onsdag 29 maj 2019

När man är en glad pensionär



När jag åker iväg och handlar, speciellt kläder och saker till hemmet, vill jag helst åka ensam. Göran har aldrig klagat över det, men när han ska köpa kläder vill han gärna ha mig med som smakråd. Matinköpen är det jag som står för. Det händer att han följer med, om vi ska in i andra affärer också. Däremot tror jag aldrig att han har varit inne i en tyg eller sybehörsaffär. Jag är raka motsatsen. Jag tycker det är väldigt kul och gå runt i byggbutiker. Det finns mycket saker där som faktiskt även jag kan ha nytta av eller varje fall inbillar jag mig det.


Häromdagen hade vi en del ärenden att uträtta på Väla och eftersom Biltema ligger alldeles inpå, så tog vi en sväng inom där med. Den butiken innehåller mycket och inte bara saker till bilen. Göran hade en lång lista på saker som skulle köpas. När vi gick där och letade kom vi förbi en vägg där det hängde olika grävverktyg. Mina ögon föll genast på en långsmal spade och sen var det kört. Jag började skratta så tårarna rann, för jag kom och tänka på en historia Rasmus berättade för mig för en del år sen om just en sådan här dikesgrävarspade. Jag vet att jag har berättat den tidigare men här kommer den i repris.

Två män gick efter varandra i ett dike. Den förste grävde upp jord och den andre la tillbaka jorden. En förbipasserande undrade naturligtvis vad de höll på med. -Vi lägger ner rör", sa den förste mannen. -"Egentligen skulle vi vara tre, men han som skulle gå i mitten och lägga ner rören är sjuk." Antagligen har jag ett väldigt suspekt sinne för humor, för varje gång jag hör historien eller ser en långsmal spade känner jag hur det börjar rycka i mungiporna.

Jag försökte skärpa mig och vi gick vidare. Det finns många underliga namn på verktygen och ibland läste jag fel eller associerade med helt tokiga grejer, så jag fick ställa mig i ett hörn och skratta klart. Jag drog några djupa andetag och gick vidare, men det dröjde inte länge förrän jag kände hur skrattet ville ut. Göran fattade inte vad som var så roligt. Det var det nog bara jag som gjorde. Det slutade med att han gick långt före mig och jag lufsade efter bitandes i underläppen.

Om jag varit tonåring tror jag ingen hade reagerat för de brukar var fnittriga. Tyvärr har jag alltid fått skrattanfall lite då och då och oftast när det inte är så lämpligt. Det är banne mig svårt att hålla masken när man är lättroad.

24 kommentarer:

  1. Välkommen i klubben för inte alltid passande skrattanfall :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Skönt och veta att jag är i gott sällskap.

      Radera
  2. Jag tror att jag hört historien förut, men den är lika bra för det och jag sitter här med ett leende på läpparna. Jag har förstått att Biltema är ett paradis för många och jag känner några som åker dit bara för att fika eller äta varmkorv och prata med likasinnade.
    Ha en fin onsdag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har ätit korv där någon gång. Inte alls dumt.

      Radera
  3. Som jag känner igen mig och inte för alltför längesedan ens. Det är härligt att vara tonåring fastän man är pensionär eller hur? Ett skratt och fnitterstunder sitter aldrig fel, mera sånt åt folket. Det skulle hela samhället må bra av.
    Och historien är ju kul, de gjorde vad de skulle; att den med rören var sjuk kunde ju inte de göra något åt, haha...
    Ha en fin och glad onsdag Gunnel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och lov är vi säkert många som har lätt för att skratta, och visst hade världen sett bättre ut om vi alla skrattat lite mer. Då tänker man inga dåliga tankar.

      Radera
  4. Jag är som du... kommer ihåg gamla historier och skrattar och alla tittar på mig och undrar om de ska ringa ambulansen..
    Jag tycker att bilden är kul.
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen tycker jag det är väldigt sunt att kunna skratta åt allting.

      Radera
  5. Visst är det härligt med fnitter-anfall! Och inget kan man göra för att hindra dom. Kan riktigt se dig och din man där inne på Biltema! Ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det finns inget i hela världen som kan stoppa ett sådant anfall.

      Radera
  6. Haha ... ja ibland påminns man om roliga historier och får ett alldeles omotiverat skrattanfall :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är härligt att kunna skratta åt det mesta.

      Radera
  7. Så härligt! Mera skratt i världen behövs!

    SvaraRadera
  8. Vilken gåva att vara lättroad och få associationer som piggar upp! Med andra ord så släpp ut skrattet för att skratta, det mår vi bra av :D

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att jag behöver då aldrig gå på skrattyoga.

      Radera
  9. Vad bra att du är en glad pensionär. :)
    Tyvärr verkar många pensionärer i dagens Sverige inte ha det alltför muntert eller enkelt.
    Att vara lättroad är verkligen ett plus. Jag kan skratta åt saker när ingen annan fattar det komiska. ;)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar vad det är som gör att en del ser det komiska i det mesta som finns medan andra aldrig upptäcker det.

      Radera
  10. Haha, du är som jag! Skrattar hjärtligt och ofta....men ibland passar det sig inte alls och då skrattar jag ännu värre :D
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl underligt att när det absolut inte passar att skratta då blir man som mest full i skratt.

      Radera
  11. Ett gott skratt förlänger livet. Jag är också lättroad, skrattar gärna.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är härligt att kunna skratta.

      Radera
  12. Jag känner igen mig i det där. Det värsta som kan hända är om någon säger till mig på skarpen att skärpa mig. Då blir det ännu roligare. Tack för historien som var ny för mig.
    Man gör vad man kan och är van vid. Precis som vanligt.
    Grattis på Gunneldagen.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Jag tycker också det blir svårare att sluta skratta när någon säger att jag ska skärpa mig. Det gör att skrattlusten ökar enormt.

      Radera