tisdag 27 februari 2018

Ont, det gör ont.....



Jag skulle kunna sjunga som Lena Ph just nu. Eftersom det där mirakelplåstret hjälpte inför flygresan, inbillade jag mig att allt var frid och fröjd. Tyvärr var det inte så. Igår morse var det färdigt igen...och denna gången ännu värre. Jag är otroligt tacksam att jag har ett par kryckor stående i garderoben, så de åkte fram. Jag hasade mig fram som något Frankensteinliknande, men jag kunde i varje fall förflytta mig hjälpligt. Man får vara glad för det lilla. Det är så underligt, för de gånger det inte går att göra saker som vanligt, upptäcker man hur mycket som helst som behöver göras. Jag bestämde mig helt sonika för att ignorera allt sånt.


Jag ringde min läkarcentral, men eftersom de blivit så populära vill alla lista sig där och tillgängligheten har blivit därefter nu. Sköterskan ringde upp mig efter ett par timmars väntetid och när jag förklarat mitt dilemma sa hon automatiskt:"Ja, du får ta dig till akuten för jag har inga lediga tider kvar." Jag hade precis talat om för henne att jag kunde varken sitta eller ligga utan stod och hängde på kryckorna, men det hade hon nog inte hört. Hur i all världen trodde hon jag skulle kunna komma in i en bil? När jag förklarat för henne att jag inte ville ha en tid för undersökning utan bara prata med min doktor om smärtlindring blev det annat ljud i skällan. Min läkare ringde upp, men hon är väldigt restriktiv med att skriva ut medicin. Det är i och för sig bra, men den här gången var jag verkligen i behov av något som tog bort smärtan snabbt som ögat. Hon ansåg att jag skulle köpa receptfria tabletter och när jag blev bättre skulle jag ta mig till en sjukgymnast. Jag ska ta kontakt med sjukgymnasten när jag blir så pass att jag kan sätta mig i bilen, men det lär dröja med de värkmediciner jag blev rekommenderad att köpa. Det hade gjort samma verkan att käka en skiva knäckebröd.

Jag tog på eget bevåg starkare grejer, för just då struntade jag totalt i alla biverkningar och om medicinerna passade ihop med de jag tog sen tidigare. Jag ville bara sluta ha ont. Tur i oturen är det att jag köpt en höj-och sänkbar säng, för den är verkligen till stor nytta nu.  Ibland har jag tänkt att det skulle vara skönt och få ligga och vila en hel dag, men nu när jag inte kan göra mer än just det vill jag hellre vara uppe. Tänk att man aldrig blir nöjd!

16 kommentarer:

  1. Ibland kan man inte bli annat än förgrymmad på sjukvården. Du är ju verkligen i akut behov av smärtlindring!Ibland önskar man att de som ska hjälpa en för allt sådant som du nu är i, själva skulle få känna på hur det är att ha ryggen sjuk. De verkar inte ha förståelse i tillräcklig mängd utan går på någonslags räls som kör över istället för att stanna upp o se till att lindra folks smärtor.
    Bra att du har starkare medel att ta till! Önskar dig verkligen ett snabbt tillfrisknande o akut hjälp, (cortisonspruta?). Styrkekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag håller med dig om att empatin är inte den högsta ibland. Visserligen är det svårt att hjälpa alla, men man måste lära sig lyssna och inte ge sådana dumma svar som jag fick. Det gör bara att man blir både arg och ledsen.

      Radera
  2. Visst är det bra med en viss restriktivitet men det får inte bli löjligt. Har man så ont så behöver man ordentlig smärtlindring för att kunna slappna av och bli bättre. Att rekommendera Panodil är ju skrattretande skulle jag vilja säga. I bland får läkaren också lita lite patientens historia.

    Kram och krya på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag måste erkänna att jag blev både arg och ledsen. Läkaren kan garanterat aldrig haft diskbråck.

      Radera
  3. Men har man så ont som du har är man ju tvungen att få något starkare utskrivet.....ibland blir man irriterad :(
    Kram och krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det var tur att jag kunde få tag på starkare piller annars vete fåglarna hur det hade gått.

      Radera
  4. Fy jag lider med dig. Förstår precis hur du har det.
    Tur att du har "något" starkt att ta. Bra att ha något i sina gömmor.
    Många krya på dig kramar!

    SvaraRadera
  5. Usch o fy,lider med dig,som inte får den hjälp du så väl behöver,inget + till din vårdcentral...
    Fish and Chips är faktiskt riktigt gott..Hoppas du blir bättre fort nog..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Man ringer väl knappast till sin läkare för att få ordinerat receptfri medicin, så jag förstår inte hur de tänker där på läkarcentralen. Ibland känns det mest som man ringer och stör.

      Radera
  6. Yvonne Ulla Bengtsson27 februari 2018 15:49

    Försök med att lägga en pall/stol i sängen lägg benen på den så att det blir avlastning för ryggen Hmmm svårt att beskriva hur du ska lägga pallen/stolen .
    S.....Det brukar komma kvinnohistorier den dagen
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I och med att jag har en höj och sänkbar säng så kan jag reglera både fot och huvudända. Det belastar på ett bättre sätt då.

      Radera
  7. Det där låter ju inte bra. Har du blivit ordentligt undersökt och fått reda på om det ev. går att göra något åt saken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är röntgad för många år sedan och då konstaterades det var diskbråcket fanns. Jag har klarat mig från obehag i många år, men nu har det blivit 2 gånger på ca ett halvår. Jag får avvakta och se hur det avlöper denna gången.

      Radera
  8. Usch, vilken trist avslutning på en trevlig resa. Jag känner till hur hemsk det där kan vara. Och, som sagt, tur att du inte reste ensam den här gången.
    Krya på dig-kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kändes tryggt med sällskap på resan.

      Radera