Baby, it´s cold outside

Om jag hade haft sångröst så hade jag absolut sjungit den här sången idag. Det är lindrigt sagt svinkallt ute. Det har bara blivit en tur ut till soptunnan. Andra ärenden får vänta till en varmare dag. T.o.m. fåglarna hänger på låset och vill komma in. 

Nu är det bara 12 dagar kvar.

Jag tar det försiktigt

Idag är det en sån där Tycho Brahe-dag. Han räknade fram att det finns 33 sådana "förkastade dagar" på året. Alla sådana dagar ska man undvika att gifta sig, flytta, byta jobb eller påbörja en resa. Ingenstans har jag kunnat läsa hur han kom fram till det här resultatet. Det är väl troligtvis lika sanningenligt som många väldigt konstiga förskningsresultat. För den skull kan man ju ändå ta det lite extra lugnt en sån här dag. Jag njuter av tystnaden i huset. Köksmattan är nu borta med vinden och det återstår bara lite spackeljobb innan mattläggarna kan komma, troligtvis när jag är i Luxemburg. Då förväntar jag mig klart att allt står på plats när jag kommer hem; vitrinskåpet med alla kopparsakerna på rätt plats, affärsdisken med lådorna i rätt ordning, köksmöblemanget framför fönstret och nystrukna gardiner upphängda.

Nu är det bara 13 dagar kvar.

Och regnet det bara öser ner

Göran håller fortfarande på att väsnas i köket, så jag gjorde som Betty Boop....tog regnkläder på mig och gick ut och kollade på blommorna. Det finns fortfarande några som envisas med att blomma i tjusiga höstfärger.

Det blev en kort runda. Inte bara för att det regnade, utan för att jag måste hjälpa till när vi ska bära ut alla vitvarorna från köket, så mattan kan tas bort därunder också. När det är fixat och ifall jag fortfarande har energi kvar så ska jag gå ner i min källare och sy. Ska försöka hinna med att göra lite saker till Zoé som jag kan ta med när jag åker.

Nu är det bara 15 dagar kvar.

Zoé funderar

Vem är den där killen? Han verkar bekant.

Nu känner jag igen honom! Det är ju min kusin Rasmus.

Han får mig alltid att skratta.

Nu är det 16 dagar kvar.

Det går inte att vara inomhus

Det är ett fruktansvärt oväsen i vårt hus. Vi har bara ett par hörselskydd, och de har min man lagt beslag på. Han håller på att ta bort mattan i köket, för vi har valt ut en annan vi ska få lagt där. Först skar han den i remsor för att riva bort den, men det visade sig att limmet gjorde skäl för namnet, för det satt kvar. Som tur var fick han låna en maskin som slipar bort allt. Det tar tid och det väsnas. Jag tänkte att jag får försöka utnyttja den tiden till nåt vettigt fastän jag inte kan vara hemma. På med ytterkläder, kamera och plastpåse i fickan, sen var jag redo. Jag gick förbi en hage som passande nog heter Fårhagen. Det är längesen där var får nu, så när jag hörde ett konstigt ljud undrade jag vad det kunde vara. Då kom ett helt gäng får springande mot mig. De hade tydligen legat och vilat längre in i hagen, för jag såg att det fanns fler kvar där.

Jag hade bestämt mig för att gå och plocka nypon. Det finns oändligt många nyponbuskar som står på rad vid Makadammen. Man kan stanna i stort sett var som helst och bara plocka och plocka. Även om det är lite stickigt, så går det inte att jämföra med att plocka havtorn. Jag fick ihop en hel del på kort stund och nu ska jag ta dem med mig ner i källaren och stänga så många dörrar jag kan, så jag kan sitta där i lugn och ro och rensa dem. Jag läste nånstans att man kunde frysa nypon. Det har jag aldrig provat på tidigare, men jag ska ta undan några och se hur det blir. Jag brukar torka dem i ugnen och sen blir det jättegod nyponsoppa av dem. Ifall det blir nån soppa över, använder jag det som degspad när jag bakar Nyponbullar. Jättegott! Jag misstänker att det blir oväsen här i morgon också. Mina hamstergener säger att det finns mycket kvar i naturen som jag kan plocka med mig hem. Vi får se vad det blir i morgon.

Nu är det bara 17 dagar kvar.

Tillbakablick

Jag kände inte riktigt för att göra nåt idag, så jag plockade fram de album jag gjort till Rasmus och satt och tittade i dem. Han brukar alltid var hos mig på sommarloven, och för nåt år sen "skrev" han också en blogg. Det var Rasmus som stod för ideérna vad inläggen skulle handla om, och jag fick den äran att fotografera och skriva. Nu har han inte tid till den sortens sysselsättning längre. Det är fotboll, skytte och kompisar som prioriteras, precis som det ska vara. Jag har gjort klippböcker med alla inläggen vi skrev i hans blogg, som jag tänkte ge honom när han blev vuxen. Kan ju vara kul för honom att se vad han sysslade med på den tiden. Nu är hösten garanterat här och då tycker jag det passar bra att se tllbaka hur det kunde vara på sommaren. Den här berättelsen är några år gammal. I hans klippböcker är fotona lite annorlunda, för där är även jag med på bild. 

Vattenkrig

Jag har fyllt min vattenpistol med iskallt vatten.

Nu ska jag ska smyga tyst och spruta på mormor.

Där fick hon en rejäl dusch!

Bäst att jag springer iväg.

Så fuskigt!!! Hon sprutade tillbaka så jag blev jättevåt.

Nu är det bara 18 dagar kvar.

Orange

Söndagens tidning består alltid av 4 bilagor. Idag hade den ena av dem en helt orange sida, eller rättare sagt en hel sida som handlade om orange. Det stod att det är en höstfärg, och det är det ju visserligen, men den här färgen är gångbar alla årstider, om ni frågar mig. Enligt experterna så är orange en glad, intensiv och energigivande färg. Låter nästan som ett hälsopreparat. Och för mig är det så. Jag blir glad när jag ser nåt orange. När jag är ute och shoppar så dras jag automatiskt till alla kläder eller andra prylar som är orange. De lyser upp och har nåt magiskt över sig. Det stod även att den här färgen alltid är stark, för blir det för ljust så går det över i beige och blir det för mörkt så blir det brunt. Starka färger är aktiverande och speciellt orange står för livligt tänkande.

 Färgsymbolik lär inte vara särskilt vetenskapligt, men det tror jag visst att det är. Jag har mycket orangefärgat nere i mina sy och hobbyrum och där är det energi och livligt tänkande som gäller. Min gamla mascot som jag hade när jag gick i skolan är orange; Fred Flintas dinosaurie Dino. Den hade jag med mig på alla prov och jag är helt övertygad om att det var påverkan av den orange färgen som fick mig att tänka bättre. Alla i min omgivning är så vana vid att jag är helt såld på den här färgen och har accepterat att jag försöker få med så mycket orange som möjligt överallt. När Katarina gjorde "muckarkalendern" till mig såg hon till att innerringen blev orange. Ju närmare målet man kommer, desto gladare blir man och då ser man allt i ett orange skimmer.

Nu är det bara 19 dagar kvar.