Nya arbetsmetoder

En liten flicka tappade bort sin Nalle och hennes företagsamma mamma satte upp en lapp om detta. Polisen hade sett lappen och lade ut efterlysningen på sin Facebook-sida. Jag visste inte ens att Polisen hade en Facebook-sida. Utländska tidningar hade fått nys om det och skrivit artiklar om den här Nallen och Polisens ansträngningar. Nåja, ansträngningar är kanske att ta i.

Är det så här man ska göra numera ifall det händer ett inbrott eller vad som helst som förr anmäldes till Polisen? Man sätter helt sonika upp en lapp på ICA och sen ser Polisen den och skriver om det på Facebook. Då har de ju gjort vad de anser är viktigt, antagligen. När de inte ens ids åka iväg då det varit inbrott, utan i stället säger åt de drabbade att leta efter blodspår, så kan man väl inte begära att de ska krypa runt och leta efter spår när det gäller en bortsprungen Nalle.

Det är lite ett löjets skimmer över Polisverksamheten. Man hoppas ju verkligen att allt som skrivs inte är sant. Men resultaten när det gäller uppklarade brott är inte precis förtroendeingivande. Jag undrar ifall det är lika illa i andra länder.  Det finns nog bara en plats här i världen där befolkningen kan känna sig väldigt trygg med Polisens arbete, nämligen i Midsommer. Där hittar Polisen mördaren på 2 timmar. Nästa gång det blir tal om fortbildning inom Poliskåren, hade det kanske varit idé att göra ett studiebesök hos komissarie Barnaby i Midsommer.

Ett halvt extra, tack!

Det sägs att katter har nio liv. Så bra för dem. Idag känner jag mig halvdöd, så jag hade nöjt mig med ett halvt extra.  Men inget blir bättre av att man gnäller eller tycker synd om sig själv. Igår var jag nämligen på Bakken, och det får jag betala för idag. Vi åkte tidigt på förmiddagen och var hemma strax efter 11 på kvällen. Parken är ju enormt stor och vi hann inte gå överallt. Det är en mycket populär gammal park, över 400 år gammal. Jag gillar att så mycket av det gamla har bevarats, och inte som här i Sverige på många ställen, där allt måste vara nytt. Vi åkte tillsammans med Rasmus och hans föräldrar. Det fanns underhållning för alla åldrar där. Rasmus testade de flesta åkattraktionerna som t.ex. Kängurusnurrhopp, Pariserhjul, Radiobil och

Svancykling

Han tog även en tur med en piratbåt där man fick spruta vatten på de andra piraterna.

Det hängde varningsskyltar runt hela "sjön", och jag lovar......

........det var ingen överdrift.

Det blev till att hoppa in i torkskåpet. 

Det fanns massor av mysiga restauranger, caféer och barer där, så man behövde inte gå varken hungrig eller törstig. Jag har inte varit på Bakken sen jag var på skolresa där för många Herrans år sen, så det var verkligen kul att återuppleva gamla minnen. Idag har jag däremot inte gjort så mycket, och tänker inte börja nu heller. Jag gör som katterna, kurar ihop mig i soffan. Det är ungefär den energinivå jag kommer upp i just nu.

Sport är inte nyttigt

Jag läste i tidningen att sport kunde vara hälsovådligt. Det har jag vetat om länge! Det gällde ju så klart de som halvlåg i soffan och såg på sport på TV. Jag garanterar att antalet sporttittare är betydligt fler än antalet utövare, så det är en hel del som lever farligt. Förslag gavs på vad man kunde göra för att förbättra tittandet. Man kunde t.ex. stå upp och titta, låtsasgå under tiden man stod upp och tittade och när det var reklampauser så kunde man passa på att gå och hämta kaffe eller t.o.m. gå en liten runda. Jag har en ännu bättre idé: Öppna inte TV:n alls när det ska visas sport. Om man nu ändå av någon outgrundlig anledning måste följa sportevenemanget, så tycker jag att TV-ledningen borde ta ett större ansvar för sina tittare. Man kunde börja med att skippa all reklam, som ingen ändå är intresserad av, och visa ett minigympapass i stället. Nåt i stil med Träna med TV, som sändes för evigheter sen.

Nu är snart fotbolls-VM slut, och livet kan återgå till det normala. Jag har aldrig varit nån större fotbollsfantast, och TV-sändningarna har definitivt inte gjort att jag ändrat uppfattning. Kanske hade det varit annorlunda om bara själva matchen visats, men nu är det försnack och mellansnack och eftersnack. Allt kan samlas under kategorin: Dösnack. Så mycket onödig tid det ödslas på sånt, när man i stället kunde få tittat på nåt vettigt som t.ex. en deckare. Så fort det är ett sportevenemang på gång så blir det ändringar i TV-tablån. Mig veterligt har det aldrig gjorts någon undersökning hur många som vill ha det så. Jag tycker vi ska ha en folkomröstning om detta.

Äras den som äras bör

Minns ni duvan jag strök för ett tag sen? Jag berättade ju att den kom hem till duvslaget som nr.1 av de som skickades iväg. Inte nog med detta. Den blev även etta i klubben. Som grädde på moset hade hon även den femte bästa flygtiden i Sverige av de 671 brevduvor som flög från Bremen. Resultaten räknas inte bara klubbvis utan även för hela landet. Egentligen är det ju tack vare min insats som det blev ett så bra resultat. Nog tycker jag att det borde uppmärksammas på nåt vis.

Medan jag väntar på att mitt Strykdiplom ska dyka upp, så får jag väl gå ner i källaren och ta hand om min gamla vanliga ointressanta stryktvätt.

Som vanligt

Nu är allt som vanligt igen. Rasmus är hemkommen från sin semester och jag dyker upp som gubben eller gumman ur lådan här på bloggen. Ibland är hjärnkontoret tomt, och då är det lika bra att stänga ner för påfyllning. Rasmus har varit iväg en vecka med sina föräldrar. De hyrde en stuga i Småland och kom hem nu i helgen. Han har visserligen ringt mig varje kväll och berättat vad han gjort, men det är inte riktigt detsamma. Jag behöver lite inspiration på nära håll. Han har alltid så mycket att berätta och så många kul ideér. Då får hjärnan jobba för högtryck, för att sortera allt. Jag tror det är mycket nyttigt, för jag är rädd för att den kan skrumpna ihop och mögla annars om den används för lite.

Det är ganska länge sedan jag började på min Luxemburgpromenad, men nu i helgen har jag kollat upp hur långt jag har kommit. Jag har ca 35 mil kvar. Med andra ord så har jag inte varit så flitig som jag borde. Men nu gäller det att ta det långa benet före. Den 20 oktober ska jag nämligen gå på bröllop i Luxemburg. Det är storhertigens son som ska gifta sig, och det vill jag inte missa. Jag brukar klaga på att det är så svårt att hinna rita av de tjusiga klänningarna när de svassar förbi på TV, så Ina föreslog att jag kom ner och skissade i verkligheten i stället. Såna bra idéer nappar jag alltid på. Dessutom får jag ju träffa Zoé. Bröllopet är bara en bonus. Skulle det visa sig att det blir snålt med tiden så finns ju alltid SAS där som en räddande ängel.

För kännedom

Även om jag inte skrev något inlägg igår, så betyder inte det att jag låg på divanen hela dan och käkade praliner. Nej, jag jobbade i mitt anletes svett ute i trädgården. Jag har bevis på det här nedan.

Lägg märke till alla redskap jag har framme...och jag använde samtliga också. Jag har ju berättat om att vi grävde upp vår damm, och nu var jag tvungen att plantera nåt där i stället. De flesta pratar om att uppgradera, men jag är lite Kärringen mot strömmen, så jag nergraderar i stället....från damm till fågelbad. Det är lättare att hålla i ordning, inbillar jag mig. 

Eftersom en del perenner växer som ogräs, så hade jag en hel del som jag kunde dela på och fylla ut med i rabatten. När jag planterar så gör jag som konstnärer. Jag målar/planterar och sen tar jag ett steg tillbaka och beskådar underverket. Det blev några pauser under plommonträdet med....ganska många om jag ska vara ärlig. Man måste sitta och fundera på om det blir bra eller det är nåt man måste ändra på. Vissa växter fick jag gräva upp med en gång igen och flytta på, eftersom jag kom på att när de blommade så passade inte färgen ihop med grannväxtens färg. Det hade jag missat om jag hoppat över mina tänkarpauser.

Jag har varit lika flitig idag, men i morgon ska vi ge oss iväg och handla fler perenner och förhoppningsvis ett fågelbad. Det finns så många tjusiga perenner, men jag får nog ändå hålla mig till de som är hyfsat lättskötta. Jag har ju inga gröna fingrar, och det såg jag tydligt idag. De är alldeles svarta.

Jag väntar till en annan dag

Idag har det regnat från och till hela dagen, så jag har inte kunnat hänga ut någon tvätt. Och tur var det för jag hade inget snyggt att sätta på mig som matchade tvättkorgen.