tisdag 9 september 2014

Schack matt


Det känner jag mig idag. Vi kom hem från Dallas igår kväll och nu känns tiden helt fel. Vi åkte alltså till Dallas för sådär en tio dagar sedan och kom hem vid 6-tiden igår kväll.  Flygresan hem startade i söndags kväll halv 7 Dallastid....det är detsamma som måndag morgon kl 01.30 svensk tid. Det blir helt fel i sovandet ett bra tag framöver nu. Jetlagen blir bara värre ju äldre jag blir känns det som.

Vi har haft några jättetrevliga dagar hos min son och hans familj. Vi åkte dit för att fira Daniels födelsedag bl.a. De har flyttat till ett nytt och större hus, så vi var naturligtvis nyfikna på att få se det. Huset är helt underbart med många rum och vinklar och vrår lite varstans...inte alls likt våra svenska hus. Peter ville ha lite snickerihjälp och råd av Göran. Det fanns en del saker som han ville ändra på och göra nytt. Då är det bra att ha en erfaren snickare som hjälp. Under tiden de jobbade roade Daniel och jag oss på egen hand. Jag tog klart alla  tillfällen i akt att få ha honom för mig själv. Nu dröjer det länge till nästa gång.


Eftersom Anne vet att jag gillar att sy så fick jag förtroendet att sy gardiner till Daniels rum. Tyget är mörkblått i botten med olikfärgade rymdskepp på. Jag sydde med öljetter i överkanten så att de går lätt att dra för fönstret. 


Det är väldigt högt i tak i alla rum. Daniels gardiner fick jag sy nästan 2.40 långa för att de skull nå ner till golvet. Hemma hade jag fått vira de gardinerna åtskilliga gånger runt stången om de inte skulle bli liggande som en stor tyghög på golvet.

Varje gång jag åker till USA så är det något nytt när man ska genom tullen. Redan på planet berättade de för oss att vi var tvungna att ha mobiler, iPadar och laptops laddade ifall de bad oss öppna dem i tullen. Varför vet jag inte. På planet fyllde jag också i en lapp där det stod var vi skulle bo och ifall jag hade något skumt med mig i väskan. När man sen då kom till immigrationskontrollen så lämnade man lappen där och man blev plåtad och fick lämna fingeravtryck och ibland svara på lite andra frågor. Men inte den här gången. Först kom vi till en dam som frågade var vi skulle bo, hos vem och var han jobbade......vilken "förveden" människa, tänkte jag. Jag hade ju redan fyllt i en lapp med alla uppgifter. Några meters promenad längre bort stod en annan dam och frågade samma sak!!!!! Är inte det slöseri med arbetskraft? Ännu längre fram i den här stora byggnaden stod uppställt en massa diskar där man själv skulle skriva in i stort sett samma som man skrivit på lappen, själv lägga fingrarna på en skiva så avtrycken fotades och sen skulle man ta en "selfie". Då fick man ut ett kvitto med alla uppgifterna på som lämnades till ännu en ny person.

När vi hämtat vårt bagage mötte vi en vakt som gick där med en jättesöt liten hund. Den där lille vovven blev väldigt förtjust i Göran och hoppade upp på hans väska. Vakten kom bums fram och undrade ifall vi hade frukt i väskan. Jag hade köpt bananer som vi ätit på planet, men det var två kvar och jag tyckte det var synd att slänga dem. Vi fick gå en omväg till en ny tullavdelning och lämna våra bananer. Sen var det äntligen slut och vi kunde gå ut genom dörrarna och träffa den lille solstrålen.




24 kommentarer:

  1. Det måste ju ha varit extra roligt att träffa en sådan gullunge efter en sådan förtullning....
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så kul att få träffa honom i verkligheten.

      Radera
  2. Haha! Allt detta krångel och nästan färdiga, så hittar de ett par bananer i väskan :D
    Men så härligt för er att få träffa barnbarnet med familj...Förstår att det är långt mellan gångerna. Och gardinerna blev jättefina!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir inte mer än en gång per år, tyvärr. Det är alldeles för lite, men inte mycket att göra åt.

      Radera
  3. Vilken söt "prins" .Det var ju värt alla förvedna personer för att få träffa pågabiten. Jag har inte varit ute och flugit men känner mej ändå helt schack matt.Kjell har varit på toan en gång i timmen i natt! Han somnar som en stock medan jag ligger och vrider mej..Nu ska jag ta en nap!.............Ja det finns mycket gott man kan göra med grönsaker .Rödbetsbiffar är lätta att göra! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir helt borta när man inte får sova ordentligt.

      Radera
  4. Så mysigt! Och kul att se ett nytt hus! Jag bodde mellan Dallas och Houston när jag gick mitt senior year på highschool. Texas är fint!

    Jag kör vindruvorna i en torkapparat tills de ser ut som russin. Det går finfint :D

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar Texas. Du har så många kul tips. Nu ska jag leta efter torkapparater.

      Radera
  5. Jisses vilka kontroller det är nuförtiden! Skönt att ni klarade er igenom så lätt i alla fall. Den lilla hunden var kul, vår vovve älskar bananer!!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. En lite annorlunda "tullhund". Gillar ofarligare saker än knark.

      Radera
  6. S gullig han är ditt barnbarn! /M

    SvaraRadera
  7. Men vilken härlig unge med pigga stora ögon och krulligt hår, söt 'trollunge'. :-)))
    Vilken trevlig familje träff ni haft, måste kännas svårt att lämna dem, men så är livet.
    Vi har våra barn bara till låns, sen bygger de sitt egna liv, flyttar långt eller nära, men vi gläds med dem
    och deras familj. Nu kan man flyga lätt och smidigt över hela världen, den som flyttade förr i tiden
    ja den flyttade nästan för gått som man säger. Båtresor tog flera veckor och de var strapatsrika.
    Så man får väl 'stå ut med' alla dessa kontroller, de är både på gott och ont.
    USA måste har kontroll på vilka passerar det stora landet, alla har sina uppgifter och tre-dubbel-kollar.
    Jag förstår att du är schack och matt nu. Ta en lång sovdag det är det bästa.
    Må väl/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är betydligt enklare att ha barnen utomlands nu, även om det är långt iväg. Jag tycker det är bra med alla kontroller. Det behövs för att man ska känna sig säker. Förra gången jag var över tog det nästan en vecka innan jag var rätt i tiden. Nu får det gå lite snabbare, för på söndag åker jag igen.

      Radera
  8. Åh en sån fin liten kerub! Det låter minst sagt krångligt att ta sig in i USA, själv har jag aldrig rest dit. En del år har jag bara träffat vissa av mina barn en gång per år, trots att vi bor i samma land men blotta vetskapen om att det skulle vara möjligt känns ju bra. Det var värre när jag bodde halvårsvis på Gran Canaria och visste att vi inte kunde ses.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så ovanligt att avstånden är långa numera. Många yngre söker jobb utomlands och stannar i regel kvar sen när de gifter sig. Man får förlita sig på dator och Skype.....men verkligheten är ändå bäst.

      Radera
  9. Då förstår jag att du är schack matt. Tur att ni inte har fler barn. I så fall skulle säkert ett ha bott i Australien och ett i ... Gunnel! Du är inte inblandad i att de flyttar iväg så långt? :) Jag hade gärna haft de gardinerna när jag var liten. Tuffa. Sov gott. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid uppmuntrat mina barn att prova på olika saker och gärna resa ut i världen. Tyvärr har de missuppfattat det och trott att de måste bosätta sig på andra sidan jordklotet. Peter var faktiskt inte så gammal när han sa att när han blev stor skulle han flytta till USA och tjäna pengar. Ina bor i varje fall i Europa och Ulrika bodde i Köpenhamn när hon gick i skolan, men flyttade tack och lov tillbaka till Sverige.

      Radera
  10. Jag är så tacksam över att alla mina tre barn har stannat i Sverige. När det gällde vår yngsta (gemensamma) dotter var Kent, maken, mycket bestämd om att inte skicka iväg henne till USA under gymnasietiden eftersom han var rädd att hon skulle stanna där. Det hade hon med all säkerhet gjort också. Hon tillbringade några sommar och ett helt år i Kina, så hon fick ju se lite av världen i alla fall. Men då var svärsonen med.

    Men man får ju vara tacksam för att kommunikationen har blivit så oändligt mycket bättre på 20 år med datorer och Skype och Facebook så man kan leva med i vardagen hos sina barn på ett helt annat sätt än förr. Flyget tar ju inte så lång tid heller.
    Den lille pojken är ju jättesöt med sitt lockiga hår. Han kommer nog att ha många beundrarinnor omkring sig i framtiden om han inte redan har det...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  11. Det viktigaste är trots allt att de trivs där de bor och trivs med sitt jobb, även om man önskar att det var närmre. Daniel är redan en liten tjejmagnet. Så fort man kommer in i en affär flockas damerna runt honom.

    SvaraRadera
  12. Åh, bara en liten tripp över Atlanten, bara sådär! ;) Varför får man inte ha frukt med sig, tro?

    Så högt i tak, liten risk för klaustrofobi där, minsann. Mycket söt pojke, må jag säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet faktiskt inte varför de har de reglerna. Högt i tak ger rejäl rymd till rummet.

      Radera
  13. Men oj vilket krångel i tullen... men det skapade ju många arbetstillfällen.
    Jisses så söt han är lillkillen... en ljuvlig liten påg :)
    Är glad att mina barn och barnbarn har valt att bo i närheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant att det ger många nya jobb, så det är en fördel......och jag åker inte så ofta så jag har nåt större besvär av kontrollerandet.

      Radera