Värdefulla saker

Min svärmor var medlem i Åstorps Husmodersförening och de hade speciella dräkter som de använde vid festligare tillfällen.

Den här tjusiga bahytten, eller vad den kallas för, ingick i munderingen. 

Jag minns inte vad hon hade för klänning, men hon hade ett vitt midjeförkläde med spetsbårder.....

..och en sjal över axlarna.....också den med spetsbårder på. Hon fäste ihop den med en lövformad brosch.

Påfågelsbroschen var nog hennes favorit, för den användes ofta. Jag har inget minne av att ha sett henne klädd i örhängen, men det här paret fanns i hennes gömmor.Den modellen har jag också haft en gång i tiden. Man skulle skruva fast dem i örsnibben ungefär som en tving. Det var innan jag blev så modig att jag fick gjort hål i öronen. När man hade sådana skruvörhängen eller clips, som också var väldigt populärt, gick man runt med ständig huvudvärk....åtminstone gjorde jag det. Känslan var exakt som om någon nöp en i örat hela tiden. Tacka vet jag de här man bara sticker genom örsnibben.

Min mor arbetade som hembiträde några år i sin ungdom. Då hade hon svart klänning och vitt midjeförkläde med spets och ett litet band att knyta om håret.

De här kläderna kom naturligtvis bara på när hon skulle servera middagen åt herrskapet.

Mors gamla nipperask har sett sina bästa dagar. Locket gick i två bitar, men hon limmade ihop det igen och jag tycker inte det spelar så stor roll att skarven syns. Hon ärvde en silverkedja efter en gammal faster och den har jag till prydnad nu, liksom clipsen hon alltid använde tillsammans med halskedjan. Det är riktiga "huvudvärksclips". Jag har ställt allt på hennes konfirmationsnäsduk. Minkbroschen minns jag sen jag var barn. Jag har sett att det säljs liknande modeller nu också. Allt går igen.

Jag vet inte om mor använde den här locktången för att göra sig själv fin, men jag kommer aldrig att glömma de gånger hon skulle locka håret på mig. Då la hon locktången på spisplattan så den blev varm, och sen klämde hon fast den runt en hårslinga och började rulla. Ibland rullade hon för långt in så tången nuddade vid örat. Du milde, så ont det gjorde! Det gällde att inte hålla kvar tången för länge, för då osade det bränt.

I morgon har jag en tid hos min frissa. Jag ska bli klippt och få lite ny färg på toppen. Hos henne är det i varje fall ingen risk för några "svedda öron".