torsdag 10 december 2020

Lucka 10

Mode


Mode har alltid varit ett stort intresse hos mig. Som tonåring var jag väldigt intresserad av att teckna och det blev då oftast modeteckningar. Kerstin Lokrantz och Gunilla Ponten var mina stora idoler. De var Sveriges första tonårsmodeller. Tidigare hade man haft antingen barn eller vuxenkläder...inget mittemellan. Inte särskilt kul att se ut som en tant när man var tonåring. Som tur var så kunde min mor sy det mesta och hon lärde mig allt hon kunde. Vi tittade på modeller i veckotidningarna och sen klippte och sydde vi något liknande. Jag hade även en jätteduktig textillärare som uppmande oss att ändra och sy om gamla kläder. Jag vet inte hur många av fars gamla skjortor som klipptes sönder....givetvis efter det att de var så slitna att han inte kunde använda dem mer.


Min dröm var att få utbilda mig till modetecknerska, men min far tyckte det var ett alldeles för osäkert yrke, vilket det säkerligen också var. Men det var ju detta jag ville syssla med och att få utbilda mig vid Tillskärarakademin i Köpenhamn ingick i mina planer. Tyvärr blev det inget av detta, men det låg och malde i huvudet på mig i alla år. När då Ulrika, min äldsta dotter, valde att gå den här utbildningen kändes det lite som en revansch. Jag tror jag var lika glad som hon var när intagningsbeskedet kom.

Jag utbildade mig inom barnomsorgen och det har jag aldrig ångrat, men min tonårsdröm fanns kvar. När Tillskärarakademin startade med kvällsundervisning sökte jag dit. Två kvällar i veckan åkte jag direkt efter jobb till Köpenhamn. Eftersom kursen gavs på kvällstid, så betydde det att den var intensiv och mycket skulle förberedas hemma. Trots allt arbete så var det den roligaste tid man kunde tänka sig. Jag fick syssla med precis det jag gillade allra mest.


Vi fick först rita modellen i miniformat i skala 1:8, och det var mycket noga med måtten. Allt skulle stämma på millimetern. Sen ritades mönstret på grönt papper som var väldigt lätt att forma, nästan som ett tyg. Här gjordes alla ändringar och till sist ritades mönstret som sen skulle användas vid tillklippningen. Därefter syddes plagget upp i stout (ett slags tunt bomullstyg). Här gjordes de sista justeringarna och detta tyget var jättelätt att rita och skriva på. De här ändringarna fördes sen över till pappersmönstret. När man nu klippte till ett plagg efter det slutliga mönstret så passade det till 99,9% perfekt. Då tycktes inte allt förarbeta ha varit så onödigt. Jag måste erkänna att fullt så energisk är jag inte idag, men numera syr jag bara till mig själv och barnbarnen. Det var lite annorlunda så länge min dotter och jag sydde på beställning. Då gällde det verkligen att plaggen passade med en gång.


Jag var väldigt stolt när jag fick mina diplom. De har en hedersplats i mitt syrum.


 Lite kul är det när man tänker på att även Erik Mortensen, som var chef för Balmains modehus i Paris hade fått sin utbildning vid denna skola.


Han har bl.a. designat den här tjusiga klänningen till drottning Margrete av Danmark.


Vår drottning Silvia har också fotograferats i otaliga kreationer. Det är klänningar från både svenska, danska och franska modeskapare. På tre Nobelfester har hon burit klänningar i olika gröna toner. I år blir det ingen Nobelbal, men drottning Silvia kanske ändå klär sig i något grönt ikväll.

27 kommentarer:

  1. Så fint du fick till en grön tråd i ordets rätta bemärkelse. Man har sina drömmar som många gånger blir krossade men som man kan ta upp igen på något sätt när tillfälle ges, precis som du har gjort. Härligt! Också hit till Åland kom ett svenskt par från Tillskärarakademin och höll kurstillfällen (helger) dit jag gick och lärde mig en hel del nyttigheter som jag har haft glädje av i livet.
    Det måste ha känts som en liten revansch när din Ulrika kunde utbilda sig till det du ville och inte kunde just då.
    Ha en fin grönskimrande torsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Karin! Så kul att du också har haft kontakt med Tillskärarakademin. Min far var ganska sträng. Det var väl som det var på den tiden. Men alla mina drömmar som jag inte fick förverkliga då har jag uppmuntrat mina barn att göra. Vi har haft väldigt lika intressen, så många av mina drömmar har de fått genomföra......till glädje även för mig.

      Radera
  2. Tack, Tove! Det finns många intressanta historier om modeskapare.

    SvaraRadera
  3. Imponerad över ditt kunnande. Och att du verkligen fullföljde din dröm, så långt. Har sytt en del när jag var yngre... efter mönster, förstås. Man hade väl mer geist och energi på den tiden. Idag syr jag på sin höjd gardiner. Tack för en intressant lucka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag sydde också betydligt mer förr, men jag tycker fortfarande det är lika kul.

      Radera
  4. Så enormt roligt det var att läsa detta Gunnel. Tänk att du hade den drömmen och att din dotter sedan gick utbildningen du tänkt gå i din ungdom. Och så gick du kvällskursen i Köpenhamn Jag förstår att du njöt trots att det var jobbigt och jag kan bara säga att jag är full av beundran. Jag undrade när jag började läsa var det gröna skulle komma in och så fick jag se papperet och sedan Drottning Silvias vackra klänningar. Det var också väldigt intressant att läsa om hur det gick till för att få 99,9% passform.
    Önskar dig en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anita! Ja, det är aldrig för sent att förverkliga sina drömmar.

      Radera
  5. Trots att jag inte är något modelejon var detta riktigt intressant att läsa & se. Jag visste inte att du läst den kursen på det anrika stället. När man gör något man brinner för går det under en tid att kombinera med det vanliga jobbet. Min känsliga sida tycker det är/var sorgligt att du inte fick gå den som ung kvinna/tjej. Förstår din extra glädje när U kom in.
    Kram Bosse
    Ps. 93 % av mina ord är röda. Men så många kan inte vara felstavade. Mysko

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste var fel, för i kommentarsfältet här ser dina ord ut att vara "gröna". Jag tror det var min envishet som hjälpte mig att förverkliga min dröm.

      Radera
  6. Så roligt att få läsa om ditt modeintresse och hur det har påverkat dig och ditt liv. Du, liksom jag, gav dig inte utan lyckades till slut få hålla på med det som verkligen intresserade dig.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar man något väldigt mycket, ska man inte ge sig förrän drömmen går i uppfyllelse.

      Radera
  7. Det är ju så roligt att sy. Då tjejerna var små så sydde jag de flesta kläderna både till mig och till dem, jag hade en plan att utbilda mig till sömmerska. Tyvärr så fick jag min pisksnärtskada, den tvingade mig att sluta sy, vilket jag tyckte var trist. Sen kom den ena sjukdomsdiagnosen efter den andra. Nu är det typ bara gardiner som jag syr, eller lägger upp.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att sitta vid symaskinen är rena avkopplingen för mig.

      Radera
  8. Jag vet ju ditt intresse och din kunskap i detta och jag beundrar dig verkligen!
    Kul och intressant läsning!
    Ha en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Mycket intressant om dina drömmar och deras utveckling. Mina drömmar var liknande. Tecknade mycket som ung, och gick i frivilliga slöjden (realskolan) där jag sydde mina egna kläder. Hade drömmar om att bli modetecknare eller dekoratör. Arbetsförmedlingen förmedlade en praktikplats som kartritarpraktikant. Det tyckte dom var något liknande! Utbildade mig långt senare till förskollärare och arbetade inom barnomsorgen under att antal år. Så dina erfarenheter stämmer mycket med mina, förutom att jag aldrig tog dem vidare som du gjorde. Bra gjort! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gick också i frivillig slöjd på realskolan och även på frivillig teckning. Att rita kartor när man ville rita kläder måste ha känts frustrerande.

      Radera
  10. Bra att du lät dina drömmar bli verklighet!

    Jag tyckte om Linus Skulle gärna vilja ha honom som pausgubbe istället för all reklam.
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Så rolig och givande läsning! jag har ju förstått att detta med att "sy" varit din stora passion i livet. Och så mycket som ligger bakom varje plagg.Vad roligt att du gick din utbildning på Tillskärarakademin i Köpenhamn. Jag vet att detta är en verkligt gedigen utbildning och helt fantastiskt att du kom in. Roligt också att din dotter valde den banan hon också.Min mamma och mormor var väldigt duktiga "amatörer" på att sy,sticka - ja allt handarbete. Och jag är här helt misslyckad. Tyvärr. Har försökt många gånger men utsiktslöst. Jag blev dessutom avstängd från syslöjd i klass 5. Men fick börja på nytt i klass 7. Lyckades i åk.9 bli godkänd med knapp nöd.
    Kläder har både jag och min mamma alltid tyckt om.(Hon dog Nobelnatten 2002)
    Jag ler när jag ser de vackra klänningarna här- Grönt har jag inte haft så mycket men olika nyanser av blått. Och två fantastiska Nobelbanketter i Stadshuset har jag haft förmånen att vara med på. Kommer tyvärr inte i klänningarna idag. Men har i varje fall en av dem kvar. Kanske båda. Men detta var på 1970-talet. De var sydda av en sömmerska och så fina.
    Och kanske bär vår svenska drottning grönt hemma idag.
    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt och höra att du varit på Nobelbanketter. Det måste vara minnen för livet. Jag har faktiskt haft en del grönt i min garderob. Det passade till mina ögon och mitt fuskröda hår.

      Radera
  12. Tur att du fått lite revansch då och fått gå kursen på "äldre dar" Att sy på beställning.... det betyder ju att både du och dottern är väldigt duktiga! Ha en bra kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tycker båda om att sy. Jag lärde av min mamma när jag inte var så gammal och Ulrika började också tidigt att visa intresse för sömnad.

      Radera
  13. Vad du kan! Jag är så imponerad. Själv gick jag en kurs i att sy om vuxenkläder till barnkläder... en gång i tiden. Det var inte min grej, kan jag säga. Tillämpade aldrig kurskunskapen och numera syr jag så lite som möjligt. Dvs. inget alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker sy så ofta jag nånsin hinner för det är det roligaste jag vet.

      Radera
  14. Så intressant att läsa mera om ditt största intresse och din fina utbildning. Riktigt, riktigt bra att du ändå satsade på ditt drömyrke och fick ditt diplom. Drömmar är till för att uppfyllas, och det gjorde du verkligen.

    Hade också en mamma som var hur duktig som helst md att sy, sticka och virka. Tyvärr har jag varken ärvt hennes kunskaper eller hennes intresse för mode.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min mor hade många talanger, men det enda som jag fått ärva är hennes sömnadsintresse.

      Radera