onsdag 26 september 2012

Stora och små arbeten


Stickning och virkning är på modet nu igen. Det går i vågor. För några år sen fick man nästan gå skallgång för att hitta en garnaffär. Nu poppar de upp lite varstans. Det känns som julafton att gå in i en sån affär. Allt sunt förnuft man mot förmodan har försvinner all världens väg när man ser alla dessa garner i all världens färger. Åtminstone drabbar det fenomenet mig. Jag klämmer och känner på alla garnnystan och ser inne i huvudet hur snyggt det kommer att bli när det blir klart. Om det blir klart, det vill säga. Jag har en hel del UFOs i min källare eller OFAs borde vi väl säga här i Sverige. UFO står ju för UnFinished Objects så då får OFA stå för OFärdiga Arbeten. Hoppas verkligen inte att mitt senaste projekt hamnar i den kategorin. Efter att ha gjort så mycket till barnbarnen tänkte jag att det skulle vara kul att göra något till mig själv. Jag såg ett mönster på en poncho och hittade garn som jag tyckte om. Det är så många maskor (260st) på varje varv så det räckte inte med vanliga stickor utan jag får använda en rundsticka och sticka fram och tillbaka. Nu är arbetet ganska tungt, så efter en sisådär 10 varv eller 2600 maskor så brukar jag pausa.


För att göra nåt helt annat så klippte jag till några "dregglisar" som jag sydde till Zoé. Hon håller på att få tänder nu, det lilla livet och saglar en del. Jag hade en stor bit jersey som jag inte visste vad jag skulle använda den till och en massa stuvbitar av joggingtyg. Det blev en hel del "scarfsar" av det. Nu är de på väg till Luxemburg och jag får fundera ut nåt annat smått jag kan ha att varva med stickningen.


Nu är det bara 23 dagar kvar.


17 kommentarer:

  1. :), du kunde ju platsa med mig om jag blir inburad. Vilket arbete du har på gång. Hoppas att du visar det färdiga också.
    Lyckans lilla Zoe som har dig!:)
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Syjunta i finkan låter kul. Jag hoppas min energi varar tills ponchon är klar.

      Radera
  2. Det ser ut att bli jättefint.Jag har virkat en poncho en gång.
    Jag går aldrig ur en tygaffär utan att ha köpt något. Även jag har en del OFA. Nu har jag sytt i två dagar, men jag måste säja tt resultatet är magert. Jag vill inte säja misslyckat, men inte till belåtenhet heller.
    Men man har ju roligt medan man håller på. Och är barn o barnbarn glada, blir det bonus.
    Låter jätteskönt med fotvård. Det har jag aldrig provat. Skulle också vilja prova med "doktorsfiskar". Men de skulle väl bli proppmätta om jag stack ner fötterna till dom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vågar inte sticka ner fötterna i ett kar med fiskar. Är lite feg där. Men jag har hört att det ska vara väldigt effektivt.

      Radera
  3. Ser fint ut och vilken härlig färg! Men tungt kommer det nog att bli. Jag har bekymmer med en axel så numera stickar jag bara handledsvärmare. Lagom! Fick dåligt samvete nästan när jag tänker på "Låda OFA"....för en sådan har vi nog alla, vi som stickar. //M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sticka är jättekul, men när det kommer till monteringen så är det inte lika roligt längre.

      Radera
  4. Vilken härlig grön färg det blir på din poncho och fint mönster. Förstår att det blir tungt. Jag gjorde en liknande poncho av restgarner förra året för att ha på mig inomhus när jag var frusen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan bli skönt att ha något sånt att svepa in sig i nu när det börjar bli kallt.

      Radera
  5. Åhhh, vilken fin färg !! Den skulle jag själv gärna valt :)
    Har också en hel del ofa :) Dels såna som jag själv börjat på o dels mammas (hon lämnade också en del efter sig).
    Ska väl ta tag i dem nå´tag ;)
    Ha det så gott, kramen….

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man borde bestämma en speciell dag som man bara gjorde färdigt påbörjade arbeten.

      Radera
  6. men otroligt fin blir den och med din energi så kommer den att bli klar
    kramar och ha det bra du också

    SvaraRadera
    Svar
    1. Än så länge har jag inte tröttnat på att sticka den.

      Radera
  7. Oj vad du är flitig.Varför tar du inte patent på skafsarna.Såna hade de kunnat ha på vårdhemmen för äldre.Det finns ju många som är sjuka och som inte kan hjälpa att de saglar.Saglisar i olika färger och mönster..Squaredansen var riktigt kul.. Kram!

    SvaraRadera
  8. Vilket härligt namn: dreglisar! Sådana skulle min son haft! Den stackarna han fick ha haklapp konstant från 2 mån till 1.5 år!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skyddar kläderna en hel del, och jag tycker de är är fina. Man kan ju ha olika färger och variera med. Funderar på att sy i jeansfärgat.

      Radera
  9. Lustigt med sticka och virka, när mina barn var små så stickades och virkades det alltid av alla! Vi satt med det på rasterna på jobbet och på kvällarna framför teven! Sen blev det helt borta nästan. Kul att det kommer tillbaka även om jag inte har tålamod nog för att ta upp det igen.

    SvaraRadera