söndag 18 september 2016

Sån är jag


Underbar, intelligent, vänlig, söt, charmig, rolig......nog pratat om mig nu. Hurdan är du?


Vi är oftast inte så bra på att berömma oss själva. Jantelagen ser till att vi håller oss på mattan. Fast ibland hade det inte skadat att man berättade lite om hur man var och vad man kunde även till vardags. Under en anställningsintervju är det absolut bra om man kör lite av Gustavstilen, men kanske en aning nertonat. Jag tror absolut att dagens ungdomar är bättre på det än vad medelålders eller äldre personer är. Vi är uppfostrade med att inte framhäva oss själva för mycket, för då anses vi vara skrytsamma. 

19 kommentarer:

  1. Utan att skryta Sån är jag!!!!!Skämtar med dej!
    SVAR:....Du har så rätt.Om man har samma humor så klickar det.
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror bestämt att beskrivningen stämmer in på dig.

      Radera
  2. Ja, visst är det svårt att framhålla sig själv! Vi är inte vana vid det helt enkelt!
    Men lite bättre borde vi bli på att ge oss själva komplimanger!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innerst inne är vi nog många gånger nöjda med oss själva.

      Radera
  3. Det är lättare att ta fram sina fel och brister, än att komma på vilka fördelar man har. Nog är det konstigt!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fel att tänka på det viset.

      Radera
  4. Pust ... via mobilen kan jag kommentera på blogspot-bloggar. Det går inte via datorn just nu ... för mig alltså.

    Jag tycker att det här är lite svårt, för om man inte samtidigt lyckas visa ödmjukhet i sammanhanget blir det lätt "skryt" av det, och hur viktigt det än är att slänga av sig Janne så bygger den bördan även på något som också är positivt ... nämligen omtanke, osjälviskhet och hänsyn. Med rätta är vi kritiska mot Jante, men en gyllene medelväg skulle jag nog helst se ...

    Via mobilen kunde jag bara kommentera som anonym, men det är jag. ... Lollo (I mitt tankerum)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm ... inte Janne ... hihi ... skulle naturligtvis vara Jante ; )

      Radera
    2. Det får naturligtvis aldrig gå till överdrift åt något håll, men jag tror vi har lättare för att förminska oss själva än att höja oss till skyarna.

      Radera
  5. Håller med dig helt. Fast jag vet inte vad som är bäst. Det är så lätt att ungdomar som lär sig framhäva sig själva, kanske att det går för långt, ett mellanläge borde det vara. Viktigt att de samtidigt kan se att det finns andra personer runt om, som också behöver synas och finnas till.
    Egot får inte bli så stort att empatin tar stryk.
    Varm kram till dig och trevlig söndagskväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en svår balansgång, men om man använder sitt sunda förnuft så bör det inte vara några problem.

      Radera
  6. Just den katten har ett väldigt självförtroende! Vi skulle nog alla behöva och må bra av mer sådant men utan att för den skull bli odrägliga. Det är märkligt att vi har mycket lättare att tala om våra fel än våra förtjänster. Lika svårt har vi att ta komplimanger.
    - "Vilken snygg klänning du har!"
    - "Äsch, den här gamla trasan."
    Vi borde bejaka oss själva mera och oftare.
    Ha det gott i söder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ännu en sak du tar upp som är väldigt typiska för oss....att inte kunna ta emot en komplimang.

      Radera
  7. Adjektiverna berättar inte så mycket. Men jag tror inte att man ska sticka under stolen med vad gäller det som man har gjort eller som man faktiskt kan. Jag känner igen mig, att man liksom nedvärderar sina prestationer för att inte verka skrytsam... där är nog männen ofta mindre blygsamma än kvinnor, i alla fall i arbetslivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag också märkt att det är skillnad mellan män och kvinnor.

      Radera
  8. Gustav har ett rejält självförtroende - det har inte jag, som tycker det känns jobbigt att försöka beskriva mina goda sidor... :)
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi borde nog öva på det lite till mans, för alla har vi goda sidor.

      Radera
  9. ... jag har inga svårigheter med varken goda eller dåliga sidor nu för tiden - världen är inte svart vit och inte heller jag :-) men visst är det smart att tona ner sig ibland, att vara stor är att inse sin litenhet - du vet kuggen i livet :-)
    Stor kram för detta inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det bästa är helt klart om man kan vara nånstans i mitten. Lagom brukar som sagt vara bäst. Sen spelar det nog ingen roll hur man är, för man kan ändå inte vara alla människor till lags....och det finns ingen anledning att sträva efter att vara heller.

      Radera