söndag 23 september 2012

Ljuva 50-tal


I dagens tidning var ett reportage om Underbara Clara och hennes blogg. För mig som var i de yngre tonåren i slutet på 50-talet var detta mycket kul att läsa. Jag kände igen mycket av det som skrevs både i tidningen och i Claras blogg ( en mycket kul och intressant blogg).

Jag undrar om det egentligen var på 50-talet som vi blev så intresserade av att ta till oss allt amerikanskt. På den tiden skrev man brev på brevpapper och lämnade på Posten, som då hade kontor i minsta lilla samhälle. Ett brevpapper jag köpte hade en bild på en tonårstjej i tunika och byxor. Tunikor var inget som var modernt alls. Det var endast de som var gravida som hade nåt oformligt på sig. Men jag hade sett en bild från USA att tonåringar gick klädda så, och jag köpte tyg och sydde mig en tunika. Kommentarerna blev klart därefter. Som tur är så har jag inte brytt mig särskilt mycket om den sortens kritik. Gillar jag nånting så är det ok för mig, jag kan inte vara alla människor till lags.

Gunilla Pontén var nog den första tonårsmodellen som blev känd. Det hade inte funnits nåt direkt tonårsmode tidigare, utan antingen var man barn eller vuxen. Så trist! Det tog lite tid innan det här modet accepterades, och främst bland de vuxna då så klart. Allt var naturligtvis inte varken snyggt, bekvämt eller praktiskt att ha på sig men som tonåring tyckte jag det var ganska skoj att provocera. Jag har bara en klänning kvar från den tiden, och den har min dotter som prydnad på sin provdocka.

Jag minns inte riktigt när neonmodet blev modernt, men jag minns att jag hade neonfärgade strumpor i grönt och orange som lyste lång väg. Kanske var det då som orange kom att bli min älsklingsfärg. Allting löstes så enkelt när man var yngre. När mina skosnören slets upp, flätade jag nya av illgrönt garn och satte dit i stället. Det är väl tveksamt ifall jag hade gjort samma idag. Men då kommer Rasmus som en räddande ängel. Han har en hel del fotbollsskor och skobanden till dem är numera så färggranna, antingen regnbågsfärgade eller i neonfärger. När han tagit av banden på ett par urvuxna skor gav han mig dem och sa: -"De här får du mormor, för du gillar ju orange." Jag ska se vilka skor de passar till. De behöver bara kortas av en aning.

Nu är det 26 dagar kvar.

20 kommentarer:

  1. Så mysig han är Rasmus:) Det kommer ju att bli så fint på dina skor ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folk kommer i varje fall att lägga märke till mig, tror jag.

      Radera
  2. Jag minns också allt det du skriver om. Ibland klädde man sig kanske inte så jättesnyggt, men då tyckte man det. Just det där med skosnörena kommer jag ihåg. Kommer du ihåg skumgummiunderkjolarna? Och det skulle inte bara vara en. Det fanns också underkjolar med en ring nertill.

    Spindeln i förra inlägget var ju häftig. Men att du väljer en sådan!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst minns jag både skumgummiunderkjolarna och de med en ring i. Svårt att sitta med dem. Spindlar på bild är helt ok för min del.

      Radera
  3. Jag minns det du skriver om.Jag hade också en såm klänning.Snällt barnbarn som ger dej fina skosnören...Kul att jag fick dej att le på morgonen.Ha en bra fortsättning på dagen.Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasmus är väldigt mån om sin mormor.

      Radera
  4. Aha, du sitter också vid datorn. Ja det är inget uteväder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här har det ösregnat i flera timmar, fast just nu skiner solen. Men jag har surnat till i allt det blöta, så jag stannar inne.

      Radera
  5. Fin klänning! Minns också mina klänningar som mamma sydde till oss tre systrar. Speciellt en lila/vitrutig klänning med brodyr fram. Brigitte Bardo-rutig!!! Synd att den inte finns kvar. Hade säkert en skumgummiunderkjol under också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har med haft en Brigitte Bardot-rutig klänning. Så tjusig man var på den tiden.

      Radera
  6. Nu blev det lite nostalgi igen... tänk att man t.o.m. kunde köpa frimärken på posten ;)
    Härligt med gamla minnen... jag var tonåring på 60-talet - utsvängda byxor och grön parkas vad det som gällde då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag delade min tonårstid med hälften på 50-talet och hälften 60-talet, så jag minns också de utsvängda byxorna. Det fladdrade rejält runt benen.

      Radera
  7. vad snäll han är Rasmus, nu måste du verkligen leta upp ett par skor som du kan använda de oranga skosnörena till
    Sv: mm, det är ett bra sätt för barnbarnet att få till sig svenskan
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog till att köpa ett par nya, för de jag har är inga snörskor.

      Radera
  8. Svar
    1. Jag tycker fortfarande att en del av 50-talsmodet är snyggt. Det kom så mycket nya prylar då och de var många gånger mer hållbara än de som tillverkas nu.

      Radera
  9. Gillar också 50-talets mode och inredning. Men är inte mycket för orange :-). Snällt barnbarn du har som ger dig saker i din älsklingsfärg. Klänningen var jättefin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade varit trist om alla hade gillat samma saker.

      Radera
  10. Jag gillar retro, både på kläder och inredning - stor inspiration!! Men jag gillar att blanda, att inte bara ha retro utan blanda det tillsammans med annan stil:)

    Kraaaaaaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill också plocka det jag tycker om från olika stilar och sen mixa det till min egen.

      Radera