fredag 9 mars 2012

Hemslöjden 100 år


Min farmor satt aldrig bara rakt upp och ner i en fåtölj. Antingen stickade hon på ett par strumpor eller så virkade hon mellanspetsar, som hon sen sydde in i lakan. Och hela tiden så pratade hon oavbrutet. Det var så kul att sitta och lyssna på henne, för hon hade så mycket att berätta om hur det var förr. Jag har kvar många dukar och många mellanspetsar som hon virkat. En del har jag sytt ihop till större dukar, som jag använder ibland vid högtider, och en del har jag använt att göra kuddar av. Även min mor var en duktig både stickerska och virkerska. Hennes virkburk står nu som prydnad i mitt vitrinskåp.



Jag har fått mors gamla mönsterböcker både om stickning och virkning. Hon hade flera pärmar också som hon klistrat in mönster i. Det är kanske inte så konstigt att jag gör likdant; jag är ju uppfödd med att klippa och klistra. Jag hittade även så gamla mönster som från när jag var baby. Det är så kul, för mor antecknade på allt vilken färg, storlek, när hon stickat det och till vem. Så finurlig hon var. 


 Jag har använt en del av mönstren jag fått av henne. Babymodeller blir sällan omoderna, så de går att sticka år efter år. I ett av hennes häften hittade jag det här mönstret.


Det blev en liten kofta till Zoé, men utan krage.


Det finns många gamla hantverkstekniker som nästan ingen känner till längre. Då är det bra att Hemslöjden anordnar kurser, så inte kunskapen går helt förlorad. Förr så var det ju föräldrarna som lärde upp sina barn, men när det blev möjligt att köpa industriframställda varor så försvann den biten. Givetvis kan inte alla vara lika intresserade av hantverk, men då har de säkert nåt annat intresse och allt är lika viktigt. Konstigt nog så anses inte stickning, virkning och annat handarbete som kvinnor utför som nåt viktigt jobb. Någon har t.o.m. kallat det för förspilld kvinnokraft. Så urbota dumt! Min definition av "förspilld kvinnokraft" är när kvinnan efter hon kommit hem från sitt arbete tar hand om ALLT hushållsarbete medan hennes man eller sambo väldigt övertygande spelar rollen  som "den osynlige mannnen".

19 kommentarer:

  1. Man tycker ju att FK borde vara intresserade av att slutföra ett ärende.
    Men det är väl därför de har så långa handläggningstider, när de inte kan hjälpa till att lösa ett problem.

    3ggr fyllde jag i blanketterna, och alla gånger var fel enl. FK. Sen påstod de att de inte fått medicinskt underlag för min ischias - HA HA, det har jag skickat 2 ggr.

    Tydligen behövs det ingen utbildning för att få jobba hos dem

    Trevlig helg du också, om vi nu mot förmodan inte hörs förrän måndag

    mvh

    SvaraRadera
  2. jo, det där uttrycket "förspilld kvinnokraft" har jag också hört men det som du skriver om längst ner är helt sant
    kramar

    SvaraRadera
  3. Tror faktiskt att många håller med...även män.

    SvaraRadera
  4. Många av dom mönstren kommer jag ihåg.Jag är inte mycket för att virka men att sy på maskin har jag gjort mycket.Man vill ju helst komma ihåg dom trevliga minnena. Ha en bra kväll! Kram!

    SvaraRadera
  5. Så kul att det går i arv i er familj. Jag kan men är inte intresserad. Norr om vår stad ligger Murberget. Där anordnas en del utställningar och kurser i olika hantverk. Jag har följt med sambon några gånger dit och det är riktigt spännande.
    Inte tycker jag att det är att slösa med kvinnokraft den som säger det är bara avundsjuk
    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag tror också det bottnar i avundsjuka.

    SvaraRadera
  7. Tänk att även mammans klänning är modern nu! (den på bilden)

    SvaraRadera
  8. Känner så väl igen det där med att klippa ur och klistra in mönster - både stick-, virk- och sömnadsbeskrivningar.
    Min mor var en fena på det mesta i handarbetsväg - och inspirerade mig. Har många gamla mönster kvar - en del helt OK att använda än idag.

    Undrar hur det ser ut om 20 år - kan man sticka och virka då måntro? Vet inte vad man får lära sig i slöjden på skolan numera.

    Fin kofta - Zoe är säkert söt som en karamell i den!

    SvaraRadera
  9. Hejsan Gunnel !

    Såg Du varit inne på en av mina bloggar. Hade gärna velat höra Lionel utan Jill. Men man kan inte få allt.Undrar hur gammal han är 60 år.Tror jag ska googla på honom. Nu fick vi ju reda på varför det varit tyst om honom.

    Förr var det verkligen fina babykläder.Handstickato.handvirkat som jag gjorde.Stickade alldeles för löst.

    Kram Mi

    SvaraRadera
  10. Beppan: På den skolan jag jobbade fick barnen testa på många handarbetstekniker, och även lära sig att ta vara på gamla kläder och sy om. Fast det är nog ganska mycket upp till textilläraren även om det finns en läroplan.

    Mi: Jag hörde och såg Lionel och Jill hos Skavlan ikväll. Tyckte väl inte att den här sången var den bästa.

    SvaraRadera
  11. Jag skrev en kommentar här men den syns inte, hoppas den dyker upp.

    SvaraRadera
  12. Håller med dig om dina sista meningar om "förspilld kvinnokraft".

    Härligt att du fått alla gamla mönster och har användning av dem nu.

    Hemslöjden är verkligen bra att bevara alla gamla hantverkstekniker. Själv fick jag genom dem kontakt med en gammal kvinna som lärde mig att "slå frivoliteter", som är ett helt utdött hantverk. En vän till mig hade fått ett par fina dukar av en äldre kvinna och ville ha hjälp med att skriva ner virkbeskrivningen på spetsen. Jag lovade att hjälpa till och upptäckte ganska snart att det inte var virkning och fick leta länge innan jag förstod att det var frivoliteter. Jag har inte fortsatt med lära mig det, för det var för pillrigt med en liten slända och man var tvungen att vara fingerfärdig. Men jag lyckades göra ett par bokmärken som jag använde i många år.

    SvaraRadera
  13. Inga: Ibland lever datorerna sitt eget liv.

    Raija: Jag har med provat att slå frivoliteter, men jag tyckte det var jättesvårt.

    SvaraRadera
  14. Vilka underbara minnen du har kvar,en riktig skatt,mmmm.Jag förbannar mig själv för min dumhet att när min moster ville lära mig knyppla så tackade jag nej.Så urbota dumt men jag var för ung för att förstå värdet.Hon knypplade fantastiska spetsar men tyvärr vet jag inte vart de tog vägen efter hennes död,suck.

    Önskar dig en skön dag vännen,kram!

    SvaraRadera
  15. Ville bara säga att jag har bytt bloggadress

    SvaraRadera
  16. Marianne: Jag har tyvärr inte heller tagit vara på allt jag haft möjlighet till. Ibland är man efterklok.

    SvaraRadera
  17. Jag känner igen flera av mönstertidningarna. Litet roligt är det. Förspilld kvinnokraft vet jag inte om man kan säja. Man har ju haft roligt, handarbete var ju inte alltid ett måste. Då skulle det inte bli så fantasifullt.

    SvaraRadera
  18. Det fanns ju ingen TV på den tiden, så man hann ju handarbeta en hel del.

    SvaraRadera