måndag 21 december 2020

Lucka 21

Smaragdboa

I mitten av 1700-talet beskrev Carl von Linné smaragdboan med det vetenskapliga namnet Corallus caninus. Låter som det skulle vara en kanin, men caninus betyder visst "från hund" på latin. Smaragdboan kallas även för hundhuvudboa eller bara hundboa. Det påstås att formen på ormens huvud påminner om ett hundhuvud. Den lever i fuktiga, tropiska regnskogar och kan hittas i amazonområdet där den är mest aktiv under natten. På dagen vilar den på en gren. Längden är mellan 150-230 cm och den kan bli över 20 år gammal. 

Det finns även en variant som kallas för den nordliga varianten. Det är ormar som lever i de nordliga delarna av Sydamerika och det är denna variant som hålls i terrarier. De tycker om att ligga på horisontella grenar, och därför måste terrariet vara brett men inte alltför högt. Jag, som får stora skälvan bara av att skriva om de här krälande varelserna, kan inte begripa hur man vill ha sådana djur i sin närhet....inte ens om huvudet påminner om en hund. 

Färgen på boan är grön med vita teckningar. Jag har aldrig sett en sådan orm i verkligheten men eftersom den kallas smaragdboa antar jag att den gröna färgen påminner om smaragder. Den föder levande ungar och de är rödorange. Efter ett halvår har ungarna också fått den smaragdgröna färgen. 

På film har jag sett när ormtjuserskor dansar runt med en orm runt halsen. Många tittar på det här med skräckblandad förtjusning, men det har säkert fifflats mycket med det djuret och många gånger är det rena djurplågeriet. 

Jag har faktiskt haft en orm som slingrat sig runt mig. Ja, inte runt halsen, men runt handleden. Den var svart med guldhuvud och svanstipp och hade smaragdgröna ögon.


Den enda gröna boa jag kan tänka mig att ha slingrande runt halsen är en fjäderboa.

33 kommentarer:

  1. Så intressant lucka du har öppnat för idag. Hajade till lite grann först men fastnade sedan för den intressanta infon. Kände inte till att boaormen som finns i folks terrarier kommer från Nordamerika, har alltid trott att den kommer längre söderut ifrån. Intressant också att den är döpt som den är för att den liknar en hund. Lite rolig jämförelse när den är så mycket orm som den bara kan vara, även om huvudformen kan likna. Men aldrig att jag tänker på boa-orm när jag ser en hund.
    För min del tycker jag liksom du att ormar inte ska hållas fångna, de ska vara i det fria där de hör hemma.
    Någon ormtjuserska blir jag nog aldrig :) . Det måste nog till att ormen tjusar mig först i så fall. Jag är inte rädd för ormar och klarar nog av dem rätt så bra men då handlar det förstås om våra småttingar, huggormen, snoken och hasselsnoken. De är ju av en annan kaliber än en som kan bli över två meter lång. Nej, var och en på sitt ställe.
    Men armbandet du hade var väldigt speciellt och vackert. Ögat som blänker till osv.
    Ja, det får nog bli lika för min del. En fjäderboa och inte mera än så.
    Ha det finfint hela dagen!

    SvaraRadera
  2. Jag är lite skraj för alla sorters ormar och krälande varelser över huvud taget. Den här har ju faktiskt en vacker färg, men det får inte mig att ändra uppfattning. Jag har sett program på TV där de visade hur munnen syddes ihop på ormen innan föreställningen. Hemskt!

    SvaraRadera
  3. En massa spännande att läsa hos dig igen.. Jag tycker alla typer av ormar är obehagliga men det var intressant att läsa detta jag visste ingenting av det.. kram!!

    SvaraRadera
  4. Skräckblandatförtjusning - är rätta ordet när jag öppnar denna luckan, ormkräl oj oj oj men den är vacker och nog kan jag se hundhuvudet ....
    Att de gröna föder rödoranga ungar, ja det är ju tjusigt, vilken färgkombo!
    Jo, en sån grön fjäderboa går an!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rödorange ungar låter fint, men färgen till trots avstår jag från småttingarna med.

      Radera
  5. Det var vacker färg på den ormen. Tror du inte att det är så att ormar som används av tjusare är vana från "barnsben" och att de är mätta... Maken fick enorm runt sin hals på en resa till Marocko för många, många år sedan. Ingen god känsla. Men det gick bra.. 🙂 God måndag!

    SvaraRadera
  6. Jag ska erkänna att jag snabbt bläddrade förbi bilden på ormen. Jag är lite märklig. Har lättare att se ormar i verkligheten än på bild. Fattar inte varför men jag känner mig nästan hypnotiserad när jag tittar på en bild av en orm. Den hade ju snygg grön färg men liknade inte min hund det minsta :) Handledsormens gröna ögon var däremot tjusiga ... och boan runt halsen såg värmande ut.
    Intressant lucka, den 21:a.

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Nej ormen är definitivt inte så gullig som din hund.

      Radera
  7. Jag hickade nästan till när bilden på ormen mötte mig. Även om färgen i sig är mycket vacker så är jag inte så road av saker som slingrar sig.

    Kram och god måndag!

    SvaraRadera
  8. Intressant inlägg om smaragdboan ... visst är den ljuvligt vacker! Det finns många vackra ormar! Jag har inte haft någon boa, men en kungspyton. När jag träffade Lasse blev jag tvungen att välja - honom eller ormen - och ja, hur jag valde vet du ju.
    Snyggt armband!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du gjorde ett mycket klokt val. Du verkar vara en riktig tuffing, Anki.

      Radera
  9. Jag har inte många fobier, men ormar är en av dem. Jag tycker att de är sällsynt otäcka och när jag var barn nekade jag att gå i högt gräs utan gummistövlar. Nu måste jag väl erkänna att jag är räddare för fästingar, för några ormar ser man aldrig. Jag har sett en snok, men aldrig en orm ute i naturen.
    Ha en glad måndag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också väldigt rädd för ormar även om jag inte sett så många i verkligheten.

      Radera
  10. Läcker grön nyans. Annars måste jag erkänna att jag alltid haft "ormfobi". Vi var fjorton killar i mellanstadieklassen. Jag hann vara hemma hos tretton av dem. Nummer fjorton hade en orm. Usch.
    Kram, Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte tänka mig att ha en orm som husdjur....när det finns så många andra gulliga djur.

      Radera
  11. Fy, jag tycker att det är skitläskigt med ormar. I somras då Stefan kom hem fick han se en huggorm i vår trädgård. Tur att varken jag eller grannarna var hemma, för då hade vi varit ute. De är ju fridlysta, så Stefan bar upp den i skogen.
    Hoppas att din dag inte blir lika läskig, som dagens lucka!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller mig till stigarna när jag går i skogen så jag ser var jag sätter fötterna.

      Radera
  12. Ormar har ingen stjärnstatus hos mig! Set helst att inga ormar finns i min närhet! Den avslutande gröna boan är ok, den ser faktiskt skön ut! Intressant läsning, alltid kul att lära sig något nytt!
    Passar på att önska dig God Jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fjäderboan har jag inget emot. Den är helt ofarlig.

      Radera
  13. Hu, nej vem vill ha ormar i sin närhet? Det räckte så bra att bara läsa.... det kryper i skinnet på mig. Minns en sommar då syrrans flicka var liten och vi var till en skogsjö och badade och rätt som det var kom det en snok och simmade mellan oss. Då gällde det att behålla lugnet och inte skrämma upp en treåring. Ha en skön kväll=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det spelar ingen roll om det inte är en giftorm, den är lika skrämmande ändå. Jag är imponerad över att du kunde hålla dig lugn.

      Radera
  14. Min yngste son har ormar. Jag går snabbt förbi dom .
    Men för några år sen hade han en grön orm då stannade jag en minut och tittade på den.
    Var rädd om dig
    Kram!

    SvaraRadera
  15. Jag skulle enbart vilja hålla mig till fjäderboan. Den är otroligt vacker och jag skulle säkert passa i den gröna färgen.
    Ormar är jag inte så förtjust i men smaragdboan har ju ett mycket fint namn. Har inte sett så många ormar i mina dar, men mött några ute i naturen, ingen fin upplevelse.
    Trevlig kväll.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns trevligare djur att träffa på i skogen.

      Radera
  16. Nu försvann min kommentar uti det blå.

    SvaraRadera
  17. Har upptäckt att jag ibland måste vara utloggad på Googlekontot för att kunna kommentera och ibland ska jag vara inloggad. Men vet aldrig när.
    Spännande med denna orm. Hade inte en susning ens om att den fanns. Men ormar är inte min "bästa gren" så det räcker bra om jag läser om dem. Skulle nog tacka nej till att hålla i en.
    Tack för denna lucköppning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte heller någon längtan efter att "klappa" en orm.

      Radera
  18. Jag är inte rädd för ormar, förr hade vi en stor snok som vi kallade "cykelslangen" för den var så stor. Den låg ofta och solade vid husknuten eller så stötte man på den i hästhagen... Men orm som husdjur skulle jag aldrig vilja ha, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Kul namn på en orm. Nej, något husdjur tycker jag inte en orm är.

      Radera