måndag 5 september 2016

En betydelsefull dag


I lördags fyllde Daniel 4 år och vi hade kalas för honom. En prinsesstårta beställdes, för det är lite svenskt över det hela och texten på marsipanremsan blev också på svenska. Den hade naturligtvis varit lika god vilket språk som än använts. Han fick många presenter och bl.a. en tavla med det svenska alfabetet och de exotiska bokstäverna Å, Ä och Ö. Ett rymdskepp packades också upp och en del dinosaurier. Jag kom och tänka på att det var exakt samma intressen som hans pappa hade som liten. Även flygplan hörde till favoriterna och hans favoritleksak var ett litet flygplan som heter Dusty.


När Zoé var här fick jag lära mig namnen på alla de populäraste prinsessorna och My little Pony-figurerna. Just då kunde jag rabbla dem nästan i sömnen, men nu är det mest Fluttershy och Pinky Pie som jag kommer ihåg. Jag får försöka plugga in de andra namnen igen ifall det skulle bli förhör nästa gång vi skypar.

Rasmus har växt ifrån leksaksstadiet, även om han kunde leka med småkusinerna och deras saker, vilket uppskattades väldigt av dem. Hans stora intresse nu är wrestling fastän han inte själv utövar den "sporten". Det är nog mest show, men jag tycker det är i tuffaste laget. Rasmus får aldrig börja med sådant. Där lägger jag in mitt mormorveto. Han håller i stället på med styrketräning och det tycker jag är mer vettigt.


När Daniel och hans familj skulle åka hit, så hade SAS klantat till det med deras biljetter och avbokat dem utan att meddela något. Först när de kom till flygplatsen för att checka in fick de veta detta och var då tvungna att boka nya biljetter eftersom de naturligtvis ville åka hit. Så dåligt! Jag hoppas verkligen de får rejäl kompensation för strulet. Jag förstod på Daniel att hans förtroende för SAS inte var så stort, för han höll ett eget flygplan i handen hela tiden när vi var på Kastrup. SAS går inte att lita på, men det gör däremot Dusty.

18 kommentarer:

  1. Det blir tyst och tomt hemma hos er nu. Men du får ju njuta av att ha haft alla hemma. Men vad knasigt som SAS klantat sig.
    Må väl vännen, Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns helt overkligt här idag. Verkligen dåligt av SAS, men huvudsaken var att de kom hit.

      Radera
  2. Ni har så fin kontakt så jag blir lite rörd och får längtanslängtor efter egna barnbarn just nu. Fyra år redan. Det är lite märkligt hur väl man börjar känna varandra via bloggen, Zoé föddes just och Daniel nästan just...och nu är han redan fyra år. Och Rasmus är intresserad av wrestling. Det är bra att det finns mormorveton. Rasmus lyssnar på dig också, ni som står så nära varandra.
    Det börjar bli, alltmera, och inte bara på SAS, att man måste vara om sig och kring sig. Det sker en hel del misstag som inte alls ska ske. Så förargligt Daniel med familj med strulet. Hoppas att de får en bra kompensation, det behöver de. Bara känslan av att stå på flygplatsen och vara obokad fastän man har bokat. Brrr...
    Ha en fin måndag Gunnel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tar nog några dagar innan den här overklighetskänslan försvinner. Ja, tiden rinner fort iväg och som du skriver så blir en del bloggare nästan som riktigt nära vänner. Vi läser om varandras glädje och sorg och engagerar oss. Man behöver inte ha personen i närheten för att känna stor sympati. Jag hoppas också de får en rejäl kompensation för flygstrulet.

      Radera
  3. Så roligt att ni har fått rå om varandra under så lång tid....men förstår att huset känns tomt och öde när alla åkt!
    Hoppas verkligen de får en rejäl kompensation från SAS!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har haft så kul och nu får jag leva på minnen ett tag.

      Radera
  4. Visste inte vad wrestling var så jag fick googla.Jag håller med dej att styrketräning är bättre!
    SV...Tyvärr !
    Vi håller på att förstöra vår natur!
    Ha en bra vecka!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wrestling är i mitt tycke ingen sport.

      Radera
  5. Fint kalas vad det verkar och härliga minnen. Tur det finns sätt att ta sig långt och tillförlitliga små hjältar när nöden så kräver. :)
    Önskar dig en fin vecka.
    Kram Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart blir det kalas igen när Rasmus blir tonåring om en dryg vecka.

      Radera
    2. Tårtan såg god ut. Den där sporten är inte min stil. Är det en sport förresten? ;) Trevligt att notera att en del saker går igen mellan föräldrar-barn.
      Kram Bosse

      Radera
    3. Jag tycker inte det är en sport, mer ett skådespel. Det är poppis bland yngre killar, även om jag inte förstår varför.

      Radera
  6. Hi hi hi . . . ja jag tror att man kan lita på Dosty mer än SAS, 'fniss'
    Alla dessa nya leksaker med roliga konstiga namn kan jag inte hålla reda på,
    varje år kommer nya figurer och dyra som skam är de alla.
    Men det gäller att vara uppdaterad som mor och far föräldrar.
    Tiden den går och 4 år redan har gått och givetvis måste det bli tårta på kalas.


    Må väl kram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värsta är att de där leksakerna med namn skiftar i popularitet och när jag äntligen lärt mig namnen så är det andra figurer som är favoriter.

      Radera
  7. Det är så berörande att läsa detta, så bra du har skrivit om dina barnbarn och dig; såna band, lyckan och vemodet som följs åt, tiden som går och tider som blir små epoker som följer åldern. Så mycket värma och kärlek - och Gunnel - du är så närvarande! Mormorsveto eller farmorsveto må till.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tove! Innan jag hade barnbarn visste jag inte vilken skillnad de här små människorna kunde göra. Livet har blivit helt annorlunda och mycket innehållsrikare.

      Radera
  8. Mums, den tårtan ser smarrig ut! Åren rusar snabbt iväg även för små människor.
    Dusty-flygplan låter som ett flygplan att lita på när SAS missköter sig.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Prinsesstårta är alltid gott.....nästan för gott, för jag brukar ta för stor bit.

      Radera