tisdag 11 april 2017

Första dagen på påsklovet.

Vi gick ut starkt redan från början. Rasmus kom hit i söndags kväll och vi bestämde oss snabbt för att ta en rejäl långtur inne i skogen redan på måndagen. Det finns en motionsrunda som vi alltid gick när hans mamma, moster och morbror var i hans ålder. Vi har pratat många gånger om att gå den igen, men jag har dragit mig lite för det eftersom jag ansåg att min kondition troligtvis var för dålig. Vad som flög i mig igår vet jag inte, men hur som helst så snörade vi på oss gåskorna och gav oss iväg.


Den första biten av slingan har vi gått tillsammans många gånger, så den kände han igen. Nu såg jag att det var ganska så rikligt med vitsippor. Det har jag längtat efter att se.


Bara en liten bit därifrån växte några tussilagon. Då känns det att det är vår på riktigt.


Lärkträd finns det gott om längs stigen och de var överfulla med kottar. Träden är jättehöga, men som tur var låg en del träd längs med vägen, så jag kunde plocka och fylla på mitt pysselförråd. 


Det kan jag nog till viss del tacka den här mannen för. Han körde med en maskin inne bland träden och gallrade. Det görs med jämna mellanrum och då gäller det att passa på. Hela skogen är som ett stort hobbylager....och allt är gratis. 

När vi gått lite mer än en timme började det kännas aningen motigt. Det var tur att jag inte gick ensam, för det är ganska trist. Nu kunde vi småprata under tiden och vi hade riktigt kul. Det kändes aldrig så där outhärdligt att gå så långt, och det är en liten väg som man följer hela tiden. Väldigt skönt att slippa ta sig fram på små stigar och skutta över stock och sten. Nu är det bara till att gå helt normalt. Det finns t.o.m. vägskyltar inne i skogen. 



Vi gick Pedrohallvägen, tjusigt namn på en skogsväg, och nästa gång vi kom till en korsning kunde vi välja att antingen gå mot Rävastenen eller till Tingvalla. Vi valde Rävastenen. Rasmus hade inte varit där sen han var ca 4 år, så han mindes inte mycket av den.


Det är en megastor sten som förts dit med inlandsisen. Det berättas om att rävar haft sitt gryt under den här stenen. Något sådant syns inte till nu längre, men det springer rävar kring i skogen ibland. Jag letade bland gamla foton och hittade ett som jag tagit på Rasmus när vi var där för snart 10 år sedan. Han har växt en del sen sist. 

Nu började det kännas inte bara i fötterna utan även i ryggen att vi gått långt. Vi hade tack och lov inte så långt kvar och när vi låste upp ytterdörren visade klockan att vi promenerat i två timmar och femton minuter. Idag blir det inget promenerande alls. 

20 kommentarer:

  1. Jag saknar vitsippor eftersom vi inte har några här där jag bor. Och blåsippor saknar jag också.
    Tussilago är ett riktigt vårtecken. :)
    Det var en ordentlig stenbumling.
    Skönt att kunna promenera ute i skogen.

    SvaraRadera
  2. Så bra att det var något som flög i dig. Om inte så skulle vi andra inte ha fått möjlighet att vara med på din och Rasmus vandring i skog och mark. Jag blir avundsjuk på lärk-kottarna och kvistarna du fick med dig hem. Genast funderar jag på var jag hittar likadana i min närhet. Jag tror jag vet. Det som flög i dig verkar vara på väg att flyga i mig också!
    Kanske det rentav blir ett inlägg härifrån också så småningom när jag och Uffe drar iväg ut i vårskogen. Nu är det inte särskilt inbjudande på utsidan..småruggigt på alla sätt, men solen brukar ju överraska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra när idéerna kan flyga iväg så över vattnet. Idag tar jag det lite lugnt.

      Radera
  3. Vilken härlig promenad ni gjorde ... och Rasmus har hunnit växa rejält. Kul med såna här jämförelsebilder!
    Härliga bilder med blommorna i finaste vårskrud!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Igår när vi gick där kände jag hur mycket jag saknat att gå den här motionsslingan. När jag vilat upp mig kommer det med all säkerhet att bli fler promenader.

      Radera
  4. Vilken härlig promenad. Det är alltid lättare att gå på promenad med trevligt sällskap. Vill inte Göran följa med?
    Kram

    SvaraRadera
  5. Promenaderna där man får strosa, fota och ta det lugnt är de bästa. Jätte härligt! Lärkträd har vi inte så många, längs mina rundor. Det är så söta fina kottar på dem.
    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar lärkträdets kottar. De ser ut som små rosor.

      Radera
  6. Oj så långt vitsipporna har kommit hos er!
    Det var en ordentlig promenad ni tog, så i dag får ni vila benen och roa er med något annat.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir lite mer stillasittande sysselsättningar.

      Radera
  7. Vilken fin promenad! Och visst är det mycket roligare att gå när man har sällskap!
    Kan tänka mig att du och Rasmus hade mycket att prata om på er tur!
    Och vitsippor och tussilago....då är det verkligen vår!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tiden går fortare när man har trevligt sällskap.

      Radera
  8. Det syns att det var några år sedan! Gott sällskap är aldrig fel men även en fyrbent vän räcker långt!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fyrbent vän räcker väldigt långt. Jag saknar ofta att ha en sån liten goding med på min promenader.

      Radera
  9. Blåsippor finns det massor av här i området jag vistas i nu. Men jag har inte sett en enda vitsippa än, inte ens en knopp. Jag hoppas det finns vitsippor hemma i Småland när jag återvänder dit nästa vecka! :-) Annars får jag slå mig till ro, för jag vet ju att de kommer. Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge, sägs det vä?

    Fin skogsvandring ni har gjort! Rasmus ser väldigt nöjd och belåten där framför stenen. :-)

    SvaraRadera
  10. Vårens solar är tussilagon och stjärnor är vitsipporna. Det kan knappast bli vackrare än så där. Och så efterlängtade de är!
    Rasmus ser ut att vara nöjd med den långa och soliga "rastningen" av mormor. ;)
    Ja, naturen är rena hobbyaffären där allt är gratis. Man kan göra mycket fint av det hobbymaterialet. :)
    Ha det gott bland solar och stjärnor!

    SvaraRadera