tisdag 6 september 2016

Tyst, tystare, tystast

Det är spöklikt tyst i vårt hus nu. Efter fem veckor med barnpladder och lek så känns det som om jag hamnat på en annan planet. När jag var barn lekte vi ibland Tysta leken och det är nästan som om Göran och jag gör det nu. Visst pratar vi med varandra, men inte ständigt som barnbarnen gjorde. Det har varit en massa bus och lek under lång tid så jag kanske är lite påverkad av det. Bara det att få skratta åt lite "dumma" saker känns så befriande. Barn höjer aldrig på ögonbrynen om man gör något opassande. Jag får försöka skärpa mig när jag åker iväg och handlar eller träffar grannarna så jag inte håller på i samma stil som tidigare.

Just nu ångrar jag att jag inte spelade in lite av allt härligt väsen som jag kunde knäppa på och lyssna till när det blir för trist. Så länge barnbarnen var här behövdes inget sånt för de har en egen på och avknapp som de själva har kontroll över...nämligen deras ögon. Jag märkte att så fort ögonen öppnades, så satte ljudet igång och det höll nästan samma volym hela tiden, ända tills ögonen stängdes på kvällen. Här behövdes inget batteribyte utan det fungerade felfritt hela tiden.

Vi har gjort en del utflykter som varit populära, som besök på Busfabriken ett antal gånger. Först åkte vi dit ett par gånger den veckan som Zoé var hos mig utan föräldrarna och när sen Daniel kom hit var det dags igen. Rasmus följde villigt med varje gång. Det är härligt att ha en kille med som kan springa, hoppa, åla, krypa och allt vad som fodras för att ta sig fram bland lekredskapen. Jag ville ju inte belasta sjukvården mer än nödvändigt så jag höll mig på mattan....inte den jag visar här nedan förståss.







 Studsmattorna var populära och även favoritdockan Rosie gjorde några krumsprång.












Klättervulkanen är jättehög. Den exakta höjden vet jag inte, men den når upp till taket och byggnaden är rejält hög. Zoé var lite mer försiktig, men Daniel sprang som en fluga på en vägg uppför vulkanen. Rasmus var mäkta imponerad av hans klätterstil.

















Någon höjdrädsla existerar inte här. Själv stod jag med hjärtat i halsgropen både vid vulkanen och uterutschbanorna.




Zoé gillade prinsessvagnen.


Naturligtvis fick Rasmus också följa med på en tur medan hon sitter och vinkar så kungligt.










Förutom besök på Busfabriken så har vi hunnit med en tur till havet och besök på flera lekplatser. Nu gäller det att fortsätta hålla sig igång så inte den förvärvade energin försvinner igen.

17 kommentarer:

  1. Godmorgon!
    Förstår att det är en stor tystnad och saknad efter barbarnen.
    SV:..Ja goda och bra vänner ska vara som en BH
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gick ut i trädgården igår och jobbade för där är det ändå lite mer ljud.

      Radera
  2. Härliga bilder från leklandet,barn är många gånger mycket tuffare än man kan tro..Ja klart att det blir som att stäng dammluckan i en brusande fors,när barnen har åkt hem till sig..
    Ja jag tror barnen blir nöjda med prylarna,klockorna hade dom redan beställt,så det blir ingen överraskning..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barn är inte lika rädda av sig som vuxna och funderar inte på vad som kan gå fel.

      Radera
  3. Busfabriken! Så härligt namn!
    Inte utan att barnet i mig vaknade till liv men förmodligen skulle jag också hålla mig på mattan liksom du om jag också hade varit där. Men ett underbart ställe för barn är det absolut. Så mycket rörelse de måste få mitt i glädjen.
    Hoppas abstinensen släpper snart. Jag förstår att det känns tyst och tomt efter fem intensiva veckor med barnbarnen runt er hela tiden.
    En skön tisdag med många trädgårdsljud önskas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Busfabriken är ett paradis för barn. Det var en bra idé att gå ut i trädgården, för jag klippte häcken mot gatan och då kommer det alltid nån granne och pratar.

      Radera
  4. Har varit på busfabriken med barnbarnen ett par gånger och är alltid lika ängslig. Som väl är är dottern alltid med och hon är inte det minsta rädd. Clarissa kunde inte ens gå när hon kröp upp halvvägs på vulkanen! Och jag avundas ständigt den energi som barnen visar upp på studsmattan. Tänk att kunna hoppa i ett kör i över en halvtimme utan att bli trötta.
    Håller med dig om att tystnaden sänker sig när barnbarnen åkt hem när det varit och hälsat på. Man vänjer sig så småningom, men i början saknar man verkligen dem och all livsglädje som de för med sig.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en overklighetskänsla när man blir helt ensam i huset. Nu är det tack och lov mycket som ska göras i trädgården så sysselsättning saknas inte.

      Radera
  5. På Busfabriken har jag aldrig varit, men jag har förstått att det är ett jätteroligt ställe :)
    Och jag kan också förstå hur tomt och tyst det har blivit nu när alla har åkt hem....luften går liksom ur en!
    Hoppas ni har möjlighet att snart träffas igen!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag sitter med ett fånigt leende på läpparna. Vi hade en 7-åring här och jag begriper inte när han andades. Det blev många ord på en dag. Dom är underbara! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De påminner lite grann om leksaker som man skruvar upp. Härligt!

      Radera
  7. Svar
    1. Roligt men aningen farligt för lite stelare leder.

      Radera
  8. Här finns det något som heter Leos Lekland, det måste vara ungefär som Busfabriken. Rena himmelriket för barn som är fulla av energi. Jag blir andfådd vid blotta tanken.
    Förstår att det är tyst efter fem intensiva veckor. Nu får du lyssna till ljudet av tystnad. Det kan vara fint det också. Och så får du vila upp dig inför nästa besök.
    Kan abstinensen mildras med en "högljudd" kram från norr? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Leos lekland finns här med bara en kilometer från Busfabriken. Tystnaden kan var skön ibland den också, men en högljudd kram är precis vad som behövs. Tack!

      Radera
  9. Nog blir det tyst och i synnerhet efter så lång tid. Skratta åt dumma saker ja - barnasinnets vinst!
    Härligt med busminnen. Följde mina barnbarn på Leos några gånger ... oops kan jag säga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så befriande att få vara barnslig.

      Radera