onsdag 13 januari 2016

Run, run, run



I dagstidningen nu i helgen fanns ett dubbeluppslag med information om ett urval Skånska motionslopp i år. Nästa månad kan man deltaga i "The Gax training pass" i Lund. Mottot för tävlingen är: "Du klarar så mycket mer än du tror." Låter inte det konstigt? Det borde väl heta:" You manage to do so much more than you can imagine." Inte kan man hoppa så fram och tillbaka mellan språken? Det blir så förvirrande. Jag undrar om man måste springa på engelska också i ett sånt lopp. Hur man nu gör det. Av alla lopp som var uppräknade så hade många av dem ett engelskt namn. För mig är det helt obegripligt. Vi skåningar pratar skånska och inte engelska till vardags. Varför inte döpa alla tävlingar till någonting på svenska och gärna dialektalt. Det här loppet i Lund kunde ha hetat: "Ränna ront i Lonn" och mottot fick då bli: "Du maktar me´ så möd mer än du ingbillar daj".

Jag tycker det är charmigt med olika dialekter och vi ska absolut bevara dem. Även om två personer kommer från samma landskap betyder inte det att de pratar samma dialekt. Det kan vara väldigt olika beroende på var man bor. Mina föräldrar kommer från Österlen och jag bodde där tills jag var två år. Då flyttade vi till Eslöv och bodde där i 14 år. Den tiden har nog präglat min dialekt mest tror jag, för man vill gärna prata som kompisarna gör. När vi flyttade till Åstorp upptäckte jag snabbt att mitt uttal inte stämde alls med mina nya kompisars och jag försökte i den mån jag kunde att ändra det.

Nu har jag bott i Åstorp i över 50 år, alltså största delen av mitt liv. Trots det så påstod för ett antal är sedan en expedit när jag var och handlade i Helsingborg att han visste var jag kom ifrån, för det hörde han på dialekten. Mycket riktigt så gissade han på Eslöv. Ränderna går tydligen aldrig ur.

16 kommentarer:

  1. synd att svt har så många decennier ratat dialekter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir mycket färgstarkare när någon talar dialekt.

      Radera
  2. Jag håller med dig, varför kan det inte vara på svenska här i sverige.
    Jag är ju smålänning långt ut i fingertopparna, fast snål är jag inte. Tycker det är kul med våra småländska ord och uttryck. För jag skäde mej, inte skar jag mig. Yngsta dottern Sofie är nog ännu mera smålänning än vad jag är.
    Ha en trevlig dag med Knut! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade varit kul om skolbarnen fick lära sig lite om detta...kanske på en temadag.

      Radera
  3. Ha ha - detta var roligt att läsa! Dialekter eller bonnska som de säger här uppe är underbara och direkt språkligt utvecklande i mina ögon. Bonnskan här påminner mycket om den dialekt vi har där jag växte upp i Norge .. så när jag tänker "sesskauing" så fattar jag mer. Byn jag föddes i heter Setskog och ligger 7 mil öster om Oslo - vilket förklarar ordet "sesskauing".
    Vi sa itte och fävell om inte och fågel. Jag vistades mycket i Oslo hos min mormor. När jag kom hem så pratade jag "fint" - vilket innebar Oslo dialekt och det låg i stil med det norska bokmålet vilket innebar ikke och fugl :-) då blev jag retad för det ... jisses det här blev ju nästan ett inlägg ju - plystrer som en fävell .. visslar alltså ... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar dina visslingar. Det konstiga är att om en skåning flyttar till Stockholm t.ex. ändras personens dialekt direkt, men om en stockholmare flyttar till Skåne händer inte samma sak. Det måste säkert bero på att skånska är svårt att lära sig, eller....?

      Radera
  4. Haha! Visst är det roligt det här med dialekter :) Och kul att det fortfarande hörs varifrån du kommer :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man tror att man pratar på ett visst sätt....men tydligen inte.

      Radera
  5. Numera har man inte Rea längre utan Sale. Och vi har fått en ny stormarknad med "Mighty fine prices. Every Day", haha. Tur att man har läst engelska så man begriper. Håller helt med dig om att det engelskinfluerade språket överallt är förkastligt. Vi skulle vara stolta över vårt fina modersmål istället. Ditt förslag till översättning är genialt, tycker jag. Du får skicka in det till arrangören av tävlingen.
    Det är kul att höra på dialekten varifrån någon kommer, tycker jag också. Och ränderna går nog aldrig ur helt, som du berättade.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också det är roligt och försöka lista ut från vilken del av landet en person kommer.

      Radera
  6. Det är roligt med dialekter och ibland går det inte att utplåna dem. Jag har två systrar som flyttat från ön som unga. Den en har fortfarande sin dialekt kvar. Ja, hon pratar stockholmska, men gotländskan finns kvar ändå. Den andra går det inte att höra att hon är född på Gotland. Först talade hon göteborgska och nu örebroska. (Örebroska ser konstigt ut?)
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det intressant med dialekter. Jag fick ofta höra när jag var ung att det lät som om jag kom från Flen. Blev väldigt förvånad, för jag har alltid bott i Eskilstuna och hade knappt varit i Flen då.

      Radera
    2. Det finns så många härliga dialekter. En del är för mig helt obegripliga, men jag tycker det är bra att det finns personer som gör allt för att bevara våra gamla dialekter. Det är så vanligt att människor flyttar runt i landet så det är lätt att det blir en blandning av allt. Den genuina dialekten får inte försvinna helt. Det är en kulturskatt.

      Radera
    3. Raija: Det låter verkligen lite konstigt.

      Radera
  7. Dialekter är härligt!
    Sist jag var i Linköping och cyklade, så trampade jag runt länge innan jag stannade till för att handla.....eftersom jag inte hade en tanke på att jag var i Linköping blev jag uppriktigt häpen när kassörskan svarade på en härlig östgötska. Nästan så man blir lite avundsjuk eftersom jag själv inte har någon särskild dialekt!
    Och visst räcker det med dialekter......utan engelska inslag!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig låter en del dialekter som ett utländskt språk och jag tycker det är så härligt.

      Radera