Uppdatering

Nu är jag uppdaterad igen precis som datorn. Jag ska kunna fungera felfritt ännu ett år. Många med mig har gjort den här virusuppdateringen och kanske det blir några till innan det blir för sent. Min husläkare har börjat jobba på en annan vårdcentral, men när jag nu äntligen hittat en läkare som jag känner förtroende för så tänkte jag att henne släpper jag inte i första taget. Jag listade mig på den här nya vårdcentralen, och igår var det första gången jag skulle dit. Det kändes lite läskigt. Sjuksystrarna på den gamla vårdcentralen har varit några mästare när det gäller nålteknik allihop. Jag höll tummarna för att det skulle vara likadant här.........och det var det. PUH! Jag klarade av den här influensavaccineringen också.

Egentligen undrar jag om jag inte är lite åt elektronikhållet ändå, för när Rasmus var liten så ringde jag ofta för att höra hur det var med honom.......de dagar jag inte körde dit. När han började prata pekade han på mobilen och sa: Mormor. Om han trodde att mobilen hette mormor eller han menade att jag alltid fanns i luren fick jag aldrig riktigt kläm på.

Nu upprepas det på nytt. Zoé rusar till datorn när hon kommer hem från dagis och säger: Mormor. Jag undrar om hon menar att datorn heter mormor eller hon tror att jag bor i datorn? Det ska bli spännande att höra vad Daniel väljer att kalla för Farmor.

Jag följer inte modet

Ibland köper jag en veckotidning när jag ser att det finns mycket stick eller virkmönster i den. Varje vecka finns det även recept och andra tips så innan jag kastar tidningen river jag ur de sidor som jag tycker är intressanta. Sen samlar jag dem i en hög och så fort jag får tid sorterar jag dem och sätter in i pärmar. Det är så bekvämt att bara ta fram en pärm med t.ex. trädgårdsskötsel eller stickmönster eller recept och sitta och bläddra i.

När jag var sysselsatt med detta för någon dag sedan hittade jag en helsidesannons om hur man ska vara klädd när man jobbar i trädgården. Kanske lite sent för säsongen att få reda på ifall man följde modet eller inte. Först och främst så skulle man ha ett par bruna  midjebyxor med rosa blommor och fickor på både knä, bak, och sidor och varhelst det fick plats en ficka. Vad man skulle stoppa i alla de här flickorna vet jag faktiskt inte. Till det skulle man bära en rosa långärmad tröja och en brun väst som gick att dra åt i midjan med ett rosa band. Detta skulle sen knytas i ryggen i en praktfull rosett. Hatt är alltid klädsamt och det visades en brun med stort brätte...nästan som en slokhatt. Jag tror förståss det kan ställa till problem när man kryper in bland buskarna och ska rensa ogräs. Rätt som det är kanske hattskrället sitter där på en gren och dinglar.

Rosa gummistövlar är helt rätt till de rosablommig byxorna, men de får inte vara enbart rosa. Skaften ska vara rutiga och det ska finnas snörning baktill. Inget får lämnas åt slumpen. Man kan nog inte urskilja den rosa färgen på stövlarna efter en regnig dag i trädgården, men det är kanske inte meningen att man ska jobba i regnet. Det passar nog bättre om man sätter sig på verandan med en kopp kaffe och ser så där lagom trädgårdsaktig ut. Accessoarerna är väldigt viktiga för en välklädd dam. Ett par nätta trädgårdshandskar blir pricken över i:et. Till sist återstår bara den lilla handväskan eller korgen rättare sagt, där man får plats med det nödvändigaste som planteringsspade, sekatör och en liten räfsa.

Jag har förstått att det är slutträdgårdat för mig nu. Jag har inte den garderob som fodras för det arbetet och dessutom klär jag inte i rosa.

Slutjobbat

Nu är alla bär som skulle plockas plockade, alla växter som skulle planteras planterade, alla perenner som skulle klippas klippta, alla rötter som skulle grävas upp uppgrävda men allt ogräs som skulle rensas bort är fortfarande kvar. Jag hoppas på att det fryser ihjäl under vintern. Skulle så inte vara fallet utan att det visar sig vara så seglivat att det sticker upp igen till våren, så får jag väl ta tag i det då. Nu har jag stämplat ut från trädgården för i år. Det är endast gräsmattan som behöver en sista frisering, men där är inte jag inblandad.

Nu är det i stället insidan av huset som står på tur. En del jobb kommer det duktiga hantverkare hit och fixar till oss, men det finns alltid en hel del som man själv kan pyssla med. Det skymmer ganska tidigt om kvällarna och då är det mysigt att sitta och bläddra i inredningstidningar. Nån gång då och då dyker det upp ett guldkorn som man kan använda. Alla tjusiga foton lurar tyvärr ögat. Det är i regel bara detaljbilder som visas och går man riktigt nära inpå, så kan nästan allt se bra ut. Ibland funderar jag på  om det verkligen är så snyggt när man ser hela bilden. Nu senast såg jag en bild på olika kaffekoppar som staplats ovanpå varandra och i texten stod att det såg så tjusigt ut. Det gjorde det faktiskt också....... på den här lilla bilden. Jag kom att tänka på när jag har plockat ur diskmaskinen och staplar kopparna på varandra för att senare sätta in dem i skåpet. Inte ser det så fint ut. Det ser enbart stökigt ut. Det beror kanske på vilken sorts koppar man staplar.

Hur som helst så får man i varje fall lite rotation på hjärncellerna. Den ena idéen efter den andra dansar förbi, och helt plötsligt inser man att man kommit på en toppenidé! Nu gäller det bara att förverkliga den också. Ibland har jag kommit på  mig själv med att tänka lite för snabbt. Jag hoppar gärna över ett eller några steg i planeringen. Det förstår jag när idéen inte blir som jag tänkt mig. Då är det bara till att börja om på nytt eller ge sig i kast med en annan bra idé.

Dags att tänka om

Alla vet att värme smälter fett. Det upptäcker man lätt när man lägger en klick smör i stekpannan. Det är lite synd att det inte går att överföra direkt på kroppen. Jag menar inte att man skulle hoppa upp på spisen utan något lite mer förfinat. Solarierna borde kunna fixa det, tycker jag. Där hoppar man in och lägger sig ungefär som i en microvågsugn eller brödrost, men inte katten kommer man ut mycket smalare. Möjligtvis lite bränd i kanterna.

I stället lever veckotidningarna gott på att skriva om all världens mer eller mindre tokiga dieter. Jag måste erkänna att jag har testat många av dem med mer eller mindre lyckat resultat. Naturligtvis är det i slutändan upp till var och en att själv ta tag i problemet, om det nu är ett problem. Jag har i varje fall på kuppen fått en hel arsenal med goda recept som funkar bra om man vill både gå upp och ner i vikt. Det är bara att välja.

Idag såg jag en annons om en metod som ställde all gammal kunskap på huvudet. Man skulle frysa bort fettet! Det kan inte stämma. Fett stelnar i kyla. AHA! Man skulle kanske karva bort det stelnade fettet sen och skulptera fram en supersnygg figur. Var katten gjorde jag av annonsen?

Har du sett Herr Kantarell?

Nej, det har jag inte, men jag såg en annan gul svamp när jag var ute och letade efter färgglada löv.

Det är så vackert inne i skogen nu med alla höstfärgerna. På motionsslingan ser det ut som om det ligger en heltäckningsmatta. Det är väldigt mjukt att gå på alla löv.

För en del år sedan hittade jag en blogg där som visades hur man gör "rosor" av löv. Nu minns jag inte var jag hittade det, men det var inte särskilt svårt att göra, så jag tänkte ge mig på det i år igen. Man kan ju om man vill sätta löven i glycerinvatten först, så de håller längre. Jag hoppar över det momentet och slänger dem när de börjar se tråkiga ut och gör nya nästa höst i stället. Jag hittade en hel massa fina löv i olika färger och storlekar och nu håller jag på att vika och snurra för fullt.

Nästa helg ska jag duka lite Halloweenaktigt när Zoé med familj är här, och då tänkte jag använda de här "rosorna". I år har jag ingen hjälp med pyntande och planering av skrämmande saker. Rasmus gillar sånt, och har många kul ideér både när det gäller mat och dekorationer, men han är upptagen på annat håll. Jag vinkade av honom på Kastrup igår morse, för han skulle åka och hälsa på sin kusin Daniel under höstlovet. Vilken tur att Zoé kommer hit så jag inte blir helt utan barnbarn.    

Marmeladkok

Jag har haft en citrusväxt i mitt köksfönster i sommar.....en Calamondin citrus madurensis. Den har små mörkt gröna läderartade blad och det fanns fullt med pyttesmå frukter på den redan när jag köpte den. I affären fick jag veta att den tålde inte kyla, så jag brydde mig inte om att ha den i trädgården även om det skulle fungera bra sommartid. Jag var inte riktigt på det klara med när frukterna var mogna, men jag chansade på att det var en bra tid för plockning nu. Det blev ingen stor skörd.

Naurligtvis var jag tvungen att provmaka en av de här gulliga "småapelsinerna". Fy för den lede vad den var sur! Citronen är nästan lite syrlig i jämförelse med denna. På nätet läste jag att den skulle smaka så, och att det gick alldeles utmärkt att göra marmelad av den. Jag hittade inget riktigt bra recept, så jag testade att göra som jag alltid gör när jag kokar marmelad, och det blev otroligt gott. Nu har jag ännu en sort klar till marmeladprovningen i jul. Det ska bli spännande att se hur många olika sorter jag hinner koka innan julhelgen.

Hårfagert

Den här pippin och jag har en sak gemensamt. Vi har båda två så lång lugg att det nästan är omöjligt att se något.......men inte nu längre. Igår bestämde jag mig för att det får vara slut på detta, så jag stegade iväg till frissan. Det var även tid för imålning av håret som växt ut sen senaste färgningen. Jag diskuterade med min frisör och kom fram till att jag skulle prova en annan färg denna gången. Nu är mitt hårsvall lite mörkare rött och luggen är trefärgad i svart och två röda nyanser, och inte längre än att jag kan se vad som händer och sker.

Det är väl konstigt det där med hårlängd egentligen. När jag är nyklippt ser det alltid så fint ut precis när jag går ut från salongen, och det håller sig hela dagen. Nästa morgon när jag vaknar får jag bara smygtitta lite försiktigt i spegeln för att inte få skrämselhicka. Jag fattar inte vad som händer med mitt hår under natten. Det är inte tillstymmelse till något frisyrliknande alls. Det är inte tillstymmelse till något som liknar något  över huvud taget. Inte katten kan jag föna och kamma det lika snyggt som frissan gjorde. Det tar några dagar innan håret "lagt till sig" eller vad man ska kalla det för. För var dag som går så blir min frisyr lättare och lättare att fixa och det bara fortsätter så i flera veckor. Sen helt plötsligt en dag från en minut till en annan så växer håret flera cm verkar det som. Och då blir det panik! Många gånger är jag inte så förutseende att jag bokat tid i förväg, vilket jag borde ha gjort. Samma sak upprepas ju hela tiden så det är inget okänt fenomen för mig. Jag tror att min frissa känner mig väldigt väl, för hon brukar alltid kunna klämma in mig nånstans när jag ringer och är alldeles hispig.

Ibland blir jag nostalgisk och tänker på den gamla goda tiden när man använde postisch och peruk. Det var tider det! Då var man alltid snygg i håret. Jag hade postisch i håret när jag gifte mig och det såg inte alls dumt ut. Peruk blev modernt några år senare och jag skaffade mig det med. Men fy så varmt det var. Det var som att gå med en pälsmössa på huvudet mitt i sommaren. Fast det var ju väldigt bekvämt att bara lämna in den till frissan och sen hämta den någon timme senare när den var fixad och klar.

Det verkar helt naturligt när kvinnor använder peruk eller löshår för att göra sig vackra. Då kan jag inte förstå varför en del män skäms över att bära toupé. Det är ju precis samma sak. Kanske det blir en ändring på den inställningen framöver, för det är ganska vanligt idag att män använder skönhetsprodukter eller sminkar sig. Det är väl inget fel att vilja se bra ut? Även om man inte är filmstjärnevacker så gör det mycket för självförtroendet om man är nöjd med sitt utseende.