onsdag 10 oktober 2018

Återbesök


Häromdagen när jag var ute och jobbade i trädgården hörde jag ett väldigt flaxande från en av de höga cypresserna. Den är så tät så jag kunde inte se något där inne bland grenarna. Det flaxade och flaxade länge och till sist skymtade jag en fågel där. Det var en duva. Jag trodde att den hade fastnat med vingarna och försökte komma loss, men helt plötsligt flög den iväg. Det dröjde bara en liten stund så var den där och flaxade igen. Jag tänkte att den måste var dum som en gås om den inte kom ihåg hur den fastnade sist.

När jag berättade det för Göran sa han att den flaxade inte för att den satt fast, utan det måste vara en duvunge som kallade på sina föräldrar. Vi har haft duvor som bott inte bara i plommonträdet utan även i den här cypressen i sommar. Jag fick syn på duvan senare och då satt den på en gren helt still. Det var en ringduveunge för den hade ingen vit fläck på halsen, som föräldrarna har. Det har jag fått veta från expertishåll.

Senare på dagen satt ungen på en gren utanför köksfönstret och då såg jag tydligt hur den satt och viftade med vingarna. Helt plötsligt kom en av föräldrarna och satte sig bredvid. Göran berättade att ungarna sitter och flaxar så när de vill ha mat. När jag berättade det för Rasmus tyckte han det lät så kul. -" Jag ska också sitta på mitt rum och flaxa med armarna, så får jag se om mamma kommer med mat till mig", sa han.


Ett par dagar senare såg jag att det var inte bara en utan två ungar som höll till vid cypressen. De hade sällskap utav en av föräldrarna.

18 kommentarer:

  1. Rasmus får kanske sitta på sitt rum och flaxa länge !!
    S....Bäst är att vara sig själv annars blir det så tillgjort!
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ha ha, ja Rasmus kan ju alltid försöka men jag är lite osäker på utgången :D

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner jag Ulrika rätt så får han nog gå ut i köket om han är hungrig.

      Radera
  3. Det är ju som småbarnen, de flaxar också med armarna, om de vill något.
    Gulligt.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Så kul att få vara med om det här via dig! Vi har haft ringduveungar här, en lite lytt som var med föräldrarna här sommaren efter det att den blev född. För det mesta har de misslyckats med "barnafödandet" av någon okänd orsak och nu är det som det är. Men fint att få veta vad flaxandet handlar om.
    Ha en god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kul att studera fåglars beteende....ja djur över huvud taget. De är väldigt måna om sina ungar.

      Radera
  5. Ja så gör fågelungar. Vi hade mycket talgoxar i äppelträdet utanför köksfönstret på Stenstugu och där kunde man se hur ungarna satt och flaxade till föräldrarna kom med något godis.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Det är så intressant att läsa om "dina" duvor... som ju inte är dina nu. Kul att du skriver om dina iakttagelser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fastän vi inte har några inneboende i duvslaget är det gott om duvor som hälsar på.

      Radera
  7. Så trevligt besök ni har fått!

    Det är nog ingen bra idé för människor att ta efter, att flaxa med armarna när man blir hungrig! Det blir nog inte så mycket föda i munnen på det sättet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte heller det fungerar för människor...möjligtvis som en dietmetod.

      Radera
  8. Så slug han är, er Rasmus. Om det inte funkar hemma hos mamma och pappa, så går det kanske bättre hos mormor och morfar.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är svag för Rasmus, men där går gränsen.

      Radera
  9. Det är kul att studera fåglarna ... och just det här med fågelungarna och hur de tigger mat av föräldrarna fastän de kan själva :)
    Haha ... Rasmus är en finurlig kille, men där kanske han inte får någon respons av mamma ... inte ens av mormor kanske :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han får nog allt utfodra sig själv.

      Radera