måndag 9 april 2012

Suckarnas bro


Det skulle jag ibland vilja kalla Öresundsbron för. Som i dag t.ex. när vi varit på Kastrup och vinkat av Peter för hemresa till Dallas. Konstigt egentligen så olika känslor en och samma vägsträcka kan framkalla.  I söndags när vi åkte och hämtade honom kändes det som om det var solsken hela dan och jag var glad och förväntansfull. Idag kände jag mig mest ledsen och nedstämd. Som grädde på moset har det regnat hela dan också. Rena "pissevädret". Illustrerar min sinnesstämning perfekt.

24 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Det är tungt att ta avsked. Så vi får hoppas att det inte dröjer så länge innan han kommer på besök igen. Men hoppas du haft riktigt mysigt under helgen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har haft en mycket mysig påsk i år.

      Radera
  3. Ta ett djup andetag och tänk att nästa gång du åker där då är det med glädje igen. Så klart jag förstår att det känns. jag har ju min i England och dit kommer man snabbt om man vill. Lite längre för dig om du vill träffa sonen.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Känns alltid lite extra trist precis efter han åkt hem.

    SvaraRadera
  5. Ja vi är nog många som känner så idag, då många vänder åter efter att ha firat påsken ihop. Skit jobbigt med avsked. Kramen.

    SvaraRadera
  6. Jag är glad att Skype finns. Det blir "nästan" som på riktigt.

    SvaraRadera
  7. Alltid trist när de åker hem.....Ja Pytte satt stilla som en staty ett bra tag .. Nattikram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är det vardag igen, och snart är man nog inne i samma rutiner som tidigare.

      Radera
  8. Usch vad det låter sorgligt! Visst är det bra att skype finns, men inte får man babydoften.
    Du har iallafall tagit en enormt fin bild på suckarnas bro.

    SvaraRadera
  9. Jag har faktiskt fuskat och lånat bilden från Wikipedia.

    SvaraRadera
  10. mm, det är aldrig roligt att vinka farväl men du fick rå om honom ett tag i allafall
    kramar

    SvaraRadera
  11. Man utnyttjar ju verkligen tiden när man inte ses så ofta

    SvaraRadera
  12. Men åååå så söt lilla Zoè är helt bedårande och klart att man ser att hon gillar att vara med mormor...
    och kusinen gjorde sig så fin för att träffa den lilla, vilken fint foto på dom två.
    Barnbarn kan ju göra en riktigt tossig...

    Och du va mäktig Öresundsbron är...otroligt.
    Förstår att du vinkade med lessna tårar när dom åkte...
    lika bra att det regnade...

    Här har det minsann snöat hela dagen....hur glad kan man bli????
    Men snön är ju rätt blöt så förhoppningarna är att det tär bra på den gamla fula snön....

    Tjingelingen.

    SvaraRadera
  13. Här regnar det med. Snö har vi tack och lov ingen, men det här fuktiga vädret gör ingen människa glad.

    SvaraRadera
  14. Jag förstår att regnet ackompanjerade till Din sinnestämning perfekt. Igår vinkade jag av min dotter och barnbarn vid tåget i Åmål och färden borde vara över vid det här laget. Nu åker de inte till Dallas men väl till Umeå och det blir bara enstaka gånger varje år som vi kan ses och jag saknar verkligen detta att få lära känna barnbarnen ordentligt. Vi blir bara som gäster hos varandra. Man går glädja sig åt att de ändå har det bra där de är. Och så kan man hålla kontakt på andra sätt numera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan ju inte alltid ha sina barn och barnbarn på nära håll, men visst önskar man ibland att det inte var så vansinnigt långt till dem. Håller med om att det viktigaste är att barnen trivs där de bor och har det bra.

      Radera
  15. Jaa du,livet i ett nötskal...saknad och tårar men sen vänder det igen! Men jag förstår dig verkligen och vädret...usch!!! Så trist. Man kan tro det är höst istället för vår,brrr!
    Bamsekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns alltid värst direkt när man skiljts, sen nöjer man sig med Skype igen.

      Radera
  16. Jag förstår mer än väl dina känslor! Det är svårt att skiljas från de man älskar och särskilt svårt när de är så långt borta.
    Varm kram, Ingrid

    SvaraRadera
  17. Får ta mig i kragen nu och återvända till vardagen.

    SvaraRadera
  18. Det är alltid jobbigt att säga adjö särskilt när avståndet är så långt. Var glad att du lever i detta århundradet med alla dess kommunikationer. Förr åkte man till Amerika och visste att man kanske inte skulle ses mer. (försök att trösta).
    Suckarnas bro - vilket underbart fota.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  19. Jag har också tänkt på hur hemskt det måste ha känts förr. Tack och lov att vi kan ses på riktigt då och då och via Skype så ofta man har lust.

    SvaraRadera
  20. Förstår ptrecis hur du känner :-(
    Önskar dig ett härligt slut på weckan och en fin helg..
    Många kramar Night Lady

    SvaraRadera