onsdag 9 maj 2018

Snart är det jubileum


På söndag är det exakt 8 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Jag började blogga en månad före skolavslutningen. Under sommarlovet fyllde jag 65 år och det betydde att jag inte återvände till skolan efter lovet. Mitt sommarlov tar så att säga aldrig slut. Kanske är det lite fel att kalla det för sommarlov mitt i vintern, men ett lov är det i varje fall.

Det var Katarina, min dotter, som inspirerade mig till att börja blogga. Hon skrev en blogg om vad som hände hos henne i Luxemburg och jag tyckte det var så kul att läsa. Hur man gjorde för att starta hade jag inte den blekaste aning om, men Katarina hjälpte mig att komma igång. Sen har det rullat på av bara farten. I början var det lite kämpigt, men så småningom kunde jag själv lösa en del problem och då blev det ännu roligare. Det är ju egentligen bara till att testa...ibland fungerar det som man tänkt och ibland...dvs. många gånger...fungerar det inte alls.

När jag läser bakåt i min blogg märker jag att mitt sätt att skriva har förändrats en del. Jag tycker det är betydligt lättare att skriva ett inlägg nu än när jag började. Så är det väl med allting....övning ger färdighet.

I början vara det bara mina barn som läste vad jag skrev. Den tjänade då som en slags dagbok så både Peter och Katarina fick veta vad som hände hemma i Sverige. Med tiden började jag läsa andras bloggar och lärde mig mycket av det. När sen kommenterandet kom med i bilden blev det väldigt trevligt. En del bloggare har jag följt i många år, och det känns som om vi är gamla bekanta. Än så länge har jag aldrig träffat någon av mina bloggvänner i verkligheten, men man vet aldrig vad som kan hända.

Jag tycker fortfarande det är lika roligt att skriva om lite av varje och läsa andras bloggar. Några timmar på morgonen försvinner snabbt framför datorn. Det har blivit en rutin som jag inte vill vara utan. När datorn strular och jag inte kommer in på nätet blir jag lätt hispig och trycker på alla tangenter, som om jag trodde att det skulle hjälpa. Tålamod är inte riktigt min starka sida....i varje fall inte när det gäller datorer.



17 kommentarer:

  1. Det är roligt att följa dig på din blogg. Jag har lixom lärt känna dig lite. Har märkt att vi är lite lika. Det är roligt, eftersom vi aldrig har träffats känner inte alls varandra. Nu är det jag som tappat gnistan för min blogg.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag känner lite likadant. Blogglusten går väl lite upp och ner ibland, men jag hoppas att du snart är tillbaka.

      Radera
  2. Tänk vad tiden flyger iväg när man har roligt. För det är roligt att blogga och att läsa bloggar. Precis som du skriver så blir man vänner, när man har följt varandra under många år. Ett stort grattis några dagar innan åttaårsdagen! Ha en fin onsdag Gunnel och tack för att du finns här i bloggvärlden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Man skaffar sig en stor bekantskapskrets genom bloggen. Det är roligt när man märker att det finns så många som har samma intressen som jag själv.

      Radera
  3. Grattis till ditt åttaårsjubileum! Jag har också bloggat länge och jag tror att jag började 2006 eller 2007. Då på expressen men sedan blev det wordpress. Om jag tittar tillbaka skriver jag väldigt annorlunda nu och bloggen har blivit personligare. Hoppas du fortsätter många år!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är ganska kul att läsa bakåt och upptäcka vilka tankar man hade då.

      Radera
  4. Jag kommer inte ihåg exakt datum när jag började blogga .
    Men jag tror att det är över tio är sen jag började.
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Jag har ju fått träffa många bloggvänner genom åren, men så blir det väl när man bor på en semesterö.
    Grattis till de 8 åren, själv är jag inne på det femtonde.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Oj, så länge du har hållit på.

      Radera
  6. Jag håller inte exakt räkning på hur länge jag bloggat men det är nog i trakterna av dina år. Det är riktigt kul med en blogg. Tycker jag än så länge i alla fall :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den känslan har jag med. Ibland kan det kanske vara lite besvärligare att komma på vad man ska skriva om, men det brukar lösa sig till sist.

      Radera
  7. Hej, jag är inne på mitt tolfte bloggår, precis som du så slutade jag jobba och dottern tyckte jag skulle starta en dagbok på nätet. Tvärtemot dig så har jag träffat säkert ett tiotal bloggvänner genom åren, och alla erfarenheter av det är mycket positiva. Så får du chansen så ta den, det är jättekul. Jag tycker däremot att jag skrev mycket bättre för tio år sedan än nu, jag fick reda på mitt tilltäppta kranskärl för sju år sedan och jag tror att det hämmar mig, jag har mycket svårare att uttrycka mig nu än tidigare i livet, men jag får vara glad att jag ändå har språket kvar. Önskar dig min gamla bloggvän, o då menar jag att vi hängt några år nu, en riktigt trevlig flygar-helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag tycker dina inlägg idag är intressanta så det är nog bara du som inte är lika nöjd.

      Radera
  8. Den sista bilden är suverän. Så där känner jag också det när det strular. Intressant att läsa om din start och utveckling. Jag kände direkt när jag kom till din blogg att den var välskriven och varierande och hade en ton som jag kände mig hemma i. Hoppas du fortsätter i många år till. Själv firar jag sex år till midsommar. Det var en speciell känsla när den första "främmande" personen skrev en kommentar. Oj vad lite besök jag hade första fem månaderna. En sak som jag kom på just nu. Hur får du plats? Är din blogg inte snart full? Jag ligger två år efter dig och har använt snart sjuttio procent av gratisutrymmet. Du måste ha lagt in massor av inlägg.
    Helgkram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillar min blogg. Visst är det ett extra plus när man får kommentarer och lite respons på det man skriver. Jag vet faktiskt inte hur mycket plats jag har kvar att använda. Borde kanske kolla upp det.

      Radera
  9. ej tittare jag heter Victoria från USA. Jag blev gift för tio år sedan till den sötaste och omtänksamma mannen. vi var välsignade med två barn. Vi hade det bästa hemmet tills min man började bete sig obehagligt förra året. Det var då jag upptäckte att han såg en annan kvinna. vårt äktenskap flyttade från dåligt till värre tills han slutligen lämnade hemmet med barnen. Han tog bort mitt hem och lycka. Jag hade levt med sorg, avslag och smärta sedan dess. Min vän Kate försökte göra mig glad och stoppa mig från att bryta men jag kunde inte komma igenom förekomsten. Det var då min vän introducerade prinsessa olokun till mig, hon berättade att hon kunde lösa alla civil- och hälsoproblem. vi kontaktade henne online och jag berättade för min historia för henne. Resten är historia för att jag nu är tillbaka med min familj och lever lyckligt än någonsin tack vare prinsessan OLOKUN som gav mig tillbaka mitt hem, lycka och hopp. Du kan också kontakta henne för ditt civil- och hälsoproblem kontakta PRINCESS OLOKUN via e-postadressen: princessolokuntemplee@gmail.com eller om du har följande problem kan du också kontakta henne

    1) kärleksspell
    2) Lost Love Spells
    3) Skilsmässa Spells
    4) Äktenskapsstavar
    5) bindande stavning
    6) Breakup Spells
    7) Vinn lotteri
    8) bota alla typer av sjukdomar
    9) graviditetsstavning

    SvaraRadera