fredag 4 augusti 2017

Ingen ring på fingret



Det fick bli om benet i stället. Igår var det dags igen att sätta ringar på duvungarna. I morgon ska de ge sig iväg på flygtävling för första gången denna säsongen. De sänds iväg till Lagan och släpps därifrån. När ungarna är små får de en ring runt benet med sitt speciella nummer på, men när det är dags för tävling måste de ha en extra ring med ett chip.


När duvan kommer hem till slaget och landar där ges informationen från chipet till en slags dator i duvslaget som talar om vilken duva som kommit hem och tiden. Vi lever ju i dataåldern numera. Förr sattes en gummiring runt benet före varje tävling. När duvan då kom hem skulle ringen tas av benet och läggas i en klocka som då visade samma sak som datorn gör nu. Där gick många dyrbara sekunder till spillo....tid är pengar. Kanske inte riktigt ändå, för det är inga prispengar att tala om i duvsporten.

Göran hade satt fram en stol och ett litet bord i garaget, för det var lite småkallt ute. Det liknade nästan ett café. Där var det meningen att jag skulle sitta. På bordet låg ringarna i små påsar med varje duvas nummer markerat. Göran tog en duva och läste upp numret. Sen var det för mig att leta upp rätt påse, plocka ut ringen och fästa den runt benet på duvan. Göran höll den i ett fast grepp, så den hade ingen chans att flaxa iväg. Det är ändå ganska besvärligt att få ringen på plats och låst så den inte ramlar av under flygningen. Jag tycker jag har fått in en bra rutin på det hela nu efter så många år, så det gick ganska snabbt.


När sista duvan var klar och Göran stoppat ner den i korgen satt jag kvar och väntade. Ingenting hände! Där satt jag vid ett cafébord och bara väntade på att någon skulle komma och servera mig kaffe och en kanelbulle. Det är väl det minsta man kan begära efter att jag jobbat så hårt. Nästa år kommer jag nog att strejka.

18 kommentarer:

  1. Det tycker jag allt du ska göra nästa säsong. :) Det låter annars mycket spännande.
    Helgkram Bosse
    Ps. Varje gång du berättar om duvor blir jag nostalgisk och saknar att jag inte kan återse en dansk serie som jag älskade. Jag har den bara på VHS band. Går inte att få tag på. Där ingår en hel del duvor. "Tre för en tango" hette den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen serie jag minns, men danska serier brukar vara bra.

      Radera
  2. Klart du borde fått kaffe där vid cafébordet!
    Håller tummarna att det går bra för dem alla i morgon!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas det blir bra väder, så de kan ta sig hem.

      Radera
  3. Kära nån då inget kaffe o kanelbulle - tänk om jag kunde bjuda dig och få mig en duvlig syn :-)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det ser jag fram emot.

      Radera
  4. Roligt att höra hur det går till med duvorna! Hoppas nu det går bra för dem! Men en kopp kaffe och en kanelbulle kunde du absolut ha fått :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte det var lite snålt.

      Radera
  5. Absolut det minsta man kunde begära ;-)

    Kram

    SvaraRadera
  6. Intressant. Det här med flygtävling med duvor är en helt ny värld för mig. Har ni duvor hemma,alltså? Jag vill veta mycket mera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min man har byggt ett duvslag på vår tomt och han har tävlat med brevduvor i drygt 50 år.

      Radera
  7. Min svärfar hade duvor!
    .......Många har tekniska prylar som tar tid!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duvsporten är inte så stor i Sverige som i t.ex. Holland och Belgien.

      Radera
  8. Du får väl se till att kaffekorgen är laddad och på plats innan du träder i tjänst som ringpåträdare.
    Hoppas att alla duvor hittade hem igen!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  9. Jag tycker att det är häftigt med duvorna. Kan inte fatta att de vet vart de ska flyga.
    Det var dålig service på cafe´t. Klagade du inte?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men det gjorde ingen nytta.

      Radera