Mormors dag

Jag fick veta av min dotter att Mormors Dag firas i Luxemburg idag, och Farmors Dag med så klart. Hon visste inte om det bara var en reklamgrej just i år. I annat fall firas ju den här dagen bara vart fjärde år, och det kan jag tycka är lite snålt. I Frankrike har man en bestämd dag varje år, nämligen den första söndagen i mars. Där hade man märkt att försäljningen av krukväxter ökade lavinartat just på denna dagen. Märkligt! Bara för att man är mormor betyder väl inte det att man är expert på att hålla liv i krukväxter? I så fall får jag titulera mig nåt annat. Det är bra om det inte blir en alldeles för stor köphelg, utan att i stället barnbarnen tillverkar presenter till mormor eller farmor. Det tycker jag är mycket mer värt.

Jag räknade inte med att få nån present i år dels för att jag för det första inte visste att det var en firardag, och för det andra så har Zoé fullt upp med att äta och sova, så hon har inte tid med nåt pyssel. Men om fyra år kanske.......

Silvia och jag

Vi har båda blivit mormor till var sin liten flicka denna månaden. När vi fick reda på vad vårt lilla barnbarn skulle heta, tyckte vi att det var väldigt söta och passande namn, och jag antar att de tyckte likadant i Stockholm när de fick reda på den flickans namn. Att andra människor har synpunkter på allt och inget är så vanligt, så det behöver man inte bry sig om. Jag undrar hur många föräldrar som innan de väljer namn på sitt barn går runt i kvarteret eller sätter upp lappar på ICA och frågar vad folk tycker. Naturligtvis väljer de sådana namn som de gillar och tycker passar. Smaken är så individuell, och det går aldrig att säga vad som är rätt och fel. Det har aldrig funnits nån drottning i Sverige som hetat Estelle. Nähä! Då är det kanske på tiden då.

Inte ens första babybilden fick publiceras utan kommentarer. Någon i familjen hade tagit fotot och det blev omedelbart diskussioner om bildkvalitén. Att de bara orkar! Första babybilden på Zoé togs också av "nån i familjen". Den har inte publicerats än, men när den gör det och någon har några kommentarer om den så ställer jag vissa krav. Jag vill ha in det skriftligt i 3 exemplar och i A4 format. Det passar precis in i min dokumentförstörare.

På catwalken

Jag har aldrig haft några fritidsproblem sen jag slutade jobba, för jag tycker det finns så mycket kul man kan göra nu när man själv bestämmer över sin tid. Naturligtvis går väldigt mycket av den tiden åt att sy, sticka och virka eftersom det är mina största intressen. Babykläder är tacksamt att göra, dels för att det går så snabbt och det blir alltid sött.

                 

Det är tyvärr fortfarande vinter, även i Luxemburg, så Zoé behöver nåt varmt att ligga i när hon skall ut på promenad. I mina gömmor hade jag manchester och microfleece som är jättmjukt. Passade perfekt att göra åkpåse till vagnen.

 Hon måste ju ha nåt  varmt att ha på sig själv med, så jag sydde en åkpåse till henne i rosa fleece som jag fodrade med vit teddy. Mellan blixtlåsen applicerade jag två små lammhuvud och broderade Bä,bä vita lamm under.

En affär här i närheten säljer jättebilliga bodies. De finns i alla färger och mönster för ca 25 kr styck. Det är inte mycket förtjänst att själv sy då. Däremot så är mjuka sparkbyxor med fot rejält dyra, så jag har i stället sytt sparkbyxor i många färger och mönster som ska matcha alla bodies. 

 Jag hittade ett mönster i ett gammalt stickhäfte som jag fått från min mor. Denna modellen virkade jag till mina egna barn så Zoe´s mamma har haft en sån här kofta som baby. Jag gillar när man kan  ändra kläder lite så de går att kombinera. Här är det bara att sätta i ett sidenband i en annan färg.

 Zoés pappa är väldigt tennisintresserad, så han kommer antagligen att anmäla henne som medlem i en tennisklubb. Då kan det ju vara bra med ett par rejäla tennisskor.

Hoppas jag ser fel

Tittade precis ut genom fönstret och såg nåt litet vitt som dalade ner. Först trodde jag att det var en fjäder från nån duva eller nåt, men det kom mer och mer ...och blev större och större. Nu snöar det för fullt här. SÅ HIMLA ONÖDIGT!!!!!!! Jag har precis börjat fundera över vårkläder, och så blir det ett sånt bakslag. Naturligtvis kommer det inte att bli nåt mycket av det, och det har säkert smält bort om några timmar, men det har ändå lyckats sänka humöret några grader. Jag tror jag går ner i källaren och sätter mig vid symaskinen, så slipper jag se eländet.

Host, host!

Både Göran och jag vaccinerade oss mot influensan i höstas. Nu stod det att läsa i tidningen att det var inte så många som hade gjort det i år, vilket betydde att det var en hel del som drabbats. Visserligen kan man ju bli smittad även om man vaccinerat sig, men det blir väl lindrigare då. Faktum är att det har varit många i min omgivning som varit sjuka sista tiden med HÖG feber och ont i HELA kroppen. Själv har jag bara fått en släng av den kvinnliga influensan. Den är betydligt lindrigare, så jag har bara haft halvhög feber och ont i halva kroppen. Konvalescenstiden för kvinnor är aldrig så lång, så jag är redan på benen igen. Men jag tar det väldigt lugnt.

Man läser om vårtecken var och varannan dag nu; snödroppar, yrvakna fjärilar och kuttrande duvor. Ifall kuttrande duvor hör våren till så är det vår hos mig alltid. Jag behöver bara gå ut i trädgården så hör jag duvkutter på nära håll. Min man tävlar sedan snart 40 år tillbaka med brevduvor, och han har byggt ett duvslag åt dem i trädgården.

Jag har berättat om en speciell händelse tidigare:

" När duvorna släpps ut för sin dagliga flygträning så kommer de i samlad trupp (flock) och gör djupdykningar ner i trädgården. Jag försöker hålla mig undan då, för jag känner mig lite som tjejen i Hitchcock-filmen Fåglarna. Ända sedan jag såg den filmen har jag haft fågelfobi. Minsta lilla "pjodd" som flyger för nära kan få mig ur balans. Fast en gång agerade jag som en riktig hjältinna. Jag satt vid min dator när jag plötsligt hörde en duns mot fönsterrutan. När jag tittade ut såg jag att en duvhök fått tag på en av duvorna och satt klorna i ryggen på den. Utan att tänka for jag ut och hittade dem i källarnedgången. Där satt duvhöken och glodde på mig med sin mordiska blick. Men han var kanske lika rädd som jag? Åtminstone försökte jag inbilla mig det. Jag slog armarna runt huvudet, blundade och började gå nerför källartrappan. När jag tagit några steg hörde jag nåt som svischade förbi mitt huvud. DUVHÖKEN! Kvar nere i källaren satt en förskräckt duva och halvvägs ner i trappan stod jag ......lika förskräckt. Men jag hade räddat livet på duvan. Jag tycker jag borde fått medalj."

Jag väntar fortfarande på den där medaljen. 

Det är nåt på gång

Jag mår inte alls bra idag.........

..så jag gör ett svanhopp ner bland dunbolstren och dyker upp till våren (eller kanske i morgon).

Zoé

I förrgår såg jag mitt nyaste lilla barnbarn...via Skype. Hon såg så liten ut.....som en 49 cm lång docka på snart 3 kg. Hon hade en del lustiga ljud för sig och det lät så gulligt. Jag vet....både mormödrar och farmödrar är jobbiga när det gäller deras barnbarn, men det är inget man kan göra nåt åt. Vad jag är tacksam att det finns datorer och Skype, så man får se de små liven röra på sig och inte bara på foto.

Hon ska heta Zoé, Alexandra, Katarina. Alla namnen lär härstamma från Grekland. Zoé betyder liv; ett väldigt passande namn. Huvudspråken i Luxemburg är luxemburgiska, franska och tyska. Dessutom är engelska väldigt utbrett. Namnet ska ju helst gå att uttala på alla språken. Zoé är visst ett väldigt vanligt flicknamn i Luxemburg. Hon ska ha det franska uttalet med betoning på sista stavelsen precis som café. Jag vet ingen i Sverige som heter så, men jag har sett att det finns en del amerikanska kändisar med det här namnet. Jag skulle kunna tänka mig att kalla henne för Gulleplutt. Undrar hur man säger det på luxemburgiska.