måndag 9 januari 2012

Tant men inte tantig


Det är väldigt vad tanten är "inne" numera. Det skrivs böcker och insändare om tanter precis som om det var nåt alldeles unikt. För mig som växte upp på 50-talet då man kallade alla vuxna damer för tant, verkar allt detta lite snurrigt. De yngre tjejer som skriver om tanten gör det med respekt och det är inte alls fråga om nåt förlöjligande. Att vara tant är ju definitivt inte det samma som att vara tantig. Ordet tantig tycker jag har en väldigt negativ klang.

Idag såg jag en annons om städartiklar i ett reklamblad. Naturligtvis var det en tjej med på bild...med håret upprullat på papiljotter och med en klut knuten runt om. Jag har inget minne av att tanterna alltid sprang omkring med håret upprullat på papiljotter. De satte de så klart dit efter att de hade tvättat håret och det gör man väl knappast innan man sätter igång att städa. Dessutom pratas det hela tiden om att de hade rockklänningar på sig som knäpptes i ryggen. Så viga de måste ha varit för att kunna knäppa alla knapparna baktill...rena ormmänniskan. Om det är nåt man kan säga om tanten så är det att hon var verkligen INTE bakvänd.

När jag var barn var de flesta mammor hemma och tog hand om hushållet och barnen.....och mannen också för den delen. Jag tror den här tiden har blivit lite för romantiserad. Det var ingen dans på rosor att vara hemmafru på den tiden. Alla maskiner vi idag tar för givet fanns inte då, och de flesta kvinnor hade inte det självförtroende som dagens unga tjejer har.

Idealen ändras år från år både när det gäller mode och ideér. Nu är det tanten som är på modet, och det skulle inte förvåna mig om affärerna börjar annonsera om papiljotter och rockklänningar (med knäppning framtill). Fast det dröjer nog innan vi får se nån ute i folkvimlet i den munderingen.

15 kommentarer:

  1. Du har så rätt så, inte var det någon dans på rosor att vara en hemmafrutant...
    men allt blir ju på mode så varför inte ett tantmode **skratt**

    Tjingelingen.

    SvaraRadera
  2. inte bara det att det inte fanns de maskiner som vi har idag utan det där med pengar till hushållet, hur många hemmafruar var det inte som riktigt fick be om lite mer pengar för att det inte räckte till maten
    Sv: jag pratade med J om sådana automatiska system och han påstod att det skulle vara svårt att byta ut det här hos oss, jag undrar om det är hela sanningen jag :)
    kramar

    SvaraRadera
  3. De där städrockarna kommer jag ihåg, men de hade knäppning fram. Papiljotter hade de också, men som du skrev bara när de tvättat håret.

    Liknande städrock har jag funderat på att sy, med fickor för allt man behöver ha med sig i trädgården och då mer som trädgårdsförkläde. Kanske har jag blivit tant...:-)

    SvaraRadera
  4. Att vara hemmafru har väl aldrig varit en rolig sysselsättning.
    Men som 50-plussare kan man ju känna sig lite glad över att tanten just nu är poppis.

    Som svar på din kommentar hos mig - nej AF har aldrig engagerat sig i de arbetslösa, vilket borde vara deras jobb. det vore ju vettigare att slussa ut folk till jobb eller praktik som kan leda till ett varaktigt jobb,eller hur?

    Ha en fortsatt bra kväll
    mvh

    SvaraRadera
  5. Bra skrivet!!! Jag är tant men inte tantig!Ja...spontanbesök brakar bli trevliga.kul att du tyckte om det jag hade gjort med gästhanddukarna. Kram!

    SvaraRadera
  6. Rantamor: Men jag vägrar att hålla i handväskan med båda händerna som ett slags vapen, som alla "tanter" alltid gör på bilder.

    Ansepanse:Många levde nästan som slavar. Jag hade aldrig fixat att leva så. Det hade mitt humör satt stopp för.

    Raija: Klänningsmodellen var inte alls dum. Det fanns ju som du skrev fickor med plats för allt. Man behöver ju t.ex. stoppa mobilen nånstans idag.

    Zoega: Man kan ju plocka ut godbitarna ur hemmafruns liv och bara göra det man känner för. Då blir det inte många syltburkar här det kan jag lova.

    Yvonne: Nej, jag tycker det är stor skillnad på att vara tant och att vara tantig.

    SvaraRadera
  7. Snacka om glamouriserat! Jag minns både städrocken och papiljotterna min mamma hade men nån tant var hon knappast.Hatt hade hon inte och kappan var av senaste snitt med schal-krage och allt :-)Inte ens min mormor var tant,hahahaha!Det här nyvaknade intresset för "tanten" är bara en "grej" i raden och det skulle vara kul att se dagens wanna-be-tant-tjejer skura trasmattor och allt annat slitjobb,med sina fejkade naglar .Då hade dom nog glömt allt om den här saken,tsss!
    Kramar om och önskar dig en skön kväll

    SvaraRadera
  8. Först och främst tack för Awarden.
    Jag ser lite annorlunda på tantskapet. Vi som är tanter nu är en helt ny sorts tant som fortsätter våra liv precis som innan. Inga begränsningar om vi inte själva vill. Jag träffade en gammal elev för två veckor sedan.Hon sa: Vad coolt att du är så ung fast du är tant. Lite beundran fanns i rösten. Kan det vara så att begreppet har fått en helt ny innebörd?
    Kram

    SvaraRadera
  9. Marianne: Min mor var aldrig heller nån tant. Jag tror det bara är en fluga med det här tantandet ...precis som med allt annat när det gäller mode och inredning. Väldigt enkelt att ta nåt från förr-i-tiden och göra det lite festligare. För vardagsslitet tror jag inte nån är intresserad av.

    Lisbeth: Åldern sitter i hjärnan och inte i kroppen har jag alltid hävdat. Det finns tantiga 30-åringar och tuffa 80-åringar.

    SvaraRadera
  10. Hej å hå här kommer en riktig tant. Men tänk vad stolt jag är över min ålder. Blev nyligen stoppad i en poliskontroll med papiljotter i håret och nattlinne...(skulle köra mannen till ett frukostmöte)....*fniss*...Du skulle sett minen på det stackars poliserna. Jag körde inte för fort & jag hade inte alkohol i blodet! Fick åka vidare...men "minen" som dessa unga polispojar visade glömmer jag aldrig. Riktigt roligt!
    Handväskan är min käraste ägodel+hatten! Det du.
    Må väl och ha det gott.

    SvaraRadera
  11. Tanten är på nåt sätt präktigheten och hederligheten personifierad, hon som vågar säga ifrån även om hon väcker ilska. Jag skulle gärna vilja vara tant men jag tror inte jag är riktigt kvalificerad!

    Skrattar gott åt kommentaren ovan!

    SvaraRadera
  12. Monica: O, vad jag önskar att jag hade varit med vid den poliskontrollen. Hade väl skrattat mig fördärvad. Tror det är ett oförglömligt minne för de här poliserna.

    Inga: Tanten är nog en dam som tänker på andra och vill alla väl. Tror inte man kan manipulera henne....hon ser säkert rakt genom all falskhet.

    SvaraRadera
  13. Du har nog så rätt, jag är nog tant enligt födelsedatumet, men tantig är jag no definitivt inte :)

    SvaraRadera
  14. Ibland så ser man rävar på vägarna här men det är inte ofta...snön har slutat att dala som tur är. Ha en fin dag o tack för att du kommenterar på min blogg..kram

    SvaraRadera
  15. Jag kommer också i håg från 50-talet att man kallade alla vuxna damer för tanter
    och ja, på den tiden var de flesta mammor hemmafruar, och så även min mamma
    Och som du skriver det var inte alltid en dans på rosor att vara hemmafru på den tiden
    Att ha en familj med flera barn och t.ex. inte ha tvätt eller diskmaskin m.m.
    och rollerna mellan mannen och kvinnan var uppdelade....mannen jobbade och kvinnan tog hand om allt i hemmet och barnen

    Kommer ihåg att mamma hade städrockar, men de hade knäppning fram
    Och ja, det vore ganska kul om det blev mode och med papiljotter på huvudet :-D

    kram

    SvaraRadera