torsdag 19 oktober 2017

Förberedelse för hopp



Igår hade jag bokat en tid hos sjukgymnasten på min läkarcentral. När jag pratade med honom tidigare sa han åt mig att bara klampa in och sätta mig i väntrummet. Jag behövde inte först anmäla mig i luckan för att betala patientavgiften. Han hade ett avtal med övriga aktörer att i och med att det redan var bestämt att han skulle göra inlägg till mig, så räckte det med att summan för dem betalades. Mycket förmånligt! Här känner man riktigt att det är patienten som är i focus och inte pengarna. På andra ställen jag varit har jag snällt fått betala först avgift för besöket och sen inläggen.

Första gången jag fick gjort inlägg är för evigheter sedan. Då fick jag ligga på mage på en brits och ortopeden kletade gips på min fötter. När det stelnat en aning så han kunde lyfta bort det från fötterna fick jag resa mig....och tvätta bort överblivet gips. Usch, så kladdigt det kändes! Den största belastningen på fötterna har man ju när man går, så det här tillvägagångssättet verkar lite underligt. Inläggen kändes aldrig bra och jag försökte själv köpa lite olika hjälpmedel ute i affärerna och lägga i skorna.


För tre år sedan fick jag en remiss till en ny ortopedklinik och där fick jag sätta ner fötterna i en slags skumgummisörja. Den här gången blev det betydligt bättre, men ett par inlägg varar klart inte hur länge som helst. Utan remiss skulle ett par nya kosta 2000 kr och det tycker jag är lite väl häftigt. Med remiss var priset 400 kr. Samma pris som jag behövde betala på min läkarcentral.

När jag kom dit berättade sjukgymnasten hur han skulle gå till väga, för efter han värmt upp inläggen skulle det gå ganska snabbt att forma till dem, och då dög det inte att jag hoppade runt som en annan kråka. Jag fick stå på en upphöjning med stöd som jag kunde hålla mig i. Den varma "sulan" la han under min fot och sen fick jag trampa ner i en slags skumgummikudde medan han tryckte upp stortån och vred foten så den kom i rätt läge, Högerfoten var inga problem, men den vänstra var lite knepigare. Stortån på den foten var så stel, så det var svårt att trycka den uppåt. Han sa, att det var det som gjorde att min fot vek sig inåt. Hans tips var att jag skulle träna upp stortån så den blev rörligare.


-"Gillar du sport?" undrade han. Det kan jag väl inte precis påstå att jag gör, men det var inte tal om att jag skulle börja med någon sport. Det räckte att jag gjorde som t.ex. höjdhoppare innan de ska springa fram mot ribban och hoppa. Jag skulle sätta fram högerfoten och stå och gunga på vänsterbenet så jag kom upp på tå och sen tillbaka igen. Det skulle hjälpa mot stelheten. Nu står jag här hemma och gungar som en riktig Kajsa Bergkvist. Något hopp blir det inte för jag har inga sådana manér för mig som höjdhopparna har innan de springer fram till ribban, som att t.ex. dra sig i öronen eller näsan eller slå sig på kinderna eller liknande. Något som jag sett att många gör är att de sträcker händerna över huvudet och klappar för att få igång publiken. Här hemma har jag bara Göran och jag vet inte om han bryr sig om att applådera mina försök. Nej, nåt (grod)hopp blir det nog inte.

26 kommentarer:

  1. Skönt att utvecklingen gått framåt även när det gäller att utprova inlägg. Men en höjdhoppskarriär låter komplicerad fast att ta en ansats skulle nog även jag klara. Annars ligger ribban lågt på den fronten...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! För mig räcker det med ett måttband på golvet som jag kan hoppa över.

      Radera
  2. Ibland så funkar inte sjukvården, med oftast så är den bra. Skönt att utvecklingen går framåt. Jag använder inte mina inlägg, men då jag gjorde mina så fick jag ställa mig i två lådor med någon sorts skum där i. Det är över 20 år sedan.
    Tänk nu bara på att du inte hoppar för mycket, för du måste vara rädd om din rygg.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir inte så många hopp här.

      Radera
  3. Det är verkligen en skillnad på både bemötande och behandling i dina "fall".
    Tackar gör jag för tipset om hur man kan motverka stelhet i stortårna. För visst stelnar vi till med åren, oundvikligen. Här blir det inte heller något hopp a´la Bergqvist men ansatsen den skall jag testa. Tänker på dig när jag gungar här på mitt sätt. Tack Gunnel! Solen är på väg upp här hos oss. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte särskilt ansträngande att träna ansats, så det kommer jag att fortsätta med. Hos mig är det enbart grådis.

      Radera
  4. Bra att få hjälp, min mor fick betala mycket för sina skor utan remiss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara inläggen priset gäller. Skor får man själv köpa sen, och de är betydligt dyrare. Där gäller ingen remiss. Jag hade ingen remiss nu för inläggen, men eftersom min läkarcentral har många olika specialister kopplade till sig, kan vi patienter få hjälp till mycket hyfsade priser.

      Radera
  5. Den senare formen av inlägg känner jag igen från yngste sonen som spelar handboll. Intensiv träning gör ibland att man behöver se om vissa delar av kroppen lite extra. Att "bara" förbereda sig kan vara spännande nog och ett skönt gung är inte det sämsta. Men gör sig kanske bäst utan applåderande publik. ;)
    Kram Mia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror jag håller mig inomhus med träningen.

      Radera
  6. Jag klappar i händerna för dig att det ska bli bra hopp och inlägg!
    S...Det finns mycket man kan sysselsätta sig med.
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Så skönt att du får så bra hjälp med nya inlägg. Och vilket bra tips om man har stela tår!
    Kram och lycka till

    SvaraRadera
  8. Jag klappar härifrån med :)
    Skönt att tekniken går framåt, att det blir bättre och bättre metoder. Det är viktigt att kunna gå och inte få ont..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Sussi! Det känns underbart att kunna gå längre sträcker utan att få ont.

      Radera
  9. Hoppet om att din vänstra stortå blir mjuk, smidig och uppåtböjbar är ju också ett hopp. "Hopp-lösa" inlägg i skorna har även jag. ;)
    Om du råkar höra några konstiga ljud norrifrån så är det jag som uppmuntrande applåderar din stortås hoppfulla framgångar. ;)
    Hoppa lätt och lagom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Annica! Jag ska gå ut i trädgården och lyssna efter applåder.

      Radera
  10. Oki,jag klappar också när du står och gungar...
    Ja den makaronrätten var väldigt enkel,tror att jag ska fräsa på korven en aning nästa gång..Haé Kram.

    SvaraRadera
  11. Så bra att utvecklingen i sättet att ta avgjutningar förbättrats över tid - hoppas nu du får perfekta inlägg!
    Jag hejar på och applåderar jag också!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anki! Det känns faktiskt som om dessa inläggen är perfekta.

      Radera