måndag 11 november 2013

Världens sötaste blondin


Nu är jag hemkommen igen efter att ha tillbringat helgen med en mycket söt blondin. Zoés hår har växt något enormt, precis som hon själv. Hon har långt lockigt filmstjärnehår och blå ögon och är naturligtvis  i mina ögon jättesöt. Det är så härligt när det inte blir för långt mellan träffarna, så det finns en risk att hon glömmer bort mig. Det var inga problem med det alls nu, utan det var full rulle från när jag kom dit och till det jag skulle ge mig iväg i går kväll. Hon tittade lite allvarligt på mig när jag tog resväskan och gav mig av till flygplatsen. Det kändes inte riktigt bra.

På lördagen var Katarina och jag på en hobbymässa i Luxemburg. Den får absolut högsta betyg av mig. Man kunde hitta i stort sett allt där i hobbyväg. Vad man än var intresserad av, så fanns det något där att titta på. Vädret var kanske inte det bästa de här dagarna, men det är bara vad man kan förvänta sig nu. Det finns saker att sysselsätta sig med inomhus också, och Zoé hade inga problem med att hålla igång. Hon hittade en ganska stor blöjlåda som hon klättrade ner och satte sig i tillsammans med älskliingsdockan och nallen. Tanken slog mig faktiskt att jag skulle vilja smuggla med henne i lådan när jag åkte hem, men det är väl tveksamt om jag fått henne genom säkerhetskontrollen (föräldrarna).

22 kommentarer:

  1. Verkligen ett fint hår på en fin tjej. Vad trevligt att vara begåvad med ett bra hår. Rolig ide´att smuggla med henne i lådan, men det hade nog inte blivit riktigt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får lugna mig med att träffa henne till jul.

      Radera
  2. självklart är hon det sötaste som finns :) och vilket ljuvligt långt hår hon har
    skönt att det inte är alldeles för långt att flyga och hälsa på hos sötisen
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej en flygtur på en och en halv timme är helt acceptabelt.

      Radera
  3. Vilka fina lockar! Så där ser mitt yngsta barnbarn ut också.. men bara i nacken!
    Ja tänk vad roligt man kan ha med en pappkartong. Kommer ihåg att jag gjorde en koja av en stor kartong som barn. Å sedan sov jag i den en natt. Jättemysigt. Förstår att "säkerhetskontrollen" hade varit svårforcerad :-) Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om man alltid fick behålla ett barns fantasi. Så kreativ man hade varit då.

      Radera
  4. Vilken pangbrud! Hon hade jag smugglat med mej hem..Kram!

    SvaraRadera
  5. Synd du inte var med och hjälpte mig.

    SvaraRadera
  6. Härliga blonda lockar hon begåvats med!
    Hoppas hon uppskattar dem när hon blir större också.
    Mina har jag inte accepterat förrän på äldre da´r....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog ganska vanligt att de som har rakt hår vill vara lockiga och tvärtom.

      Radera
  7. Vilket vackert hår, det är säkert mycket mjukt och luktar GOTT!
    Härliga stödstrumpor du hade hittat! Jag har ett par svarta i min låda, får kanske gå på jakt efter några med färg! En annan fråga: vet du var man köper hederliga mameluckor nu för tiden?
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mamelucker har jag inte sett ute i affärerna på flera årtionden. Kan ju också bero på att jag inte varit på jakt efter några.

      Radera
  8. Jag hade inte tvekat...Ner i lådan bara:)
    Tur att ni kan träffas ganska ofta trots avstånd.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa gång ska jag göra ett försök.

      Radera
  9. Vilka ljuvliga lockar! Det är klart att hon är världens sötaste blondin :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnbarnen kan man aldrig se sig mätt på.

      Radera
  10. Härliga lockar, du får försöka överlista säkerhetskontrollen nästa gång ;)

    SvaraRadera
  11. Vilka vackra lockar :-) och sen blå ögon som du beskriver och söt är hon för det har jag sett på andra bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker hon är som en liten docka.

      Radera
  12. Hej! Klart att du har sötaste barnbarnet, det har alla mor- och farföräldrar! Så skoj att hon kommer ihåg dig och att det inte går onödig tid åt att komma över blyghetströskeln.
    Angående doggybag, jag som avskyr att slänga mat, (bland annat skaffade vi grisar då vi hade värdshus för att kunna ta tillvara på rester) tycker nog att det är lite skämmigt att be att få doggybag här i Sverige. Nu äter jag så sällan ute så det är inget problem men det är jättebra om saken lyfts fram så man istället kan vara stolt över att ta med sig det man inte orkar äta! I Finland har flera skolor nu börjat dela ut överbliven lunchmat till mindre bemedlade, för en euro får man gå till plugget och äta! Alla sådana initiativ bör uppmuntras!
    Kram från pörtet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är man partisk när det gäller ens barn och barnbarn....och det tycker jag man ska vara. Om alla börjar att be om att få ta mat med sig hem, tror jag ingen funderar så mycket på det längre utan det blir nåt helt naturligt.

      Radera