Perfektionism

Vi blir inte gamla. Vi mognar för att bli perfekta.

Det måste betyda att man är helt utan fel och brister när man är övermogen. 

Trevåningshus med takterass i Luxemburg

Igår mailade Katarina mig bilder på det färdiga huset. Det är lite skillnad mot hur det såg ut när hon började på restaureringen.

På bottenvåningen finns badrummet där det även ingår en tvättstuga.

Det är nära till städskrubben och för att det inte ska se så stökigt ut, så hängde Katarina ett draperi framför städgrejerna. Ordning och reda.

Framför städskåpet har hundarna sina matskålar och till höger skymtar en liten barnkammare.

På andra våningen har dockfamiljen sitt kök.

Precis som Zoé så gillar Sindy rosa. Det finns mycket rosa i hennes sovrum....t.o.m. toalettbordet är rosa.

På tredje våningen hittar vi vardagsrummet med hörnsoffa och tjusiga tavlor på väggarna.

I andra änden av vardagsrummet står TV:n. 

Det visas just nu ett favoritprogram om prinsessor. När det är slut är det bara att ta fjärrkontrollen och slå över till en annan kanal. 

Ett litet hobbyrum med plats för symaskin är ett måste.

Högst upp ligger takterassen där solstolar och lite blomkrukor är uppställda. Det finns även en sandlåda och en rutschkana.

En del möbler är sådana som Katarina hade när hon själv lekte med huset, men det mesta har hon tillverkat nu. Hon är enormt påhittig och kan se möjligheter i allt. Väggarna har tapetserats med scrapbookpapper och golven är klisterpapper med parkettmönster bl.a. 

Enligt Zoé så är huset inte riktigt klart än. Det finns ju ingen hiss! Hur tar man sig då upp till takterassen? Dessutom planerar dockorna att köpa en rosa bil och då måste det även finnas ett garage. Eftersom det bor en del barn i huset så behövs givetvis en skola till dem. Det blir väl till att ansöka om bygglov för allt detta och hoppas det är lätt att få tag på en snickare. Under tiden får Katarina sy lite fler kuddar för det får man aldrig för många av enligt Zoé och Sindy. 

En skitbagatell

Ibland är fantasilådan tom. Jag hade inget speciellt på lager som jag tyckte var värt att skriva om. Då finns räddningen i form av dagstidningen. Där hittar jag alltid små notiser om saker som man ibland undrar om de verkligen är sanna. Jag brukar skriva ner det jag läst, för att ha som uppslag längre fram. Alla sådana här små ideér samlar jag i en låda och sen är det bara att dra en lapp och förundras över hur tokigt livet är ibland.

Att en del tycker om att ta tidningen (här antar jag att det duger med vilken tidning som helst) med sig på toa är inget unikt. Nu menar jag så klart att ta med den för att läsa den. För ganska länge sedan läste jag att många danskar tar mobilen med sig in på toa när de åker tåg och sitter där och surfar!!!!!!! Jag tror förstås inte att det bara gäller danskar. Att ha en tidning som sällskap är kanske inte så ovanligt, för det tar inte evigheter att läsa ut den. Men att sitta och surfa verkar riskabelt. Tänk bara så lätt några timmar försvinner när man sitter framför datorn! Det stod visserligen inte om toasurfandet var mest vanligt på långresor. Risken är annars att man glömmer gå av när man kommer till sin avstigningsplats. Dessutom måste det vara väldigt obekvämt att sitta där så länge. I framtiden kommer det att behövas toastolar med vadderade sitsar för Internetnödiga resenärer.

Min syn på saken

I lördags kom de första snöflingorna hos oss. Det såg lite skumt ut när vi satte oss i bilen för det liknande inte bara regndroppar på rutan. Mycket riktigt så visade det sig vara snöblandat regn. Senare blev det lite större flingor, men inte så många. "Snöstormen" är över för länge sen och det ser lika grått och trist ut som tidigare. En ljusglimt tycker jag ändå det är att vintertiden kommit tillbaka. Nu blir morgnarna lite ljusare igen. Det är så svårt att vakna när det är beckmörkt i hela huset. Så fort jag stigit upp tänder jag alla lampor....även i de rum som jag inte behöver gå in i. I morse behövde jag inte göra det och det gjorde att jag kände mig pigg "på riktigt".

Jag har nu hämtat ut mina läsglasögon. När jag beställde mina progressiva diskuterade optikern och jag att det kunde vara praktiskt med ett par läsglasögon också, speciellt när jag handarbetade eller satt vid datorn. Jag har aldrig kunnat ligga och läsa med progressiva glasögon även om jag alltid valt att ha det bästa glaset med det största synfältet. Hela tiden har jag fått vrida och vända på huvudet för att få in skärpan på texten och det har tagit bort lusten att läsa helt. Nu kan jag bara lägga huvudet på kudden och hålla upp bok eller tidning och läsa utan besvär.

Den butiken jag handlat i har erbjudande om att köper man ett par nya glasögon, så behöver man bara betala halva priset för ett extra par. Naturligtvis nappade jag på det erbjudandet. När jag provläste med mina nya brillor kunde jag t.o.m. läsa den allra minsta texten....den som jag annars tycker liknar flugskit. Enligt optikern var det en synskärpa på 120%...med andra ord falkblick. Det är inte mycket som kommer att undgå mig i fortsättningen.

Irriterande

Jag hänger inte upp mig på småsaker, men detta är enormt irriterande. Jag har hört från ett par av mina bloggvänner att det är problem med att kommentera hos mig. Antingen visas en massa bilder som ska klickas i eller också så far kommentaren bara iväg ut i rymden...det kanske den ska också....men den ska också landa hos mig så småningom, vilket den inte gör. Jag har inte ändrat något i mina inställningar, så för mig är detta helt obegripligt. För något år sedan hände samma sak, men som tur var så ändrade det sig själv så det blev som vanligt. Kan jag hoppas på att det blir samma denna gången? Annars vet jag inte riktigt vad jag ska ändra på. Har alla samma problem att skriva hos mig?

Det finns andra saker också som kan irritera. Allt som oftast får jag mail från personer jag inte känner. De senaste veckorna är det Erik som har stått för korrespondensen. Första gången erbjöd han mig en mobil om jag bara klickade i att jag ville ha den hemskickad. Som alla andra gånger så struntade jag i det. Efter bara några dagar kom en påminnelse om det här erbjudandet. Ingen reaktion från min sida. Efter ytterligare några dagar skrev han att: nu hade han skrivit till mig flera gånger och han fattade inte varför jag inte bekräftade det. Hoppsan! Där fick jag mig en tillrättavisning. När inte heller det funkade så la han ner projektet.....trodde jag.

Men han ger sig tydligen inte. Jag fick ännu ett mail att jag är i final i en tävling och erbjuds ett alldeles nytt kylskåp. Rubriken på mailet är: Varför kan vi inte leverera det sprillans nya kylskåpet till Gunnel?Ja, antagligen för att jag inte vill ha det. Men jag är nog lite för misstänksam. Jag skulle kanske kunna få bytt ut alla mina köksgrejor, och sen fortsätta med mobil, kamera, dator och TV. När det var fixat har jag en del i källaren som behöver förnyas. Min mangel, t.ex. är 45 år gammal och lägger kanske av vilken dag som helst. Jag får nog tipsa Erik om det.

Det finns bara en av mig

Det bästa med mig är att jag är en unik utgåva. Det finns inga kopior.

Jag kan tycka det känns väldigt bra att vi alla är olika. Det är alltid roligt att bli överraskad när man träffar nya människor. Dessutom kan man bli inspirerad att intressera sig för saker man aldrig funderat över tidigare. 

Rasmus och Amanda

Mitt första barnbarn har namnsdag idag. Det är egentligen lite kul det här med namn. Vissa perioder är en del namn väldigt populära och då döps nästan alla barn efter det modet. Det kan bli lite problem i skolan när en 4-5 stycken reagerar om man säger ett visst namn. När jag gick i skolan hade jag 3 stycken i min klass som hette Ingrid. Vi fick hålla isär dem genom att kalla dem för Ingrid A, Ingrid O och Lilla-Ingrid. Kanske inte så kul för dem, men en stor hjälp för vår "fröken". 

Man påverkas i viss mån till att antingen tycka om eller kanske direkt avsky ett namn. Visst är det så att om man träffar på ett barn eller en vuxen person som man gillar, så tycker man om namnet också och samma gäller på andra hållet. När jag väntade mitt första barn jobbade jag på Barnsjukhuset i Helsingborg och där passade jag två små för tidigt födda flickor som hette Ulrika och Hanna. När min flicka var född och det blev tal om namn så hade jag allt redan klart för mig. Men föräldrarna ska ju helst vara överens. Ulrika godkände min man med en gång. Hans mormor, som jag aldrig träffat, hade hetat Ulrika, men Hanna gillade han inte. Ulrika föddes den 5 jan och gissa vem som har namnsdag den dagen.....Hanna! Där fick jag in en fullträff. Det visade sig att min svärmor hette Hanna som andra namn, men eftersom hon inte tyckte om namnet, så hade jag aldrig hört något om det. Vi fick komma överens om ett namn till och det blev Magdalena. 

Min andra flicka ville jag döpa till Anna Viktoria eftersom jag gillar gamla namn, och för att min farmor hette Anna och min morfar hette Viktor. Göran är inte lika förtjust i alla gamla namn så det fick istället bli Katarina Viktoria. Min son tyckte jag vi kunde döpa till Kristoffer, mest p.g.a. att jag kände en liten pojke med det namnet och som jag tyckte var så gullig, men Göran tyckte bättre om Peter. Vi enades då om Peter Daniel. Daniel efter en liten kille jag hade som dagbarn. Jag har valt att ha så enkel stavning som möjligt på deras namn. Inga extra bokstäver någonstans. 

När Ulrika var liten fick hon en docka som hette Amanda, och hon sa alltid att om hon fick en flicka skulle hon döpa henne till Amanda. Hon var också väldigt glad för Rasmus Nalle eller Rasmus Klump som seriefiguren heter i Danmark där han kommer ifrån. Hon fick ju en liten Rasmus för 15 år sedan och det är ganska kul att både Rasmus och Amanda har namnsdag samma dag.

Zoé  får fira namnsdag samtidigt med sin mamma i fruntimmersveckan när det är Katarinas dag. Hennes andranamn är Katarina.

När Peter fick en son ville han och hans fru att det skulle vara ett namn som var lätt att säga både på svenska och engelska. Daniel var ett utmärkt val, och nu delar han och hans pappa namnsdag.

Även lilla Hannas namn är lätt att uttala på båda språken. Nu har jag två Hannaflickor att fira den 5 januari.