Blir nog inte ens ett halvt poäng

Jag tycker att Bosse har så kul tävlingar på sin blogg. De är lite mer "på riktigt" än de jag haft. Någon gång har jag lyckats klura ut svaret eller gjort uppgifterna som behövts för att få poäng. Men den här sista går jag bet på totalt. Den har stor anknytning till Wallander och eftersom det är en av mina favoritpoliser och att han dessutom huserar i Ystad, min födelsestad, gjorde att jag blev väldigt intresserad. Tyvärr så blev ändå uppgifterna för svåra.

Först gällde det foton på de fem skådespelare som spelat Wallander. Vi fick inte låna från Google och jag hittade i hastigheten inga andra foton så det fick räknas bort. Nästa uppgift var att ta foton på ett polishus, en polisbil. en kvinnlig polis, en polishund och en bil på utryckning. Jag har haft fullt upp med en del saker här hemma så jag har inte haft nån tid att ut och leta efter allt detta. Det är väldigt lugnt i vårt bostadsområde så någon risk att det skulle dyka upp ett gäng poliser och medföljande hund i en polisbil med saftblandare på taket var inte så stor. Då skulle jag ju annars kunnat fått många foton. Jag hittade ett emellertid, men det är inget nytaget foto.

Det föreställer en civilklädd kvinnlig trafikpolis som dirigerar myror eller nåt i skogen. Fast det är väl tveksamt om det blir någon poäng för den bilden. Jag får nog vänta till nästa tävling.

Vinterväder eller vadå?

Det bästa med vintern är när den är slut.

Vinter med snö är något väldigt unikt här i Skåne så jag tycker det hade varit lika bra att vi i södra Sverige hoppade över den årstiden och gick direkt på våren. Det hade varit mycket bättre för humöret....mitt alltså.

På spåret

Fredagskvällarna är vikta för På spåret och ikväll är det dags igen. Jag gillar tävlingsprogram där jag själv kan medverka lite även om det inte påverkar själva utgången av tävlingen. Vi försöker så gott det går att lista ut vart vi är på väg. Det ska villigt erkännas att vi har inte rätt så många gånger, men i TV-soffan är det tillåtet att gissa hur många gånger som helst. Några gånger har det hänt att resmålet varit en plats som jag besökt och då blir det genast intressantare. Frågan i mitten av programmet Vem där? är oftast svår, och jag är full av beundran för de som kan komma fram till lösningen på så kort tid. Det är ändå den fråga som för mig varit lättast att gissa rätt på några gånger. Inspirerad av fredagskvällarna frågar jag alltså

VEM DÄR?

Det var givetvis inte svårt och lista ut vem det var även om bara benen syns på första bilden. Ledtrådarna var ju givna.

Thomaståget som Rasmus gillade när han var liten

En liten storfiskare

Telefon med direktnummer till Mormor

Ishockeyspelare

Suddig bild av huvudpersonen. Fotograf: Mormor

Rasmus Nalle

Fotbollsskor

Från en annan vinkel ser Legodraken inte lika farlig ut och man kan se hela Rasmus.

Sayonara till vintern

Jag vet en högtid som vi absolut borde importera till Sverige, för då hade det varit vår hos mig här idag. Igår firades nämligen Setsubun i Japan. Det uppmärksammas den 3 februari varje år för att det är dagen innan våren kommer. Så ljuvligt det låter....våren kommer. Det innebär också att man ska kasta rostade soyabönor på den japanska demonen. Det finns monstermasker att köpa så någon i familjen kan ta den på sig och sen kastar de övriga bönor på monstret medan de ropar: "Ut med demonen in med lyckan"....på japanska då så klart. Alla högtider brukar vara förknippade med en speciell maträtt och så är det här också. Det är vanligt att äta en slags sushirulle.

Jag tror inte det skulle vara några problem för mig att fira den här högtiden, för jag gillar sushi och kasta bönor kan inte vara så svårt. Det enda som kan ge problem är nog språket, men om det hade garanterats att våren verkligen kom nu så skulle jag t.o.m. kunna tänka mig att börja plugga japanska.

En titt i spegeln

I de flesta hem finns säkert mer än en spegel. I badrummet är det en självklarhet och jag tycker det är praktiskt i hallen också. Då får det gärna vara en stor golvspegel så man kan se sig själv i helfigur. Även om det vissa gånger är lite chockartat så är det ändå en fördel. Nu kan jag få en uppfattning om hur jag ser ut i andras ögon. Min hallspegel har tidigare hängt på Gjestvangss Gästgivaregård i Åstorp. Det hörde även till ett spegelbord, men så högt har vi inte i vårt hus att vi kunde ställa spegeln på det. I stället fick det bli ett avlastningsbord. Glaset är sprucket på en del ställen, men jag tycker det är vackert för det ser ut som ett slags mönster. Jag vet faktiskt inte hur gammal den här spegeln är. Gästgiveriet finns omnämnt i skrifter från början av 1700-talet, men så gammal är den inte.

Precis under krönet fanns en del fula märken som jag dolde under en tapetbård. Efter lackning av hela spegeln skruvades den fast i väggen så att inga olyckor skulle kunna hända.

Ovanför gästtvättstället hänger en lite mindre spegel med brun, slät träram. Den har hängt i min farmor och farfars "fåste" som farmor sa. Den svenska översättningen blir förstuga eller hall. Jag minns den från jag var bara liten och jag fick veta att den köptes när de flyttade in i sitt första gemensamma hem.

Jag har ännu en spegel som jag fått från mina farföräldrars hem. De fick den av farmors bror när de gifte sig 1915. Han har skurit ut den i askträ. Vilket petgöra! Det är inte bara denna spegeln han har gjort utan en ännu större med en tillhörande hylla och en mycket stor tavelram. Det finns alltså snickar och hobbygener från både min och Görans släkt, så våra barn och barnbarn bör med all säkerhet ha fått lite av dem.

Farfars gamla rakspegel har jag också. Det är den manliga motsvarigheten till pigtittaren. Jag tror inte att farfar själv har gjort den, för vad jag minns så var han inte intresserad av sånt arbete. Han var lantbrukare och för honom var det djuren som var det viktigaste. Det troligaste är nog att bysnickaren gjort den och att han fått den i födelsedagspresent kanske. I botten är inristat årtalet 1909 och då var farfar 18 år.

I alla fyra speglarna finns det gamla spegelglaset kvar. Lite spännande är det och tänka på att så många personer, som levde för länge sen, har stått och tittat på sig själv i samma spegelglas som jag gör nu.

I-landsproblem

Inte för att jag tittar så väldans mycket på TV, men när jag väl bestämt mig för att göra det så har jag vissa favoritkanaler och det är Kanal 5, 9 och 11. De ingår bland de som jag nu inte kan titta på längre p.g.a. att en del höjdare inte kan komma överens. Jag gillar humorprogram och deckare och då är dessa kanalerna helt perfekta att ha tillgång till. The Big Bang Theory är ett roligt program om ett gäng ungdomar som är väldigt speciella var och en på sitt vis. Den råa, sjuka humorn som de står för där är helt i min smak. Dessutom visas en hel drös med deckare på just de här tre kanalerna. Nåja, Eurosport försvann också, men det lider inte jag något nämnvärt av.

Som kompensation så får vi i stället C More Sport; 10 kanaler med bl.a. tennis, golf, hockey och fotboll. Då är klart Eurosporttittarna nöjda. Men hur blir det för oss som tittar på deckare och humorprogram då? Ska inte vi ha någon kompensation? Att kunna se mer sport är ingen kompensation....det är ett hån.

Flygande matematik

Denna helgen som gick var det fågelräknarhelg. Man skulle räkna hur många småfåglar av samma sort som kom och åt i ens trädgård. Jag undrar så om fåglarna också fått den informationen och bestämt sig för att de skulle förenkla det hela för mig. Normalt så brukar det var en härlig blandning av olika slags flygare samtidigt, men den här helgen har varit helt annorlunda.

Fåglarna har ätit i skift. Först kom en liten flock med blåmesar och smaskade på det vi bjöd på. När de var klara och flög iväg så kom nästa besökare....några talgoxar. Givetvis var det en del strögäster också, men i stort sett så var det hela tiden en sorts fåglar som var och åt samtidigt. Det gjorde givetvis att räkningen i år var väldigt enkel att genomföra.

Hos mig blev listan som följer

1. Pilfink 17 st

2. Blåmes 12 st

3.Talgoxe 8st

4. Koltrast 3 st

5. Rödhahe 1 st

Det kommer alltid bara en rödhake hit, och har gjort i alla år. Det kan omöjligt vara samma fågel år efter år, så det är lite underligt att alla rödhakar är singlar....i varje fall när de går på restaurang. Nu börjar jag längta efter att charterresorna ska starta från sydligare nejder. Jag hoppas att många småfåglar bokat in sig med destination Granvägen i Åstorp.