tisdag 10 juni 2014

Min store Rasmus


Rasmus är snart 11 år och det märks att han inte är så liten längre. För några år sedan ringde han många fredagkvällar och undrade ifall han kunde sova över hos mig under helgen. Givetvis såg jag fram emot de samtalen. Tiden gick så otroligt fort när han var här, för vi hade så mycket att göra. Han har alltid varit väldigt idérik och mycket frågvis om allt han inte kände till. Då blev det automatiskt att vi var tvungna att ta reda på hur det egentligen låg till. Jag fick lära mig mycket som jag inte hade en aning om genom detta, t.ex moonwalk. Under loven när hans föräldrar har jobbat så har vi alltid försökt hitta på något kul, och det har i regel inte varit så svårt.

Med åren har det blivit lite mindre sova-över-helger eftersom det var fotboll och kompisar som lockade. Det är givetvis en helt naturlig utveckling och jag är otroligt glad att han har så många kompisar.  Numera ringer han mig när skolan slutar och talar om ifall han följer med en kompis hem eller de ska var hemma hos Rasmus. Då är jag hjärtligt välkommen att åka dit och laga pannkakor eller nåt annat smaskigt. Jag slänger mig så klart i bilen och kör med en gång. Sådana tillfällen får man inte missa.

Nu har det varit ganska varmt ett tag och då har han och kompisarna gått direkt till friluftsbadet efter skolan. Häromdagen blev det lite väl kallt ganska snabbt så han gick hem från badet. Sen ringde han mig och undrade om jag ville komma en stund innan hans föräldrar kom hem. Naturligtvis ville jag det. Jag hade ju inte träffat honom på några dagar. När jag skulle åka hem fick jag en stor kram. Mormor har tydligen fortfarande VIP-status. 

24 kommentarer:

  1. Tänk så fort åren går.
    Underbart att han ringer och vill att du ska komma... mormor är alltid mormor :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mormor/farmor är nog lika viktig för barnen som kompisarna.

      Radera
  2. Det har jag förstått att ni alltid haft en nära kontakt. Men det är rättvist för vad jag förstår har du alltid ställt upp om det varit pannkakor eller moonwalk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid haft så kul tillsammans med Rasmus. Han får mig att glömma eventuella krämpor och i stället fokusera på sånt man blir glad av.

      Radera
  3. Det är livets gång.Om några år kommer han med sin tjej.Och då blir det en annan relation mellan er.......Svar:..Kraftmätning finns alltid kvar hos "pågar" Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sägs att varje ålder har sin tjusning och det stämmer.

      Radera
  4. Vad härligt det låter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid lika mysigt att träffa barnbarnen.

      Radera
  5. Jag tror att du alltid kommer att vara en VIP för Rasmus! Det ni har gemensamt följer med upp i åren!
    Kramar Karin
    PS Fina bilder på gråsparvs ungarna (eller om det nu var pilfink??)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här kommer både gråsparvar och pilfinkar hit och ungarna tycker jag är lite svåra att se skillnad på.

      Radera
  6. Tror jag det,,Mormor har väl alltid VIP status tror jag..Ja lax och sparris på grillen,det blir en höjdare...
    Jag drar norrut i morgon bitti för några dagar..Haé Kram.

    SvaraRadera
  7. Vad härligt! Det är ju livets efterrätt :) Och det går så fort.....Min mamma brukar skoja med min son som är vuxen och fråga om han inte vill komma och sova över hos dem, som han gjorde när han var liten :)
    Ha en fin kväll!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att ta vara på alla små tillfällen att träffas....och förhoppningsvis fortsätter det även upp i vuxen ålder. Mina barn fortsatte att hålla ständig kontakt med sin mormor.

      Radera
  8. Så underbart !!
    Våran Colin är 8 snart och har också vuxit ur kramstadiet,
    men i frdags var han verkligen nära mig hela kvällen,
    men utan att jag fick förstå att han älskade mig...
    Älskade unge mitt hjärta svämmar över ibland.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som man vunnit högsta vinsten när man får en barnbarnskram.

      Radera
  9. Ja vilken stor kille han blivit. Vad vore livet för Rasmus utan sin mormor och hon utan honom.
    Må fint/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får nästan abstinensbesvär om det dröjer för länge innan jag träffar honom.

      Radera
  10. Det är så fint att läsa om det fina bandet som finns mellan dig och Rasmus.
    Lyckans han som har någon som kastar sig i bilen för att steka plättar.
    Önskar jag hade mina pojkar närmare än jag har. Jag skulle nog göra likadant i vilka väder som helst

    kram
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis hur du känner. Rasmus är ju enda barnbarnet jag har på nära håll.

      Radera
  11. Jag har hela tiden sedan jag följt din blogg gillat din relation till Rasmus. Tänk om alla barn fick ha det så, har jag tänkt med blandade känslor. Häftig bild. Kram Bosse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla barn är värda ett bekymmersfritt liv. Bilden är tagen utanför Southfork Ranch när Rasmus var i Dallas och hälsade på sin kusin Daniel.

      Radera
  12. Men så mysigt det låter! När mina barnbarn var mindre jobbade jag så mycket så jag såg inte de små alltför ofta. Driver man eget matställe som har öppet sju dar i veckan så räcker liksom inte tiden till, oftast träffade jag barnbarnen när de kom ner för att få middag, "ler"
    Nu ska jag iväg och gratta den äldsta som tar studenten, vart tar tiden vägen?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så lyckligt lottad att jag jobbade på den skolan Rasmus började förskoleklassen i och när han började ettan så slutade jag att jobba. Tiden bara flyger iväg, tycks det som.

      Radera