingar och flugor är helt vilda runt trädet och de sista dagarna har jag sett några andra som också tycks gilla plommon.

Inte visste jag att fjärilar gillade plommon, men det är en tre-fyra stycken som flyger runt trädet varje dag och sätter sig på de plommon som ramlat ner på marken. 

Det är även dags att skära av de sista rabarberstjälkarna och det blir troligtvis marmelad av dem också. Jag brukar blanda i ingefära, för det blir så gott. Tomaterna har mognat väldigt dåligt hos oss i år, men det finns massvis med gröna tomater på plantorna. De åker också ner i grytan och förvandlas till grön tomatmarmelad. Hösten är en riktig samlarårstid, och skogen är ett stort skafferi. Nu är det dags för havtorn, fläderbär och nypon. Alla sorterna växer på promenadavstånd från mitt hus. Havtornen har jag till morgonfilen, och fläderbären gör jag saft av. Min farmor sa att det var den bästa förkylningsmedicin som fanns. Det känns faktiskt skönt inombords när man dricker en kopp varm fläderbärssaft. Nyponen torkar jag och förvarar i en burk. Nu är det bara ett tunt lager nypon kvar på botten så det är hög tid att fylla på förrådet annars blir det ingen nyponsoppa i vinter. Den här typen av hushållsarbete är kul, för det behöver jag bara göra en gång om året och hinner aldrig tröttna på det.

Livet är tufft

Allt jag gillar är antingen olagligt, omoraliskt, beroendeframkallande, dyrt eller omöjligt.

Så illa är det faktiskt inte. Jag kan inte komma på något olagligt som jag skulle vilja göra, och inte omoraliskt heller för den delen. Beroendeframkallande kanske stämmer in lite, för när jag håller på med min hobby så vill jag aldrig sluta. Dyrt stämmer helt säkert in. Det finns mycket som jag önskar jag hade råd att skaffa mig, men det är inte så att jag går och grämer mig över att jag inte har den möjligheten. Omöjligt stämmer då rakt inte. Allt är möjligt, och om det inte är det så får man se till att det blir så. 

Jag känner mig uttittad....

...eller närmare bestämt intittad. Fönstertittare har jag läst om i tidningen men aldrig själv råkat ut för.....förrän nu. Och jag blir rejält kontrollerad. Häromdagen när jag satt och läste morgontidningen slängde jag en blick ut genom köksfönstret. Då stirrade jag rakt in vitögat på en spindel. Nja, inte riktigt, men den satt i ögonhöjd och jag tror att den kikade på mig. Stor var den och de randiga benen såg läbbiga ut. Under natten eller tidig morgon hade den varit i farten och spunnit ett megastort nät. Det kändes inte alls bra att sitta där och dricka kaffe inför publik, så jag fällde ner persiennerna.

Efter frukosten gick jag in till datorn och satte mig för dagens bloggläsning. När jag sitter där har jag snett åt höger ett fönster. Det händer ofta att det blir speglingar i glaset, men det såg lite annorlunda ut den här gången. Jag reste mig och tittade mer noga. Det var ännu ett spindelnät! Först trodde jag att köksspindeln hade två boenden, men när jag stod där och funderade kom en annan spindel galopperande ner från taket. Jag har alltså två fönstertittare utanför mitt hus.

Det stämmer inte riktigt....det är tre. På eftermiddagen hörde jag en duns mot rutan och när jag tittade ut satt en brevduva på fönsterblecket. Den hade antagligen tagit lite fel på fönster, för Göran och jag har var sitt datarum vägg i vägg. Jag hann precis få en bild på duvan innan den upptäckte sitt misstag och flög iväg. Bara några minuter senare hade den hämtat en kompis och nu satt de utanför Görans fönster. Det besöket förstår jag mer vitsen med. Det började bli dags för mat och de ville väl bara påminna kyparen så han inte glömde bort tiden.

Från prinsessan på ärten till Törnrosa

De är verkligen varandras motsatser även om de har samma titel. Den första prinsessan hade stora sömnproblem, men den andra var det nästan lögn att ruska liv i. Jag kan jämföra mig lite med dem nu. Min säng är ok men inte mer, och efter att jag haft besvär med ryggen så har den inte känts riktigt bra. Hur jag än vänder och vrider på mig så ligger jag inte skönt. Det är inte så att det känns som om det ligger en ärta under madrassen, utan det är nog mer hela sängen som är obekväm.

Länge har jag pratat om att skaffa mig en höj och sänkbar säng och äntligen har det blivit av. Igår var jag och provlåg olika modeller. Det var stor skillnad på dem jag testade. Försäljaren var mycket trevlig och förklarade in i minsta detalj alla finesser. Några svårigheter att sköta höjning och sänkning av huvud eller fotända var det inte. Idag är man så van vid att det ska finnas fjärrkontroller till allt. Den första sängen jag provlåg kändes väldigt bekväm och jag tänkte att den här ska jag ha. Försäljaren ville dock att jag skulle testa samma säng men med en annan madrass som var lite mjukare. Milda makter! Jag vet inte hur det känns att vila på moln, men jag gissar att det påminner om att ligga i en sådan här säng. Änglarna är lyckligt lottade.

Kungssängen har en butik på Väla precis intill det stora köpcentrat och det var dit jag åkte. Denna månaden hade de kampanjpris på en säng jag tittat på tidigare. Nu såldes den för halva priset så jag tvekade inte en sekund. Sängen är beställd och ska snart börja tillverkas. Den görs i Sverige. Om ca 3 veckor ska jag sova lika gott som Törnrosa.

Brev från Melania

Jag brukar titta på ett humorprogram på TV som heter Saturday Night Live. I varje avsnitt får man följa Donald Trump, spelad av Alec Baldwin och Hilary Clinton, spelad av Kate McKinnon. Även Donalds olika rådgivare dyker upp i de mest bisarra utklädslar, som parodierar deras sätt att vara. De uttalanden som presidenten och Hilary gör i de här sketcherna har lite verklighetsanknytning, men de är naturligtvis väldigt ironiska. Alec B. är nästan en porträttlik Donald Trump. Han trutar med läpparna och kisar med ögonen så de blir pyttesmå. Även frisyren är en direkt kopia av den riktiga presidentkalufsen.

Egentligen tycker jag synd om Donald. Han ser ut att ha samma mjuka, fina babyhår som jag har. Det är inte nådigt kan jag tala om. Bara man går ut och den minsta vindil far fram så åker hårtestarna som helikoptervingar runt huvudet. Mitt hår är bara snyggt inomhus, och jag passar mig väldigt noga för att komma i närheten av fläktar eller annat blåsande. Både spray och gelé är en stor utgiftspost som gör stora hack i pensionen.

På tal om Donald så skickade Melania ett mail till mig igår. Det gällde någon slags fond som hennes man var inblandad i. Jag fick hans telefonnummer ifall jag ville ringa honom, men det tror jag att jag struntar i. Visserligen gällde det en överföring till mitt konto på 60 milj dollar, men vad i all världen ska jag med så mycket pengar till. Och dollar ovanpå allt ihop! Det är bara besvärligt att behöva växla till svensk valuta. Vi har ett Forexkontor på Väla visserligen, men det brukar alltid vara sån kö där, och jag hatar att stå i kö.

För att inte verka alldeles för oartig så tror jag att jag skickar ett brev till Melania och säger att Donald kan behålla pengarna och använda dem att köpa hårspray för.

Två R har satt käppar i hjulet

Två R-ord har verkligen gjort livet eller sommaren sur för mig, nämligen Ryggen och Regnet. Nu är min rygg bättre och regnet sämre...eller mindre...vilket är bra. Trädgården har fått vila sig från min klåfingrighet. Rabatten som jag brukar vara så noga med är totalt överväxt. Här råder rena anarkin. Små och mellanstora perenner kämpar förtvivlat mot de större och några är helt gömda. Här ska grävas upp en hel del, som får flytta till andra platser i trädgården. Jag gillar när växterna står tätt, men det måste finnas lite andrum dem emellan.

 Till humlen har jag haft en smidesställning och det har fungerat bra de år jag gått ut varje dag och snurrat in grenarna efter ett visst mönster.

Nu har den tagit sig sådana friheter och slingrar sig runt allt och alla. Humlen finns nästan i halva rabatten. Jag ska gräva upp och flytta den till en annan plats där den ska få växa och bilda en vägg. Det finns nämligen ett ställe i trädgården som blivit precis som en liten berså. Det växer höga buskar på den platsen och nu kan humlen hjälpa till att få det mer kompakt. Till nästa sommar ska jag sätta dit ett litet möblemang så vi kan sitta och fika.

Det är så mysigt med fikaplatser lite här och var i trädgården.

Framför altanen växer två buskar med grönvita blad och rosa blommor. Varje år har jag tuktat dem och de har blommat så fint nästkommande sommar. I fjor klippte jag antagligen fel, för de har sett så risiga ut inuti och nästan inga blommor har visat sig i år. I förra veckan tog jag fram sekatör och grensax och gick loss på dem. Nu är de jämnade längs med fotknölarna. Skulle det visa sig att de inte klarade av denna omilda behandling, så får jag väl plantera något annat där.