Oproffsigt bemötande

Jag går två gånger i veckan och får omlagt såret på mitt ben. Det upptäcktes en knuta vid sidan om och idag var det dags för läkaren att inspektera. Han visste inte vad det var utan skrev en remiss för biopsi. Det blir troligtvis inom det snaraste. Sen sa det nötet (ursäkta, men jag kan inte komma på nåt bättre namn): -"Ja, sen får vi hoppas att det inte är något fanskap, på ren svenska.” Säger man så till en orolig patient? Han kanske trodde han var rolig, men där misstog han sig grovt. Jag brukar kunna se det komiska i det mesta, men inte denna gången. Jag blev bara orolig och aningen chockad. Det var inget jag hade förväntat mig att få höra.

Så fort jag fått svar på biopsin ska jag byta VC. Detta var droppen. Han har tidigare skrivit ut medicin till mig som det står i journalen att jag är allergisk mot. Det gäller att vara uppmärksam. I julas satte han ut en medicin jag tagit i över ett år utan att tala om för mig att jag måste trappa ner sakta. När jag började må dåligt läste jag på nätet att man fick absolut inte sluta tvärt med just denna medicinen, för då kunde man få nåt liknande abstinensbesvär. Dessutom rekommenderades medicinen definitivt inte till äldre patienter.

Det går inte att ha förtroende för en sådan läkare. Han är lika gammal som jag så han borde vara pensionerad för länge sen. Det finns många äldre som är helskärpta,  men det finns också många som definitivt inte borde få fortsätta jobba. Som läkare måste man vara extremt kunnig och känna till alla nyheter inom området. Dessutom är det helt nödvändigt med social kompetens. Ett bra bemötande på en vårdcentral är A och O. Man går dit för att man är orolig för sin hälsa och vill då inte höra några skrämselprofetior. En läkare ska bara berätta fakta och inte slänga ur sig antaganden som en slags spågubbe.