måndag 18 juli 2016

Gäsp!



I min ungdom var jag en utpräglad nattmänniska. Tidiga morgnar var som ett rött skynke för mig. Mitt första jobb var på Barnsjukhuset i Helsingborg. Arbetstiderna var lite konstiga. Vi började halv 7 och vissa dagar gick vi sen "hem på timmar" som vi sa då. Numera säger man väl att man jobbar delade turer. Vi var alltså på jobb i en och en halv timme. Då hann vi precis tvätta och mata de barn som vi skulle ansvara för den dagen. Det ingick även i vårt arbete att damma ett antal salar, sen fanns det en dam som tvättade golven där.

Klockan 8 gick jag alltså hem igen och hoppade direkt i säng och sov fram till ungefär kl.10. Först då åt jag frukost och sen var det dags att åter bege sig till jobb, för kl 11 började nästa del av arbetsdagen, som slutade kl. 8 på kvällen. Arbetstiderna var inte de bästa, men eftersom jag bara hade mig själv att tänka på så fungerade det ändå. Det måste ha varit ett elände för de som hade familj och barn. Vi arbetade varannan helg och då jobbade vi hela dagen d.v.s. 12 timmar. De flesta av mina arbetskamrater var i min ålder och jag trivdes jättebra. Jag har alltid gillat att jobba med barn och det är nåt visst med att ta hand om sjuka barn.

Efter att Ulrika var född så sa jag upp min anställning, precis som de flesta gjorde när de fått barn. Efter något år, när ens eget barn blivit större var det bara att meddela husmor att man var intresserad av att börja jobba igen, och man var alltid välkommen. Jag valde att jobba natt, eftersom betalningen då var bättre plus att jag slapp alla tidiga morgnar.

Konstigt nog började jag för en tid sedan känna att jag inte orkade sitta uppe lika länge som förr. Ännu konstigare var att jag vaknade jättetidigt på morgonen....och var pigg. Det stämde inte riktigt in på min profil. Jag upptäckte däremot att jag hann med väldigt mycket på förmiddagarna och det var klart inte så dumt. Men nu helt plötsligt så sitter jag framför TV:n igen på nätterna eftersom jag inte kan sova, och jag sover fram till ca halv 9 dagen efter. Det är kanske inte så sent, men om man då räknar med att det tar några timmar för mig att morgna mig, så är vi snart framme vid lunch. Halva dagen har gått till ingen nytta. Det är för väl att jag inte har något jobb som kräver att jag måste vara på alerten mellan vissa klockslag varje dag.

18 kommentarer:

  1. Oj, det var jobbiga arbetstider du hade på den tiden!
    Men visst är det skönt när man inte har några tider att passa. Man kan morgna sig hur länge man vill :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att läsa. Förstår att de arbetstiderna inte passade de som hade familj. Måste varit extra trevligt när ni var i ungefär samma ålder. Har ni träffats igen under "ordnade" förhållanden?
      Det är märkligt det där med sömn och pigghet. På sommaren är jag inte lika mycket i behov av sömn som under resten av året. Det finns för och nackdelar med allt.
      Kram Bosse

      Radera
    2. Ami: Arbetstiderna är klart annorlunda idag, men jag trivdes jättebra med jobbet.

      Radera
    3. Bosse: Vi träffades efter ett antal år då vi alla hade egna barn...och ingen av oss jobbade kvar på Barnsjukhuset.

      Radera
  2. Jag har också märkt att jag är tröttare nu än förr om kvällarna. Visserligen jobbar jag fortfarande med obekväma arbetstider, men jag orkar liksom inte sitta uppe till 12, halv ett... Tidiga morgnar mår jag bäst av. Inget är väl så mysigt som en arla morgonstund... Ha en fin dag 💙

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt med tidigare morgnar...ifall jag vaknar av mig själv och inte blir väckt av något annat.

      Radera
  3. Vilka arbetstider!!!!
    Som pensionär så bestämmer man själv när man ska stiga upp och när man ska lägga sig.Bra va??? :-)
    Ja det har varit mycket småbesök ,Det är så gott att lukta på bebisar!
    Ha en bra vecka!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter vad man läser så är arbetstiderna inom vården inget att hurra för idag heller.

      Radera
  4. Knepiga arbetstider. Jo, halva dagen går i ett huj. Och inget blir gjort. Känner allt igen mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi i personalen gjorde själv upp ett schema för att slippa dela av dagen. Det fungerade utmärkt, men efter ett tag så var det någon klåfingrig tjänsteman som ville sätta sin prägel på det hela. De som jobbar på plats vet bäst vad som fungerar, men det finns det en del som inte förstår.

      Radera
  5. Otroligt jobbigt arbetsschema du hade när du började jobba. Hur man hann att jobba förr är för mig en gåta numera. Men man gick ju upp tidigare än nu. Fast jag har upptäckt att dagen blir så kort när man sover länge på morgonen, så de senaste dagarna har jag ställt klockan en och en halv timma tidigare än jag brukar vakna. Jag är inte trött för det, snarare piggare och dessutom hinner jag lite mer.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också tillfälligt ställt min mobil på alarm. Förhoppningsvis kommer jag om ett tag in i en rutin där jag vaknar av mig själv. Det känns alltid bäst.

      Radera
  6. Haha, jag kunde lika gärna skrivit sista kapitlet själv! Uppe halva nätterna, gloendes på dumburken, zappandes mellan kanaler som visar bara skräpprogram, sen in på ToGo för att hitta play-inspelningar. Klockan ringer åtta, "baraföratt"...I mitt arbetsliv jobbade jag största delen på bank och där började vi vid niosnåret, men man kunde gott flexa till halv tio då vi öppnade ...så tidiga morgnar det var bara aktuellt när vi drev värdshuset, då fick man börja tidigt för att hinna preppa luncher och beställningar. håhåjjaja.
    Ja nu är man friherrinna och alla i byn vet att man inte ringer finnkäringen före tio

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Så bra att de tar hänsyn till dig.

      Radera
  7. jag har också jobbat natt. men det var då det

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är evigheter sen jag också jobbade natt. Arbetstiderna i skolan och på fritids var mycket bättre.

      Radera
  8. Delade turer är ett elände för många. Här kämpar hemtjänsten med att få bort dem. Inför varje val lovar politikerna att de ska försvinna, men vallöften ...
    Känner igen mig i nattuggleriet! Jag har alltid varit en nattuggla (har tidvis också jobbat natt) - och uggleriet sitter i! Jag fungerar så bra under sena kvälls- och nattimmar vilket givetvis resulterar i att förmiddagarna blir lite si-så-där. Men det är okej. Dock märker jag att med tilltagande ålder kan jag ibland vara lite gäspig på kvällarna, det var jag aldrig förr.
    Natti, natti!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer att man tänker bättre sent på kvällen. Så många bra idéer man kommit på då.

      Radera