torsdag 21 februari 2019

Smart förvirring


Jag har alltid undrat varför hjärnan kopplar av och på sig själv utan att jag ger order om det. Det händer alltid när jag ska gå ner i källaren och hämta något. Just precis när jag sätter foten på sista trappsteget så släcker hjärnarbetarna ner kontoret och går hem. Det är bara till att knalla upp för trapporna igen, och då......helt plötsligt är det liv i luckan igen. Jag får trösta mig med att jag får lite extra motion. Men det är väldigt irriterande. Sen undrar jag vem det kan vara som plockar bilnycklarna ur min jackficka och lägger dem på de mest omöjliga ställen. Det kan inte vara jag, för så förvirrad är jag väl ändå inte????

För ett tag sen läste jag att det inte är farligt att vara lite småförvirrad. Det tyder på att man är SMART! Jag minns inte var jag läste det, men i varje fall stod det att det var bara nyttigt med lite förvirring för då arbetade hjärnan för högtryck med att lösa problem. Det skulle var kul att veta hur många problem jag hittat lösningar på under alla mina förvirringsår. Alltså tillhör jag en mycket intelligent skara människor. Är det kanske därför som professorer alltid verkar så förvirrade? De löser problem hela tiden.

Det finns en förening för de som har en IQ på över 30 som heter Mensa. Varför kan det inte finnas en förening för alla förvirrade själar? Den kunde t.ex. heta VIRRIG. Egentligen borde alla VIRRIG-medlemmar automatiskt bli medlemmar i Mensa också. Det är ju trots allt vi som löser världsproblemen i våra förvirrade stunder.

18 kommentarer:

  1. Härligt igenkännande blogginlägg. Jag vill också vara med i "de förvirrades klubb". Skönt att läsa din lugnande text om att vi är SMARTA. Visst är det bra med motionen som vi får helt "gratis".
    Kram från klubbkompisen Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gratismotion rekommenderas alltid så det måste vara bra.

      Radera
  2. Det där känner jag igen. Jag jobbade en tid på ett kontor där jag och kamreren satt i skilda rum. Det hände ofta att hon kom in till mig, stod innanför dörren och plötsligt vände och gick igen. Efter en stund kom hon tillbaka igen och sa: "jag var tvungen att börja om igen, för jag hade glömt vad jag ville".
    Jag är sällan så där virrig, men visst händer det. Jag hade ett bra exempel på det i minnet för en stund sedan, men nu har jag glömt vad det var??
    Ha en fin dag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Du kan säkert bli antagen i klubben.

      Radera
  3. Så är det ofta! Man ska hämta en sak eller göra något men väl framme har man glömt vad. Då är det bara att backa och så vips minns man igen. Jag gillar tanken på att vara smart ;-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns tryggt och veta att förvirring är något bra.

      Radera
  4. Haha, så skönt att höra att jag kanske är smart ;) Jag är nämligen väldigt förvirrad enligt min man :D
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu kan du skryta med att vara smart.

      Radera
  5. Hmm.... du och jag är lika smarta!!!
    Svar...Det var många fina hattar .vi gamlingar är kreativa!
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Vi får starta en sådan förening. Många skulle ha mycket hjälp av varandra.
    Du ger i ditt fina inlägg en hel del hopp till alla dom som känner att de glömmer saker. Det är så det ska vara om man är smart, liknande professorer.
    Sen är det så också att lite mera motion är bara nyttigt. Nya rön.
    Måste bara få säga en annan sak. Det är en befrielse att komma in till dig och kommentera eftersom det aldrig är något tjafs med att pricka på övergångsställen, bilar, bussar, trafikljus och allt vad det heter.Fattar inte det. Går så mycket fortare och tid är pengar i vår stressade värld. Ingen irritation alls. Tack för det, hur du nu har gjort.

    Kram och trevlig torsdag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Motion lär vara bra, men vissa dagar kan det bli litet väl mycket av den varan. Jag har inte gjort något särskilt i mitt kommentarsfält, men jag är oerhört tacksam att det är lätt och kommentera.

      Radera
  7. Jag passar också in i den förvirrade klubben.
    Igår åkte jag till Tingsryd, skulle först till sjukgymnasten, sen skulle jag till Börjes och handla inför morgondagens kalas. Hade en lång handlalista på kylskåpet, och där hängde den bra, för inte fick jag med mig den då jag åkte.
    Men lustigt nog så fick jag nästan allt med mig hem, och inget onödigt. Det var Samba Olek och färska champinjoner som jag missade. Jag blev impad av mig själv.
    Samba har de här i affären, men bara småburkar, vill ha mellan burken, och det är inte alltid som de har färska champinjoner, men det går även med frysta.
    Kortfattat så var jag skärpt i går!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man har sina ljusa ögonblick ibland.

      Radera
  8. Min yngsta dotter kallar sig själv för den mest förvirrade. Så då finns det hopp. Även för mig som är det dubbla. Minst. Jodu. Igenkänning på hög nivå. Men tillbaka till scratch, så löser det mesta sig, haha.
    Gladkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns ändå tryggt och veta att vi är många som är lite virriga.

      Radera
  9. Skönt att jag inte är ensam om det du beskriver! Tack för ett inlägg som drar upp mungiporna på en förvirrad medmänniska!
    Kram

    SvaraRadera