tisdag 23 mars 2021

Inbillning



Hjärnan kan spela oss många spratt. Ett, som inte är speciellt trevligt för den som drabbas av det, är hypokondri. Förr pratade man om inbillningssjuka och såg ner på dessa personer. Inte sällan ansågs de som lata för att de inte orkade jobba. Idag vet vi mer om det även om det ofta har ett löjets skimmer över sig. Moliéres "Den inbillade sjuke " spinner på detta tema. Den som lider av hypokondri tycker knappast det är något att skratta åt. Att gå omkring och tro att man har en eller flera allvarliga sjukdomar är inte lätt. Det blir inte bättre av att omgivningen visar misstroende. Hypokondri är en sjukdom som är väl så jobbig både för den som lider av åkomman som för de anhöriga. 

Till de flesta ord kan man hitta ett motsatsord, men när det gäller hypokondri är det inte så. Det enda jag kan komma på är inbillningsfrisk och det hittar jag inte i SAOL. Det är en sjukdom, eller ett tillstånd närmare bestämt, som är lika jobbigt som inbillningssjukan. En som är inbillningsfrisk tror sig ofta klara av mer än vad som förväntas och det är inte alltid så bra. Att inte känna till sin egen kropps begränsningar kan vara farligt. Jag får en släng av det här varje år när det är dags att jobba ute i trädgården. Under hela vintern har jag planerat allt som jag vill ändra om och det har tagit sin lilla tid. När det sen äntligen är dags att dra på sig trädgårdskläderna är det som om allt sunt förnuft försvinner. 


Jag inbillar mig att jag kan om inte precis förflytta berg, så i varje fall gräva djupa hål för nya rabatter, klättra upp på stegen och klippa höga buskar och träd som behöver friseras och lasta skottkärran full med jord och köra runt med. Naturligtvis slutar det illa. För det första är jag lite stel efter att inte ha varit igång så mycket under vintern, och varje år blir det en extra årsring...väl synlig. Det gör ju att vigheten inte är vad den varit, men det hindrar klart inte att jag försöker. Efter en dags trädgårdsjobb säger kroppen ifrån och jag får snällt ta en paus och börja fundera på vad jag egentligen klarar av. I år tänkte jag vara lite mer realistisk och bara göra sådant som jag garanterat klarar av. Det är i varje fall vad jag planerat än så länge.

36 kommentarer:

  1. Nu kommer då jag i gång på ditt inlägg här; svårt hålla mig för skratt i synnerhet inbillningsfrisk; Gud så härligt! Hypokondriska utbrott duggade tätt då jag för många år sedan läste in sjukdomsläran och de psykiatriska diagnoserna då jag utbildade mig till undersköterska och mentalskötare. Det har hänt när jag haft något kroppsligt som jag inte känner igen att jag söker på 1177, finner då symtom som jag har men då är det också en annan sjukdom. HM?? Blir alltmer sällsynt tack och lov.
    Glad att du i år tar det du garanterat klarar av. Din självhumor är befriande Gunnel :-)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tove! Jag har också otaliga gånger googlat när jag haft någon krämpa och sen söker man vidare och vidare. Tilk sist stämmer det inte med vad man letade efter från början. Jag försöker övertala mig själv nu att aldrig googla när det gäller sjukdomar. Det är livsfarligt för sinnesfriden.

      Radera
  2. Känner igen det där, inbillningsfrisk. Vissa dagar funkar det bra, andra dagar känner man minsann av att man inte orkar som förr.
    Hypokondri har jag väl också känt av, speciellt när jag var ganska ung. Trodde att allt som gjorde ont var cancer. Numera känner man igen diverse återkommande smärtor... Ha det gott och ta det lugnt! Inget läge för större trädgårdsarbeten ännu! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lätt att drabbas av båda symptomen. Jag ska nog ge mig ut i trädgården nästa vecka såvida det inte kommer en oväntad snöstorm.

      Radera
  3. Mmm....ibland så vill vi mer än kroppen klarar av.
    Jag kör "hemmagympa med Sofia" måndag - fredag. Mycket trevligt, och jag känner att jag har blivit rörligare i kroppen, min sjukgymnast håller med mig.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog det bästa att försöka röra på sig lite.

      Radera
  4. Ha, ha ... så härligt med ordet inbillningsfrisk! Och jag känner så väl igen det. Oj så många timmar jag lagt ner på att gräva och gräva och gräva. Fast en gång halkade jag på spaden och det resulterade in en meniskoperation av höger knä. Och tror du jag lärde mig? Nej då, ett par år senare var det dags för vänsterknät. Men nu tar jag det faktiskt lite lugnare.

    Kram och fin tisdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt och höra att det är fler som inte lär sig av misstagen utan provar igen för att se hur det går.

      Radera
  5. Hypokondri är definitivt inte att leka med. Jag har hört att många läkarstuderande får en släng av åkomman under sin studietid. Inbillningsfrisk däremot är väl inte helt fel. Jag har insett mina begränsningar när det gäller trädgårdsarbete så större arbeten anlitar vi en fackman till. Nu är det dock inga sådana på gång utan mest plantering i krukor och det ror jag iland :D

    Kram och god tisdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får nog också hålla mig till lite lättare sysslor.

      Radera
  6. Som alltid, lagom är bäst! Men jag väljer hellre lätt övermod och tror mig klara en hel del än att motsatsen. Men nu i Coronapandemin tror jag mindre än lagom är bäst.
    Ha det gott och lycka till med trädgårdsarbetet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bi riktigt kul att få ge sig ut och jobba i trädgården.

      Radera
  7. Ingetdera är något att stå efter - hypokondrisk eller inbillningsfrisk ... inte roligt alls, men en vardag för många.
    Ha det gott - och ta det lugnt med trädgårdsarbetet!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer att ta det väldigt försiktigt med grävandet i år.

      Radera
  8. Jag känner igen det där minsann och vårens första plantering av påskliljor och penséer fick mig att inse att jag blivit ett år äldre sedan förra våren. Det var längre ner till marken i år och det knep både här och där.....
    Ha en fin fortsättning på veckan!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också upptäckt att mina ben har växt något enormt de sista åren.....eller så har mina armar krympt.

      Radera
  9. Jag har också många planer på vad jag ska göra i trädgården , men de försvinner när jag kommer ut och upptäcker att kroppen är inte som i ens ungdomsdagar!
    SV..Ibland kan tänket bli fel.
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man vill så mycket, men tyvärr så fungerar det inte alltid som man vill.

      Radera
  10. Har en bloggkompis som har ME, och hon skriver ofta att hon är inbillningsfrisk. Hade aldrig hört ordet förut, men nu har jag sett det två gånger.
    Vad gäller alla sorts arbeten, mest det fysiska, så lär man (läs: jag) sig ju bra den hårda vägen. Å att stå på stegar/stolar har jag valt bort för länge sedan. Å tack och lov att jag inte har en trädgård...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker ha lite extra stöd när jag måste klättra högt, och som tur är så är vår trädgård ganska lättskött.

      Radera
  11. När huvudet vill men kroppen inte svarar.....jag vet...Har ju ett knä som bråkar med mig sedan snart ett år tillbaka och det är så frustrerande. Idag var jag ledig och har hållt på i trädgården nästan hela dagen, men inte i den takt det brukar hända. Ja ja lite har ju blivit gjort. Får se om ortopeden har något förslag på vad som är fel i mitten av april.
    Gör det du känner för =) Det är ju inte fel att bara sitta i lä och njuta av fågelkvitter, kaffe och sol. Vi får ta en dag i taget och göra något litet =) Ta hand om dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Att sitta och njuta är ett måste. Jag tar det i den takt jag känner jag orkar.

      Radera
  12. Båda åkommorna är ju knepiga, var och en på sitt sätt. Just inbillningssjuk tror jag aldrig jag varit men däremot kan jag känna igen mig i delvis inbillningsfrisk.Någon trädgård har vi inte längre så det är ingen risk att jag skulle bli överansträngd där .För din del känns det ju ganska hoppfullt att du ska ta dig an det du vet att du klarar av. Men även den gränsen an ju vara nog så knepig att dra. Kanske kan några av dina nära ge dig vissa råd i ärendet. Och du kan ju skynda långsamt. Var rädd om dig.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kan lätt få hjälp om jag ber om det, men det är roligt att försöka göra så mycket som möjligt själv.

      Radera
  13. Faktiskt tror jag inte att jag lider av vare sig hypokondri eller motsatsen. (Kanske kan man kalla inbillningsfrisk för lätthybris/hybris light?) ;) Möjligen det senare i yngre år. Numera blir man snabbt varse vad kroppen klarar av. Tyvärr blir det mindre med åren men det gäller att hålla igång så gott det går.
    Må väl!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är stor skillnad på vad man orkar med nu och när man var ung, men det är bara att göra det bästa av förutsättningarna.

      Radera
  14. Bra skrivet om ett ämne som verkligen behöver tas upp.. Tack för det.. Kram..

    SvaraRadera
  15. Oj glömde skriva vem jag är fniss.. Kram Nicki..

    SvaraRadera
  16. Nu blev jag full i skratt och det behöver jag idag. Ditt sätt att beskriva är oslagbart och det är en fröjd att ta del av dina funderationer.
    Förstår att det stämmer och jag hoppas verkligen att du i år, tar det försiktigt så att det inte händer något drastiskt. Det låter nämligen på din beskrivning som att risken för det kan vara betydande.'
    Var rädd om dig.
    Trevlig dag.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Wiolettan! Jag ska ta det väldigt försiktigt.

      Radera
  17. Det är många trädgårdsentusiaster som lider av samma åkomma, tror jag. Det kanske är en liten tröst när symtomen på inbillningsfrisk sätter in.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag gissar att vi är ett ganska stort gäng.

      Radera
  18. Hehehe! Ja, det får vi väl se om du klarar av! 😁 Själv är jag inte hypokondriker, i så fall mer åt det andra hållet. Men av ren bekvämlighet så kan man ju alltid skylla på nån krämpa! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idet är nog lämpligt att inte vara alldeles för energisk. Det måste finnas lite kvar för någon annan också att göra.

      Radera