torsdag 5 mars 2015

Baby Björn


Jag tänker inte på någon björnunge som snart ska titta fram ur vinteridet, utan jag tänker på den där babyselen som heter så. Katarina hade en sådan när Zoé var baby, men den har hon skänkt bort. Jag hade faktiskt behövt den nu. Jag väntar varken barn eller barnbarn utan den skulle användas till Santos.

Han hör och ser väldigt dåligt, men vilken hundraåring gör inte det. När man kallar på honom så reagerar han väldigt sällan. Det kan klart också bero på att han struntar i att lyssna. Det är ett ganska vanligt fenomen....inte bara hos hundar. Han sover ganska mycket, men väldigt lätt tydligen, för så fort jag reser mig och går iväg så kommer han efter...nästan som om han skuggar mig. Jag tror att han kanske märker vibrationerna i golvet när jag går, och har lärt sig känna igen mina steg. Undras hur de låter. Som en elefant eller en balettdansös? Det blir inte mycket till vila för honom de dagar jag håller på med saker där jag måste förflytta mig ofta. Jag kan ju inte sitta framför datorn hela dagen bara för att han ska kunna sova i lugn och ro......hur kul det än är.

Det är vid sådana tillfällen som jag skulle velat ha en bärsele. Då kunde jag spänt den på mig och Santos kunde kurat ihop sig i den förvissad om att han inte missade ett enda steg jag tog. Jag får nog kolla på Blocket om det finns nån begagnad att köpa.


Inlägg 1 i Blogg 100

28 kommentarer:

  1. Godmorgon! Jag tror att du går som en balettdansös . Kan du inte ha honom i ett skynke ett sådant som utländska kvinnor bär sina barn i !!..................................................................Ibland är det bra att följa förnuftet ,för hjärtat kan bedra en.. Morgonkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har räddat min dag...balettdansös. Jag får fundera ut något sätt att ha honom med mig överallt.

      Radera
  2. Härligt att läsa att du har sån omtanke om din hundraåring.....en lagom stor ryggsäck kanske också skulle passa bra.......
    En klapp till Santos och en kram till dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Vilken bra idé! Ryggsäck har jag ju.

      Radera
  3. Lite rörande, detta inlägg, tycker jag! Som Sancho Panza ungefär, den trogne vapendragaren. Och du Don Quijote (fast i balettskor, då!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Du har en härlig fantasi.

      Radera
  4. Fniss. Jag har många gånger tänkt att jag skulle vilja ha en sådan där sele ... till Riva. Hon vill gärna med ut och gå, men tröttnar rätt snabbt. Vore perfekt att kunna knöla ner henne i en sele på magen ;)

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror man hade haft stor nytta av en bärsele.

      Radera
  5. Ja, tänk vad bra han skulle ha det om han fick sitta i en bärsele nära dig hela dagarna :) När vår hund blev dålig i benen, var Patrik färdig att snickra ihop någon sorts kärra till honom.....Man gör ju allt för sina små vovvar :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man vill ju att de ska ha det bra.

      Radera
  6. Ha ha ha . . . . du är ju för rolig . . . du är även omtänksam och en 'jätte kul typ', som livet ska vara.
    Lyckliga dig som får låna Santos både i korta och längre perioder.
    Sen förknippar jag dig som lilla Betty Bop, som trippar fram . . . . .
    Men en björnkram får du av mig, 'fniss' / Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är toppen att få ha Santos här. Betty Boop är en donna som jag gillar starkt.

      Radera
  7. Det är jobbigt när de älskade djuren åldras. De åldras ju så mycket fortare än vad vi människor gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns inte som om det var så länge sen han var en liten valp. Han är fortfarande busig, men det märks att han är tröttare nu.

      Radera
  8. Hmm, kanske en afrikansk "kanga", ett tyg som man bara sveper runt den lille...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sett modellerna på nätet, och de skulle nog funka.

      Radera
  9. Det är klart att svaret på din fråga är balettdansös. Jag tror även att han hör det han vill höra. Hoppas att han inte har några andra krämpor. Jag trodde inte att han var gammal. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker i varje fall göra lite piruetter. Santos har hjärtfel som han får medicin för, men det är inget som märks på honom. Han hoppar och studsar som en gummiboll. Han fyllde 14 år i december i fjor, så han har gott och väl passerat 100-strecket.

      Radera
  10. Jag grips av din omsorg om din lille vän. En sådan kompis vill man vara nära hela tiden. Lycka till med ditt sökande av sele. Jag provade själv en sådan när lillskruttan var en tvärhand hög, men jag trivdes aldrig med den. Behöll den inte! Ha en skön kväll :)!

    ~ Maria ~

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är så mjuk och go. Svårt att inte tycka om en sån liten luddig vovve.

      Radera
  11. Nej, men stackars lilla hunden, hur gammal är Santos nu ? Ah, nu såg jag där 14 år !
    Han har ju börjat få lite ålderskrämpor, det vill man ju inte egentligen, för
    hundar klagar ju aldrig.
    Jag blir nästan ledsen för jag minns min lilla papillon, för han var så sjuk,
    men klagade aldrig, satt bara bredvid mig och tittade på mig så vädjande,
    och blev 11 år.

    Jag kan tänka mig hur du känner nu, men hunden är ju som ett eget barn,
    hoppas du hittar sele, eller annat, en liten kasse kanske ?
    Jag fick bära min hund i en kasse överallt.

    Kram på dig och en puss på nosen till Santos !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har inge större krämpor som inkräktar på hans liv. När vi går i skogen orkar han springa runt där som vanligt, och många frågar mig hur gammal "valpen" är.

      Radera
  12. Vilket omtänksam extramatte du är! (Eller det är kanske DU dom är matte?) Hoppas att du hittar din sele!
    Kram Karin

    SvaraRadera
  13. Jag är bara extra matte, men hoppas få bli matte "på riktigt" till honom. Han har lite konstiga ideér att han alltid måste veta vad jag gör, så han ligger alltid i det rummet jag är.

    SvaraRadera
  14. Hihi, förstår att du har en gammal bebis👍 för visst är våra älskade djur som bebisar. Mycket fjäsk och gos ❤️
    Trevlig helg// kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Djur är bebisar som aldrig blir stora...inte i ägarens ögon i varje fall.

      Radera
  15. Hade onekligen väckt uppmärksamhet om du gett dig ut på stan med Santos i en sådan, haha! När Mirren hade barnen i en sjal (inte alla på en gång förstås :-) tyckte alla det var mycket konstigt. Trots att det är så som de flesta kvinnor bär sina barn i utvecklingsländer. Fast hon hade ju bebisen fram på magen och inte på ryggen förstås.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mer vanligt nu med att ha barnen i sele eller i ett tygstycke som knyts på ett speciellt sätt. Jag har träffat på många när jag varit på shoppingcentrat. Det ser väldigt bekvämt ut.

      Radera