I motsats till i december när Dopparedagen infaller så är det idag Depparedagen. Den är absolut ingenting att fira, tvärtom. I morse packades Luxemburgbilen med väskor, Zoé och Santos. Nu är här tyst så jag kan höra en knappnål falla. Jag känner att idag blir det inte mycket gjort här hemma. Det blir mest att jag sitter i soffan och tycker synd om mig själv.
Den här veckan har jag även haft förmånen att få ha Zoe helt för mig själv...utan föräldrainblandning. Sånt gillar jag. Jag rörde ihop till trolldeg, för jag trodde att hon skulle skulle tycka det var kul att kladda lite, men hon tyckte det var roligare att knyckla ihop de alstren jag åstadkom....en tuff konstrecensent. Det blev i stället lite tennisspelande i trädgården och spring upp och ner i källartrappan. Jag förstod inte riktigt vitsen med det hela, men det var ett bra motionspass. Hon är precis lika kelsjuk som Santos och när man får två små armar runt halsen smälter man bara.
Zoe och Santos befinner sig nu nånstans i Danmark. Daniel håller på att flytta till ett nytt hus, så han har inte tid att hälsa på farmor på ett bra tag. Inte ens Rasmus, som annars alltid är ett säkert kort, dyker upp idag. Han och hans föräldrar är med i en fotoklubb och idag är de iväg på en fotomara. Rasmus är en duktig fotograf, men han har också hållit på sen han var lite drygt fyra år. Han ringer nog ikväll och berättar hur det gick i tävlingen.
Jag funderade ett tag på ifall jag skulle gå en "låtsaskisserunda" i skogen idag......men.....nej......jag struntar i det. Jag stannar kvar i soffan och fortsätter att tycka synd om mig själv.
Förstår din deppighet. Man vänjer sig fort med ett sådant lite sällskap! Kanske dags att skaffa en liten egen hund nu...
SvaraRaderaSv. Eftersom min ram är tillverkad för sjalvävning blir den inte bredare än 30 cm. Men jag tänkte göra några "rimpor" för att sy ihop dem till en lite bredare matta. Kanske jag låter tillverka en bredare ram någon gång....
Förhoppningsvis så kommer Santos hit och bor här nästa vinter också.
RaderaFörstår att det måste kännas TOMT! ... Gå kisserundan! ........................Svar:Ja nu är det tid att njuta! Kram!
SvaraRaderaJag känner absolut ingen motivation till att gå in i skogen. Får försöka skärpa mig i morgon.
Raderadå får du extra många kramar härifrån ansepanse
SvaraRaderadet tycker jag att du behöver idag
Sv: nej, inte behöver man följa modet, det gör inte jag :)
kramar
Tack! Det behövs verkligen.
RaderaIbland måste man bara få vara och låta tiden gå ändå!
SvaraRaderaKram/Finas mammis
Du har helt rätt.
RaderaVad det låter synd om dig. Nu får du leva på minnena av små mjuka armar och små fnys i örat. Hoppas du inte slutar med rundorna i skogen, men visst .... det är inte lika lätt när man inte måste.
SvaraRaderaJag måste helt enkelt tvinga mig iväg i morgon bitti. Får försöka hitta på ett sätt så jag inte kan smita undan.......självdisciplinen är inte särskilt stor, som du förstår.
RaderaJa deppardagen var ett bra namn. Det blir alltid tomt när ljudet från barnfötterna tystnar.
SvaraRaderaDet blir spöklikt tyst.
RaderaJo nog tror jag att jag har lika soligt som du,framförallt varmare..Ja grattis du är ju ofta på pallen,,Inte har jag som du en deppardag heller,,men klart hade jag varit i dina skor då hade jag oxå deppat..Haé Kram.
SvaraRaderaMan vänjer sig fort vid småsällskap.
RaderaMan skall nog ge sig tid för sorg å saknad. Den är säkert stor, närmast bottenlös. Enda trösten att det lättar med tiden, kram
SvaraRaderaOm en månad åker jag ner och hälsar på Zoé och Santos, så jag har ju något att se fram emot.
RaderaOj, så fort tiden går och nu var det dags att lämna dig. Det är nog samma känsla jag brukar ha när kattungarna flyttar, för det blir så otroligt tomt och tyst. Men du får leva ett tag på minnena och glädjas åt de dagar som var, för de var underbara förstår jag.
SvaraRaderaJag har många roliga minnen från de här månaderna och vi ses ju om ett tag igen.
RaderaTur att du har dina bloggvänner som kan ge dig lite tröst. Det måste naturligtvis vara tomt efter den lilla hunden som du blivit van vid att ta promenader med varje dag. Barnbarnen kommer ju och går, så det har man vant sig vid även om det är tomt efter dem. Livet går vidare och det blir inte roligare för att man deppar :-). Jag rekommenderar en bra bok när du sitter i din soffa.
SvaraRaderaKram från Ingrid
Som tur är så har jag mycket jag kan sysselsätta mig med, och jag vet från de andra tillfällena när han varit hos mig en längre period att det känns bättre efter ett tag. Det är precis när han lämnat som det är jobbigast...och det gäller samma för barnbarnen som bor långt iväg.
RaderaUsch Gunnel...jag förstår att du känner dig deppig idag!! Min mamma sa alltid att när vi barn o barnbarn åkte hem så kändes det som om "en dammlucka" hade stängts igen... och jag förstår henne. Men men .... du vet ju att dom kommer tillbaka...om det nu kan vara nån tröst just nu på deppardagen!! !Ha de gott och här kommer en kram från mig /EvaMarie
SvaraRaderaVisst är det exakt samma känsla som när barnbarnen åker hem, och det är en tröst att veta att de kommer tillbaka....även Santos. Men så här i början känns det lite vemodigt.
RaderaMen kära nån, varför inte skaffa en ALLDELES EGEN LITEN VOVVE?
SvaraRaderaJag har haft en egen hund för ganska många år sedan. Just nu är det inte praktiskt genomförbart för mig att ha en egen hund. Därför är jag jätteglad över att få "låna" Santos ibland. Nackdelen är saknaden när han åkt hem, men jag får ju träffa honom igen.
RaderaSå sorgligt det låter, men jag förstår dig mer än väl. Hoppas att du snart känner dig på bättre humör och visst kan du väl ta en kisserunda själv!!
SvaraRaderaKram, Ingrid
Jag ska faktiskt ta mig själv i kragen och gå en runda i morgon bitti. Det är så skönt med en morgonpromenad och jag tror jag kommer att sakna det ifall jag slutar.
RaderaMen stackars dig, så trist att vara ensam! I ärlighetens namn måste jag säga att om jag jämför att vara utan man eller utan djuren så väljer jag djuren alla gånger! Och de har ju fattat att matte är lite slokörad och ledsen så de är extra keliga minsann. Varje morgon vaknar jag med tre pigga ögonpar som kikar på mig i sängen. Och så får jag massor av nospussar av Blinka som hälsar. Hoppas du snart kommer in i den vanliga trallen och kan börja planera inför nästa resa
SvaraRaderaKramen
Det gäller att snabbt komma in i nya rutiner så löser det sig säkert.
RaderaJag kan nästan förstå att du deppar. Vilken tur jag har som har mina 5 barnbarn i samma kommun. Just nu ligger en liten prins och sover i min säng.
SvaraRaderaKram Agneta
Vad det låter mysigt.
Radera