lördag 16 december 2017

Lucka 16

Santos


Idag för 17 år sedan föddes i Småland en liten vit, lurvig Bichon frisée, som fick namnet Santos. Jag var med min dotter Katarina och hämtade honom. Han var pytteliten och påminde mest om en leksakshund. När Katarina var tvungen att åka iväg på en kurs fick han bo hos mig en vecka. Han saknade fortfarande sin mamma och gnällde lite på nätterna. För att han inte skulle känna sig ensam bäddade jag åt mig på golvet, så att han skulle kunna klättra upp på madrassen om han ville.....och det ville han. Antingen låg han över halsen på mig som en varm och go halsduk eller uppe på huvudkudden precis ovanför mitt huvud. Det kändes litet som att sova med nattmössa. 


Han gillade lite annorlunda sovplatser även sen han blev äldre.



Santos var 3 år när Rasmus föddes och de blev de bästa vänner. Rasmus räknade Santos som sin hund och Katarina var generös och lät honom vara delägare. 


Santos ställde alltid upp när Rasmus ville leka, bara han fick ta sig en liten lur emellanåt.


Inför Zoés födelse var Santos väldigt noga med att kolla vagnens säkerhet både uppe i själva korgen och nedanför den. Det var ju en dyrbar last som skulle köras i den. 




      Han gick in för jobbet som livvakt på stort allvar.


 Även om man är liten kan man vara tuff.

Det är snart 3 år sedan Santos lämnade oss, och han är fortfarande oerhört saknad.


36 kommentarer:

  1. Underbara lilla Santos. En sann liten livvakt och vän. Också jag minns er Santos med värme. Så fint du skriver om den lilla tuffingen. Man bär dem alltid i sina hjärtan, även när de inte är med längre i den här världen.
    En skön helg önskar jag dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi pratar ofta om Santos och minns allt kul vi hade tillsammans med honom.

      Radera
  2. Här blev det rörda reaktioner Gunnel; så fint bakom dagens lucka!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns fortfarande lite tungt när jag ser bilder på honom.

      Radera
  3. Jag vet att man kan sakna en hund oerhört!
    S...Visst är hon duktig!
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Underbart inlägg. Givetvis ska den sötnosen vara med i din kalender. Santos är så lik våran Texas på några bilder. Härligt att få läsa texten.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att han bodde så mycket hos mig. Vi har haft så mycket roligt med honom.

      Radera
    2. Vad förvånad jag blev av du skrev att det gått tre år sedan. Vart tar tiden vägen? Jag minns ju hur du hade Santos hos dig i "flera veckor" och det var kul att läsa om era promenader och upptåg. Trodde högst det var två år sedan. Hade jag bara fått välja på ett och tre skulle jag gissat på ett år sedan. Vilken tur jag skriver femårsdagbok. Så ofta vi haft fel om tidpunkter. Bra att jag har facit.

      Radera
    3. Santos fick somna in den 21 april 2015, så det är egentligen bara 2 år och 8 månader sen. För mig känns det inte heller som att det snart gått 3 år. Just när det händer känns det som hela världen stannar upp, men sen fortsätter den i raketfart.

      Radera
  5. Oj,vilken liten härlig kompis ni hade där i Santos..
    Ja dessa långkörda rätter blir alltid så goda,,brukar göra den lite då och då..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var en riktig piggelin fastän han blev gammal.

      Radera
  6. Men lilla hjärtat �� så söt! Jag vet precis hur det känns....vår Leo finns med i tankarna väldigt ofta!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Åh, vilka fina bilder på Santos! En fyrbent vän glömmer man aldrig även om åren går. Om ett par dagar är det ett år sedan Herr Hund, Higgins, fick lämna oss...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tufft när man måste lämna dem.

      Radera
  8. Dom kära husdjuren nästlar sig in och blir en i familjen ganska så fort :) Jösses så söt han var, förstår att ni saknar honom.. Kram

    SvaraRadera
  9. Kristers Thomas hade också en bichon frisée hemma och jag fick äran att träffa Daisy flera gånger. Det var verkligen en charmig hund som hängde med tills hon var nästan 15 år. Krister och Thomas har pratat om att skaffa hund och då är valet av ras helt givet, åtminstone om Thomas får sin vilja igenom.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en underbar ras. De är söta som socker och otroligt snälla och barnkära. I varje fall var Santos så.

      Radera
  10. Åh, sen så´n söt liten hund.
    Härliga bilder och trevliga texter till.
    Då de små liven lämnar oss är det mycket tufft, något av dom finns kvar.
    Önskar dig en trevlig helg.
    Varm kram!

    SvaraRadera
  11. En älskad hund glömmer man aldrig! Har familjen aldrig skaffat en ny hund trots att det gått flera år? Ibland passar det mindre bra in i livspusslet med en hund, men för barn är det ju underbart att få växa upp med ett älskat husdjur som lär dem ansvar och kärlek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fungerar inte med hund för dem nu eftersom båda föräldrarna jobbar heltid. Ingen av dem har möjlighet att åka hem och gå ut med en hund under dagen.

      Radera
    2. Det är tur att man inte tänker på slutet... när man skaffar husdjur. För då skulle man inte klara av att skaffa det.
      Själv saknar jag ett par av barnens katter väldigt mycket. De blev tvungna att avlivas p.g.a. sjukdom. Så sorgligt, fortfarande.

      Radera
    3. Min egen hund Milou gick bort för otroligt många år sen, men jag tänker fortfarande på honom. Helt bortglömda blir de aldrig.

      Radera
  12. Santos var en otroligt söt och gullig tuffing. Det är så hemskt när våra fina pälsklingar måste lämna oss. Den allra första tiden är bara bottenlös sorg och hela tiden väntar man att gullplutten ska komma och lufsa runt kring ens fötter.
    Jag blir fortfarande både lycklig och vemodig om jag hittar ett hundhår från min älskade Pretty i någon gammal kartong. Ändå är det drygt 40 år sedan hon for till hundhimlen. Saknaden är evig efter en sann vän.
    Önskar dig en skön tredje advent.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer verkligen att saknaden är evig precis som sorgen efter ett älskat husdjur.

      Radera
  13. En älskad hund eller människa saknas LÄNGE!! Vårda minnet väl!
    Önskar dig en mysig och fin 3:e advent!
    Kram!

    SvaraRadera
  14. En så´n liten livvakt! :-)

    Härliga bilder och fin text du bjuder oss på. Tack!

    Önskar dig en fin tredje advent!

    SvaraRadera
  15. Ett så fint inlägg om den lilla hunden!
    Kram från Ingrid som önskar dig en skön tredje adventssöndag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var lite småbusig. Vi har många roliga minnen av honom.

      Radera
  16. Fina, fina Santos! Barn och hundar brukar trivas ihop och det ser man tydligt här ... Härliga bilder på en en härlig hund.
    En familjemedlem glömmer man aldrig - de har för alltid sin plats i hjärtat.
    Ha en fin tredje advent!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Santos var mycket barnkär, och både Zoé och Rasmus har haft så roligt när de lekt med honom.

      Radera