torsdag 5 oktober 2017

Alltid redo


Jag har med åren lärt mig att det är fullt acceptabelt att ibland säga nej. Mest för att man själv ska må bra, och det är säkert också bra för andra människor att man någon gång sätter stopp. Kvinnor har ofta en tendens att ta på sig alldeles för mycket jobb; att alltid vara redo precis som en scout. Den person som hittade på att kvinnan skulle vara det svaga könet, var nog inte riktigt kry den dagen. Det finns väl inget som är mer fel. När jag jobbade upptäckte jag att jag nog var lite för snäll och mesig ibland. Om någon bad mig göra något så gjorde jag det utan att ifrågasätta om någon annan kunde göra samma sak i stället. Det går bra en tid, men sen börjar kroppen säga ifrån med värk och andra trista åkommor. Rektorn på skolan var mycket mån om personalen och skickade iväg mig på en stresskurs. Där fick jag många bra tips på hur man vänligt men bestämt skulle säga att nu får det banne mig vara nog. Jag tycker det är jättekul att kunna hjälpa en vän, men det får inte gå till överdrift. Dessutom tycker jag att jag har rätt att begära lite i gengäld. När man plockar fram de argumenten ser man snabbt vilka som är ens riktiga vänner.

Jag säger däremot aldrig nej till vilka förslag mina barnbarn än kommer med. Antagligen har jag drabbats av mormor/farmorsyndromet; ett slags tillstånd man hamnar i när man fått barnbarn. Jag tycker att allt de föreslår är kul. Barn har den förmågan att få allting att verka intressant. Och skulle det inte vara det så är det ju bara att strunta i det och göra nåt annat. Inga konstigheter alls. 

Snart är det höstlov och då är alltid Rasmus här. I år kommer även Zoé hit och vi har så smått börjat planera vad vi ska göra. Det gäller att ta till vara alla tillfällen så länge man räknas som en V.I.P.

24 kommentarer:

  1. Jag är faktiskt riktigt bra på att säga nej vilket jag tycker är skönt. Visst är det en god egenskap att vara hjälpsam men det kan också glida över till att andra människor utnyttjar det. Något säger mig dock att när vårt barnbarn är här blir det ett annat förhållningssätt men det är en helt annan sak :D

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig aldrig utnyttjad av barnbarnen, och jag är helt övertygad om att du kommer att få samma känsla.

      Radera
  2. Med åren och åldern har jag blivit mycket bättre på att säga nej - och det känns väldigt bra!
    Barnbarnen däremot ... dem kan man aldrig säga nej till! De två äldsta kommer hit idag när det är planeringsdag i skolan och den yngste ska på babysim :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken trevlig dag du har framför dig. Det stämmer att det går inte att säga nej till barnbarnen.

      Radera
  3. Bevara VIP när det gäller barnbarnen :-)
    Mitt VIP har minskat lite och har hittat andra former numera.
    Att säga nej är bra, men det tog lite tid för mig också.
    Kram från residenset

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att V.I.P.andet ändrar form med åren. Man möts på lite andra villkor. Att kunna säga nej är en självbevarelsedrift.

      Radera
  4. Det är väl så att mormor/farmor kan/ska skämma bort barnbarnen. Och jag förstår att du har lyckats. Så mysigt att Rasmus och Zoé kommer.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnbarnen är som vitamininjektioner, så det är mer något som är livsviktigt.

      Radera
  5. Ja, ibland måste man faktiskt säga nej. Men jag har också lite svårt för att göra det.
    Men när det gäller barnbarnen går det bara inte, det förstår jag nu sen vår lilla prinsessa föddes :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnbarnen är något alldeles speciellt i ens liv. Tanken på att säga nej när de vill ha hjälp eller sällskap dyker aldrig upp.

      Radera
  6. Jag hjälper gärna till så mycket jag kan, när barnen vill ha hjälp. Särskilt nu... när de har egna barn.
    När mina egna barn växte upp, så var det långt till morföräldrarna, och farföräldrarna var alltför gamla för att kunna hjälpa till i den utsträckning vi hade behov av.
    Så jag har saknat avlastning....
    För den delen ställer jag inte upp alltid. Ibland passar det inte för då har jag planerat annat.
    Till barnbarnen kan jag också säga nej. Att t.ex. ligga timtals på golvet och bygga järnväg, eller bygga Vianas slott med pyttesmå legobitar. Men jag kan vara i närheten och hjälpa till när det beövs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Känner lite igen golvaktiviteterna. Men det går ju att sitta på en stol och ändå vara med på ett hörn.

      Radera
  7. Att säga nej har jag nog alltid varit bra på. (På ont och gott, förstås.) Men man ska inte glömma att när man säger nej till något så säger man ju faktiskt ja till något annat. Har man tur så kan "något annat" visa sig vara väldigt bra.
    Här går himlen i många nyanser av grått just nu. Men under nära två dygn har vi haft nyans-löst grått = intensivt ösregn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det är bra med en blandning. Det ena utesluter inte det andra. Nyansrikt är det inte här.....enbart grått....så jag stannar inomhus där jag har det lite färggladare.

      Radera
  8. Visst vill man ställa upp när man kan och speciellt när det gäller barnbarnen. Så trevligt att du får besök av både Rasmus och Zoé. Jag har förstått att det gillar varandra också, så det blir säkert ett fint höstlov.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. De brukar alltid ha så kul tillsammans.

      Radera
  9. Barnbarnens förslag hänger man med på,man slipper ju ta ansvaret :-=
    Sv..Det var ett bra shoppingfnatt jag fick.
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Ja nu får du skriva långa listor på aktiviteter som passar för de fina barnbarnen. ÄR det inte så att även kommunerna ordnar extra aktiviteter då? Här hos oss är det nåt som heter Snowcamp, fast det handlar om studsmattor. Mycket populärt att hoppa på, för barnen måste ju få röra på sig, något de inte får tillräckligt vanliga skol- och dagisdagar. Du har valt helt rätt personer att vara snäll med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ordnas en hel del aktiviteter i kommunen. Vi får fundera på vad vi ska göra.

      Radera
  11. Det låter så klokt och bra på alla sätt att kunna säga ifrån men det är betydligt svårare i praktiken. En gång skulle jag ta hjälp av en kurator men vi han bara träffas en gång, sen sa hon upp sig. (förhoppningsvis inte pga mig)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen inte lätt att säga nej utan att sen känna lite dåligt samvete. Det är nog det svåraset att jobba bort.

      Radera