Ska man hålla sig till reglerna så är det tredje torsdagen i augusti som gäller för premiären av surströmmingsätandet. Vi har fuskat. Igår frossade vi på denna delikatess. Vi, dvs. Ulrika och jag, försöker hålla traditionen vid liv. Karlarna bara rynkar på näsan och kommenterar doften. Jag har i många år försökt övertyga olika personer i min bekantskapskrets om att det är mycket gott. De har snällt testat, men ingen har varit överväldigande förtjust. Mycket underligt!
I år hade Rasmus lovat att han skulle smaka. Han var med mig ute när jag öppnade burken, och redan då märktes en viss tvekan. För säkerhets skull hade han tagit med sig en tvättklämma att sätta om näsan. När det var dags att äta, fegade han ur och höll sig till löksill i stället. Men nästa år gör vi ett nytt försök att övertyga fler om att denna svenska delikatess verkligen är värd att prova.
Någon som är sugen????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar