Nu är det konstaterat

Jag är en Sjusovare. Det är det inget tvivel om. Jag har i och för sig vetat om det länge, men det blev mer aktuellt igår eftersom det var Sjusovardagen. Enligt sägnen så blir man trött i ett helt år framåt ifall man sover länge den här dagen. Igår vaknade jag inte förrän klockan 9, men då var jag väldigt pigg. Jag hade världens energi och fick gjort så mycket. Det hade jag inte fått ifall jag stigit upp vid 7-snåret. Vid den tiden på dygnet känner jag mig mer som en zombie, och en sån gör inte mycket nytta.

Jag tror i och för sig inte alltid på de som berättar att de stiger upp i ottan och springer en mil innan frukost och städar nåt rum och tvättar en maskin tvätt och stryker lite skjortor och sen åker och jobbar. Jag blir trött bara jag hör det. Jag borde kanske kontra med vad jag gör på kvällar eller nätter. Jag springer inte i skogen (djuren får väl ha lite nattaro) men det händer att jag städar (inte dammsugar så klart, eftersom Göran sover) tvättar en maskin tvätt och stryker (det gör jag i källaren, så det stör ingen) och senaste tiden har jag suttit och broderat på en julklappsstrumpa som Daniel ska få.

Dessutom ges de bästa TV-programmen sent på kvällar och nätter. Det är då alla gamla deckare visas utan några sportprogram som stör. Det är så rogivande att sitta och slötitta på TV och handarbeta samtidigt. Jag brukar vara pigg fram till halv två, sen känner jag att sängen kallar. I förrgår la jag mig vid 2-tiden och vaknade sen på Sjusovardagen klockan 9. Då hade jag sovit i 7 timmar. Det stämmer ju då att jag är en Sjusovare.......i dubbel bemärkelse.

Om 5 månader är det Julafton

Den här tiden på året har tomtarna semester och då passar de på att hålla konferens. Tomtar från hela världen samlas på Bakken utanför Köpenhamn varje år i juli månad. Det startade för över 50 år sedan och har blivit en årlig mycket populär tradition.

Vi åkte dit igår. Strax efter att vi kommit fram till Bakken, så parkerade en tomte sin bil en bit från oss. Kanske inte precis det fortskaffningsmedel man oftast förknippar med tomten, men renarna var nog på sommarbete. Han satt kvar en stund i bilen och sminkade sig. Även en tomte vill se bra ut. En del hade rest långt och var då tvungna att packa ner extra ullstrumpor och vantar för ombyte i sin resväska.

Jag träffade på tomtar från många länder, bl.a. från Tyskland.....

.....Japan.....

.....USA.....

.....Sverige och Norge.....

och naturligtvis från värdlandet Danmark. Här hade Tomtefar broderat sitt namn baktill på bältet, så ingen skulle ta fel på vem han var.

Konferensen gick i jämlikhetens tecken så även Tomtemor var med. Hon visade upp årets julmode.

Det var mycket variationsrikt.

Många barn som slutar att använda sin napp skickar den till Tomten. Jag har alltid undrat vart de sen tar vägen. Nu vet jag. Många tomtar hade en stor knippa nappar fastsatta vid sitt bälte precis som en nyckelknippa.

Idag den 24 juli sammanträder Tomteparlamentet. Då diskuteras vilken dag man ska dela ut julklapparna. USA-tomtarna har i många år kämpat för att det ska ändras till den 25 december, men än så länge har de blivit nerröstade. Dessutom diskuteras hur stor grötsleven bör vara och andra viktiga tomteproblem.

Igår var en av de varmaste dagarna i sommar så jag förstår att Tomten ville svalka sig med en glass.

Färggladare skog

I januari i år gick jag en runda i skogen och letade efter regnbågsfärger. Jag lyckades hitta nästan alla färger fastän det var mitt i vintern. Nu ett halvår senare tänkte jag att det borde vara betydligt lättare att hitta samma färger. Det var det delvis. I varje fall var det inte svårt att hitta levande färgglada föremål. I vintras var det inte så mycket växter som syntes till, men nu är det helt annorlunda.

Det första vi träffade på var en lysande gul blomma.

Grönt är det i stort sett vart man än vänder blicken, men jag valde att fotografera den här växten. När jag var liten brukade min syster och jag dra av alla frön och leka att det var kaffebönor. 

 Den här blå skönheten hade brett ut sig rejält.

På en stengärdsgård i utkanten av skogen växte smultron. Det fanns en hel del röda bär där när vi gick förbi. Jag plockade en del som jag ska använda när jag gör Romtopf. 

Lila var inte särskilt svårt att hitta den här årstiden. Jag minns att jag gick bet på det i januari. 

Orange var lite mer problematiskt. Jag ville gärna hitta något annat än den orange markeringen på träden som visar att här går Skåneleden. Vilken tur att Rasmus var med denna gången. På hans jacka var ett orange märke och i blixtlåset var fäst en orange snodd. 

Nu återstod bara indigo. Det var precis lika svårt den här gången att hitta något i den färgen, så det fick bli en jeansbild igen. Jag undrar om jag nånsin kommer att hitta något indigofärgat i skogen som verkligen hör hemma där.

Egentligen är den här veckan, Fruntimmersveckan, helt perfekt att gå och leta efter regnbågsfärger. Det påstås ju att det ska vara en riktig regnvecka, men i år stämmer det inte alls. Vi kan nog inte förvänta oss någon regnbåge än på ett tag. Vi får nöja oss med att åtminstone ha hittat alla färgerna. 

En intensiv vecka

Riktigt så här har det inte sett ut hos mig den här veckan, men inte långt ifrån. Efter att ha fått så många ideér när jag läst inredningstidningar och sett på en del trädgårdsprogram på TV, så har min hjärna jobbat oavbrutet. Jag är helt slut i skallen. Vårt hus är relativt stort, och efter att barnen flyttade hemifrån känns det MYCKET stort. Det finns alltid människor som vet vad som är bäst för andra och de har då föreslagit att vi skulle flytta till nåt mindre hus eller lägenhet. Varför vet jag inte. Jag har aldrig bett någon av dem att hjälpa mig att städa eller rensa ogräs i trädgården, så det kan knappast var det som de försöker undvika. Det är nog helt enkelt bara så att de är omtänksamma och inte vill att jag ska slita ut mig. Så gulligt av dem.

Det var väldigt praktiskt att alla tre barnen kunde ha var sitt rum när de bodde hemma. I källaren satte Göran upp en extra vägg och inredde ett rum där. Visst kändes det lite tomt och konstigt när barnen flyttade hemifrån, men de gav sig ju inte av alla tre samtidigt, så jag hann vänja mig. Innan de flyttade hade jag redan planerat hur jag skulle göra om deras rum så de passade oss. De två rummen här uppe gjorde vi om till var sitt datarum till Göran och mig. Mitt rum omvandlas också emellanåt till gästrum eftersom jag har en bäddsoffa där.

Rummet i källaren hade jag stora planer för. Det var inte så att jag stod med kofoten i näven och började dra ner väggen så fort flyttlasset svängt om hörnet. Men jag längtade verkligen efter att få börja inreda det. Min plan var att ha det och rummet intill som syrum och förvaring för tyg, garn och allt annat hobbymaterial. Göran hade redan övertagit det stora lekrummet, så han hade sitt snickarrum fixat och klart. När jag fått ner extraväggen började jag med att måla de väggar som fanns kvar. Jag lyckades riktigt bra för det mesta av färgen hamnade på väggarna. Sen tänkte jag lägga ett sånt där "klickgolv", för att det skulle bli lättstädat. Det verkade så enkelt att bara lägga brädorna efter varandra så de "klickade" ihop. På en del ställen skulle jag bli tvungen att såga, och när Göran upptäckte det så övertog han golvläggningen. Han har tyvärr, eller kanske jag ska säga tack och lov, inte så stort förtroende för mina snickerikunskaper. Nu blev ju golvet helt perfekt.

Jag har jobbat som "flyttkarl" i veckan. Ommöblering är en av mina stora passioner så jag har varit i mitt esse. Då upptäcker man verkligen vilken fördel det är med att bo i ett stort hus. Man kan ändra om i det oändliga. Vi har en bäddsoffa nere i källaren och den tyckte jag skulle passa mycket bättre här uppe, så det blev till att rotera på dem. PUH! Det var inte det lättaste. Men jag sparade in ett pass på gymmet. Det är aldrig fel med lite motion.

Grattis

Min yngsta dotter döptes till Katarina Viktoria. Gamla namn har alltid varit en favorit hos mig och Katarina är ett mycket gammalt namn. Det är alltid kul om namnen har någon speciell anknytning. Min morfar hette Viktor så det fick bli Viktoria. Det var uträknat att hon skulle födas den 14 juli, på min far Folkes namnsdag. Katarina har alltid varit en flicka som gått sin egen väg, och hon tyckte att den 21 juli var en mycket bättre dag att göra entré på. Fem år senare föddes i Stockholm en liten flicka den 14 juli och hon döptes till Victoria.

Precis som kronprinsessan så har "min" Viktoria rest runt i världen för jobbets skull. Likheterna är många, och det roliga är att Katarina ofta gjort samma saker som Victoria......men alltid steget före. Katarina och Karl Gustav förlovade sig 2008......Victoria och Daniel förlovade sig 2009. Katarina gifte sig 2009 och Victoria 2010. Båda väntade barn samtidigt och båda fick var sin liten dotter i februari med en veckas mellanrum men vår lilla prinsessa kom först.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

I fjor började jag förbereda för en helt orangefärgad rabatt. Jag hade en orange lilja på ett annat ställe i trädgården som jag flyttade hit, och nu blommar den rikligt med ormbunkarna som bakgrund.

Framför den här liljan planterade jag en orange akleja, som tyvärr vissnade ner direkt efter blomningen. Jag köpte då en annan liljeblommande växt, som på bilden hade mycket stora orange blommor. Jag vet inte när den har tänkt att blomma, för knopparna har synts i evigheter och inget händer. På stammen sitter en del små svarta kulor, som jag först trodde var ohyra, men nu är jag inte säker på det längre. Den får stå kvar till hösten, sen åker den iväg om inget kul händer. Jag satte även en lök, som enligt beskrivningen skulle växa upp och bli en stor och ståtlig orange Kejsarkrona. Nog blev den ståtlig alltid, men.....VIT!!!!! En katt bland hermelinerna. Nu hade den ändå den goda smaken att vissna ner helt självmant, så jag behövde inte ha dåligt samvete när jag plockade bort den.

En som verkligen gjort sig förtjänt av att bli planterad i en orange rabatt är den här skönheten.....

........precis som Nejlikroten.

Alla växterna blommar på olika tider förutom en liten kantväxt som är översållad med små orange blommor hela sommaren. Det lyser alltså alltid orange när jag än går ut i trädgården. En absolut nödvändighet för en orangeälskande Pantertant.

Vänta bara

Om 30 dagar kommer ni inte att känna igen mig. Jag fick ett fantastiskt erbjudande idag om att få prova en "ungdomskräm" alldeles gratis. De lovade på heder och samvete att jag skulle få tillbaka min unga look på den här korta tiden. Det var inget nytt som de lanserade, för de hade redan hunnit göra kundundersökningar och 97% var mycket nöjda. Det stod inte om det var damer i min ålder eller det var sådana där unga snygga tjejer som alltid ser så överlyckliga ut i reklamen när de smort in sig med rynkkräm. När jag var i deras ålder funderade jag då inte på några rynkor. Ärligt talat gör jag det inte nu heller.

Det där med att få tillbaka sin unga look stämmer inte riktigt. Då får man inte vara allt för gammal när man startar behandlingen, för den drog bara bort 10 år. När man kommit upp i min ålder så är 10 år bara blahablaha. De anordnade en tävling också. Man skulle skicka in en bild på sig själv innan man startade behandlingen och sen efter 30 dagar. Alla som får sitt foto publicerat på deras hemsida får 10 000kr. Nu börjar det likna nåt. Jag ska ta ett foto nu ikväll och sen ska jag leta upp ett foto på mig för 10 år sen. Det borde ju visa hur jag ser ut efter 30 dagars insmörjning.

För 10 000 kr kan jag handla en hel del smink.